Capestang

Hej då Vias, nu kör vi från blåsten och sanden. Jag orkar inte stanna här mer just nu.

Få se om vi kommer hit något annat år. Det var fint att stå här och vi hade inte så mycket att välja på när vi kom ner i februari.

Inte många på stranden idag.

Palmerna vinkar åt oss när vi kör förbi bommen.

Vi körde till Lidel och åt frukost där. De har så goda äggmackor och till det drack vi vitamindryck. Sedan var Mr J redo för en inköpsrunda. Nu har vi mat för flera dagar och jag fick ett par nya sneekers också. Jättefina.

Sedan körde vi till vingården men den verkade helt öde och inte en enda husbil stod där. Vi vände och jag letade upp en camping i Capestange. Här står vi i skuggan av pinjeträd och på gräs. Svag vind och väldigt lugnt. Hundarna sover och jag har varit och kollat duscharna. Blir nog bra.

Vi ska stå här över helgen och kanske längre. Detta var precis vad vi ville ha.

Hettan fortsätter

Vi har trädgårdsstunder varje dag nu och det är ett skönt sätt att vakna på. Hundarna gör sin toalett och sedan sover de en stund i gräset. Det är härligt att vi fortfarande har en vind.

Kuma njuter när vi är tillsammans.

Idag har jag pysslat lite med blommor och bytt vatten i vaserna. Men innan dess gjorde jag mer smootie på tre olika slags meloner. Gott till frukost. Turbo älskar meloner och fick smaka på allihop. Nyttig tös.

Nu ska vi njuta av dagen och kvällen.

Härlig vind

Äntligen har vi fått lite vind som gör att det blir uthärdligt för hundarna att ligga på hörnet i skuggan. Vi märker att de mår bättre idag trots att vi har +31. Varje morgon går vi ut och sätter oss på bänken med varsin vattenflaska och filofiserar om allt möjligt. Planerar framtiden lite löst och hoppas att vi snart kan komma till nästa steg.

Mr J har förbarmat sig och kört en sväng för att handla. Jag och hundarna tar det lugnt. Men i eftermiddag ska jag gå några hundra meter bort till pappa och se hur han har det. Är lite orolig att han inte dricker tillräckligt mycket vatten. Farmor är helt klart påverkad av värmen och yrar rätt friskt när hon ringer. Det är tufft för de gamla just nu.

Själv drömmer jag mig bort till Frankrike och tittar på klipp därifrån, läser bloggar och avundas de som får vara där nu. Men vår tid kommer och det är faktiskt bra att längta också. Allt ska inte serveras på silverfat, utan man ska först längta för att sedan förverkliga det man kan. Det var någon som myntade ”att man ska aldrig längta efter det man aldrig kan få”. Jag tycker att man visst kan göra det för då kanske man åtminstone kan få något. Som ett fett arv t.ex. Det kommer jag nog aldrig få då jag inte har någon att ärva, men då kanske det blir en vinst på triss eller så. För plötsligt så händer det.

Bjuder på några vackra bilder från Carcassone. När vi var där så steg temperaturen till +39 och vi orkade inte stanna så länge som vi tänkt oss. Därför är det ett resmål jag gärna vill återvända till.

Höstlik dag

Efter vårat härliga morgonmys, gav vi oss ut. Den värsta blåsten tog tag i oss så fort vi steg ut ur garaget. Bara att dra upp dragkedjan och traska iväg. Turbo skuttade som en bergsget och tyckte livet var härligt ändå. Pojkarna tog det lugnare men de tyckte att det var skönt att få göra sina toaletter. Lite frukost på det och efter en regnskur, tittade solen fram. Mr J tog penseln och färgburken i sina händer. Här skulle målas. Jag släppte ut hundarna genom uterummet och de stod ivrigt väntande på husse.

