Kallt och grönt 

Vi har varit ute en stund och blev kalla. Jag blev det, men hundarna klarade sig nog. Men vädret gör dem inte glada. 

Nu har vi fikat och hundarna fick sin tuggpinne. De äter inte så mycket och middag får de senare. Jag hoppas att det kommer lite snö så de får busa. Bara det inte ligger i flera veckor. 

Annars är det perfekt väder att sitta inomhus och skriva i, vilket jag sysslat med hela förmiddagen. Tiden går så fort när man är inne i en berättelse. Har snart tre kapitel klara. Nu är det bara gorvskrivning och sedan gäller det att sy ihop allt mm. Men jag tar en sak i taget. Skriver allt för hand nu. 

Det snöar

I bloggen och på olika sidor snöar det och det är den enda snö jag sett i år. Var precis ut med hundarna och satte i en ny talgboll i trädet. Det kändes snö i luften men då det är flera plusgrader blir det nog inget av det. Unkas följde med ut och gjorde lite toalett, men Kuma stod på trädäcket och tittade på oss. Nehej, detta väder är inget för en soffpotatis som han är. Men fika efteråt är helt ok, då hundarna får ett litet tuggben.

Först var vi allihop här inne i biblioteket och svisch, så är jag helt ensam igen. Men om jag går in i sovrummet hittar jag mina två soffpotatisar. Någon gång har jag fått för mig att gå in dit för att kela lite, men det har jag slutat med. Inte någon av hundarna tycker att det är någon hit. De muttrar bara åt mig och kunde de så skulle de sätta upp en skylt med texten: ”Stör Ej”!

Så jag roar mig med att se reprisen av Kalle Moreus program och skriva på min berättelse. Den rullar faktiskt på, vilket känns väldigt spännande. Men just ny nynnar jag på en speciell låt.

Inte bara medhåll

Mymlan skriver ett inlägg idag om hur viktigt det är att även följa bloggar, twitterinlägg som man egentligen inte sympatiserar med. Att det är genom att läsa dem som man lär sig något. Läs hennes inlägg nedan. Väldigt bra skrivet och jag håller med, men det är inte alltid jag håller med om det hon skriver.

http://mymlanthereal.wordpress.com/2013/01/28/att-vidga-sina-vyer/

Så vackert att det gör ont

Texten som han skriver är så vacker att det gör ont i mig. Han verkar verkligen leva varje minut av dygnet och har förmågan att skriva ned det han känner. Jag kan inte ens sätta mig in i att vänta på hur allt tar slut. Veta att tiden snart inte kan räknas i dagar längre. Kan inte greppa de tankarna och kanske inte ens törs försöka.

http://ikroppenmin.blogspot.se/2013/01/sangen-sjung.html

Årets första dag

Nu är det ett helt år till nästa jul och det är som att ha ett stort vitt ark framför sig. När man sitter där och ska fylla arket med ord, så är det svårt att börja och handen stannar i luften. Man vill ju skriva något bra och inte en massa svammel som inte betyder något. Början på något är alltid svår och det tar en stund innan man får flyt på pennan. Men när man väl börjat så fylls pappret och visst blir det bludder ibland, men det struntar man i. Ingen är perfekt och det är så det ska vara. Så ibland blänker det till och då kommer det något lysande på pappret. Vissa dagar tittar man på pappret och är totalt tom i huvudet. Det finns inget att skriva och man misströstar. För att få lite idéer börjar man läsa det som man skrivit tidigare och det är ju riktigt bra. Berättelsen förändras ibland och ibland är det till det bättre, medans vissa dagar är urdåliga. Då kan det hända att man stryker vissa meningar eftersom man helst skulle vilja ha det oskrivet. Men de finns ändå kvar eftersom de skrevs ned en gång.

Jag önskar att mitt papper och era papper ska fyllas med bra ord och att ingen ska ångra orden. Men det vet vi inte idag. Men var inte rädd att ändra i berättelsen om den inte blir bra. Ser man att den inte går åt rätt håll är det bara att sätta punkt och börja på ett nytt kapitel. En berättelse kan ha hur många kapitel som helst. Berättelsen om ditt år och ditt liv är den viktigaste du någonsin skriver. Det är bara du själv som kan skriva den, så tänk dig för innan du sätter ned pennan. Hur vill du att den ska börja? Var slutet på förra årets berättelse dålig? Du har chansen att börja på en ny berättelse nu och starta ett nytt kapitel i ditt liv.

 

Jag blir så sorgsen

Läser Kristians nya inlägg och blir sorgsen. Allt det han beskriver kommer att sakna honom när han inte finns mer och vem ska komma ihåg allt han skrivit? Jag bestämde mig direkt att för alltid spara hans blogg och läsa hans skrivna ord om och om igen. Hoppas ingen får för sig att ta bort den när han inte skriver mer i den. Han skriver så bra och klär sina tankar så underbart. Läs själva här:http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/10/doden-ar-en-rav-om-natten.html

 

Någon som testat denna på facebook?

Mymlan skriver i sin blogg om en mobbningssimulator man kan testa. Jag har aldrig gjort det och borde kanske göra det. Men precis som mymlan hade jag nog skrattat åt resultatet och det har nog precis som hon skriver med åldern att göra. Tycker att hon beskriver det hela väldigt bra.

http://mymlanthereal.wordpress.com/2012/10/10/mobbningssimulatorn/

Ett välkommen hem som jag verkligen instämmer i

Mymlan skriver ett inlägg med hänvisning till Martin och Johans blogg, som frigivits från fängelset i Etiopien. Läsvärt tycker jag.http://mymlanthereal.wordpress.com/2012/09/11/valkomna-hem-martin-och-johan/

Alla har säkert väldigt många frågor till dem om hur det var mm. Detta får vi säkert läsa om när de väl är hemma och börjat skriva igen.