Jag fick äran att ta hand om lite inomhussysslor och var rätt tacksam för det. Efter någon timme kom gänget in och då blåste det ännu mer. Mörka moln seglade på himlen och vi bestämde oss för att gå en tur innan det började regna. Första droppen kom efter tio meter och nu stretade vi oss fram i blåsten. Det fungerade bra ett tag, tills molnen var över oss och det spöregnade. Eftersom det alltid regnar från sidan i skåne kunde vi ställa oss i lä vid ett träd och några buskar. Regnet avtog lite så vi traskade vidare. Precis innan vi kommit fram till nästa plats som kunde erbjuda skydd, vräkte regnet ner. Det rann från mitt hår och in i ögonen. Jag behöver väl inte säga att vi var genomvåta. Mr J uppskattade inte att jag skojade om att det var ju bara vatten.

Efter den duschen var Kuma less och lunkade sakta bakom Mr J. Men några hundra meter till och himlen blev blå och där kom solen fram. Blåsten och solen gjorde att vi var torra när vi kom hem. Skönt att få tillbringa resten av dagen inomhus.

 

Blåsdag idag

image

Men Kuma har päls och jag varm jacka, så vi njöt ändå.
Trodde det skulle bli regn idag, men solen skiner av bara den.

Som sagt så har jag börjat från noll med mannens dator. Fick reparera installationsprogrammet som inte fungerade som det skulle. Nu håller jag på att ladda ned windows 10 och hoppas att det ska fungera.
Tar tid men jag har satt om kontakten så att datorn får ström hela tiden.

Ett par promenader ute brukar alltid ge mig lösningar på problem som uppstår.

Dag 18 på resan 21/7

Vi vaknade vid nio och låg och pratade en stund. Det snurrar lite i huvudet just nu, ska vi eller ska vi inte? Bytte lakan i sängarna och mannen rastade hundarna. Vi åt frukost och gjorde oss klara. Sedan tog vi farväl av Ron och Christine. De ska stanna till oktober sade de, men allt var osäkert då de letade nytt hus på Nya Zeeland. Ja, så lever de och vi kanske står vid en milstolpe snart, vem vet?

Vi körde mot Castelsarrasin och temperaturen steg till +39 när vi anlänt till ställplatsen. Den var stor och två husbilar stod där i solen och det fanns ingen skugga alls. Därför bestämde vi oss för att äta lite bröd med ost till, rasta hundarna och sedan åka vidare. Vi måste ha skugga när det är såhär varmt ute. Det blev lite vanskligt att rasta hundarna då de måste gå en lite bit på asfalt och det brände på tassarna. Kuma skuttade ordentligt och det avgjorde saken, här kan vi inte bli kvar oavsett. Vi slog igen dörrarna, satte igång bilen så att luftkonditioneringen kom igång, ställde in nya koordinater på Lennart. Vi passerade Toulose när det var rusningstrafik, men det gick riktigt bra.Semester 2015 Frankrike 221

Våra trevliga värdar i Meylan Christine och Ron i deras vardagsrum.Semester 2015 Frankrike 223

Här kunde vi inte stanna.

Semester 2015 Frankrike 225

Fina rondeller som Sverige verkligen borde ta efter. En fröjd att köra genom dem. Vid ett tillfälle visade termometern på +40!. Vi lyckades få ned temperaturen  inne till +29 och det var riktigt behagligt.Semester 2015 Frankrike 229

Böljande dalar och höga berg i fjärran som är Grand Mastiff Central. Verkligen höga berg. Vi anlände till Carcassonne N 43.12.19  E 2.22.18 vid 19.00  och ställde oss vid ställplatsen. Jag gick runt och fotade hejvilt.Semester 2015 Frankrike 234

För er som inte vet vad detta är för en mur, kan jag berätta att det är Europas äldsta romerska stad. Med intakta stadsmurar.Semester 2015 Frankrike 242

Utsikten från ställplatsen är milsvidd och det var +39 när vi stannda och öppnade upp för alla vindpustar som kunde hitta in. Vid 20.30 hade vi +39,5 så det verkar lovande. Det blev en sen middag för oss, men vi var trötta så det blev bara tapas. Det blåser hyfsat bra nu så vi hoppas kunna sova.Semester 2015 Frankrike 233

Mannen var uppe inatt och då stod grannen ute med alla barn. Det var +29 och vi hade svårt att sova. Ska vi verkligen ned till Medelhavet och denna hetta eller dra oss norrut för att få det lite svalare? Orkar inte tänka på det nu, utan det får vänta tills i morgon.

Möte i byn

Dam 1. Hej, hur är det, har du pension nu?

Dam 2. Jodå, bara bra. Nej, jag har ca 200 dagar kvar och förhoppningsvis räcker de tills jag går i pension i mars nästa år.

Dam 1. Så då fyller du 65 nästa år. Vad skönt för dig. Själv blir jag 59 om några veckor. Har dagar till februari nästa år och sedan blir det väl fas 2 som det heter. Sedan tar jag pension.

Dam 2. Vi får ju inga jobb i vår ålder så det är löjligt att ens söka. Men jag gör som de säger så jag får mina pengar.

Dam 1. Ja, denna förbannade aktivitetsrapport är ju rena löjan. Inte får man jobb på sitt cv, hur bra det än är. Men jag gör som du, skickar in och hoppas att ingen ringer.

Dam 2. Tänkte att jag skulle skriva i mitt personliga brev att jag går i pension nästa år i mars. Det borde avskräcka.

Dam 1. Jag har så mycket att göra hemma så jag hinner inte jobba mer.

Dam 2. Har tappat sugen på att gå på vikariat. Nu blev jag osams med den på vikarieförmedlingen, då jag ville ha löneförhöjning. Så där är nog dörren stängd och något nytt tänker jag inte börja med.

Dam 1. De borde låta oss vara ifred och ägna sig åt dem som verkligen vill och behöver ett arbete. Jag vill inte ha en enda chef mer i mitt liv. Jag ser mig inte som arbetslös utan arbetsbefriad.

Dam 2. Allt är egentligen toppen, förutom denna förbaskade vind och dessa aktivitetsrapporter. Hädanefter ska jag bara söka chefsjobb. Gör det du också. Precis så arbetsbefriad från alla chefer.

Dam 1, Bra idé. Det ska jag göra så slipper jag någon chef och jobbet också med all säkerhet.

Dam 2. Ha det så gott. Vi ses.

Dam 1. Detsamma och sköt om dig.

Slimfit

Jag trodde att regnet skulle håla sig borta, eftersom jag noga studerade molnen innan det var dags att gå ut med hundarna. Precis när jag tänkte att nu skulle vi passa på, började det plötsligt ösregna. Alltså väntade jag tills solen sken igen.

Glad i hågen tog jag ut Unkas. Men för säkerhets skull satte jag kepsen på huvudet och regnjackan istället för min vanliga hundjacka. Nja, det duggade lite sporadiskt men ingen fara tänkte jag eftersom solen blinkade i skyn. Väl ute på landet såg det ut som att de mörka molnen skulle gå söder och norr om byn. Haha, vad jag bedrog mig. Smatter sade det på kepsen och ja det regnade inte, nehej då, det haglade. Skit vad ont det gjorde och huvan på jackan drogs på. Stackars Unkas glodde på mig som att det var mitt fel, när haglet snärtade mot hans stackars kropp. Han skuttade hit och dit för att försöka komma undan det hela. Jag hängde som en snorlåma i ena änden av kopplet och var glad att vi befann oss på en bilfri väg. Tillslut började det regna istället och när vi nästan var hemma blev det uppehåll.

Ok, himlen var grå, men vtf en vända till med de andra två skulle jag väl klara. Bara det inte började hagla igen. Vi slapp det, men uj, vilken regnskur det blev.

Jag älskar byfriendjeans som är säckiga och lösa, men efter dessa promenader var de slimfit. Inte skönt alls. Mina knän var som isbitar och jag hade god lust att ställa mig i torkskåpet och stänga dörren. Istället skalade jag av mig den nya modellen av jeans och torkade av hundarna med de varma handdukarna.

Nu tittar solen på mig och hånler. Den tänker väl att om jag tänker mig ut igen ska den försvinna snabbt som blixten. Fattas bara att det blir åska och blixtar också.

Min rygg värker idag. Inte bra att dra rullstol och gå ut med hundar i hagel och regn. De har en tendens att vilja gå fortare i detta väder. Är det som idag hård vind gäller det att forcera den så snabbt man kan.

Ska åtminstone hålla mig inne tills knäna fått normal temperatur.