Jag hoppas Johan af Donner drömmer mardrömmar resten av livet

Hur kan man som högste chef för Röda korset och Cancerfonden, skriva bluffakturor på ca 8 miljoner kronor och stoppa i egen ficka. Under tio års tid lurade han dessa två organisationer på den summan. Pengar som kunde ha kommit nödställda och sjuka tillgodo. Samt att han har undereliminerat organisationernas trovärdighet.

Var femte sponsor har hoppat av samarbetet och flera av de anställda har mist sina arbeten. Jag begriper inte att någon kan ha samvete till att göra något sådant. han blev fälld i tingsrätten till 5 års fängelse för stöld och mutbrott och överklagade. Men i Högsta domstolen har han nu även dömts till bestickning och den tidigare domen står fast. Detta är mycket bra för det är klart att han ska sona sitt brott. Folk åker ju i fängelse för att ha lånat ur kaffekassan, och detta är bra mycket värre. Men han vill inte betala skadestånd, nehej då pengarna vill ha behålla den skurken.

Bengt Westerberg var tidigare styrelseordförande i Röda Korset, men avgick i och med att Johan avslöjades, tycker att det är bra att domen skärptes i Högsta domstolen. Donners två kumpaner fälldes för bestickning i 2,5 respektive 1,5 år.

Tur att jag inte var domare, då jag även dömt honom till mardrömmar resten av livet. Att sjuka, barn och sårade människor satt vid hans säng var natt och såg anklagande på honom.

Semestern 2008 fortsättning

Då var vi på rull igen som man säger på husbilsspråk. Mot Calais och kusten, då vi ville se havet och alla de fina semesterställena. Vi valde en kustväg som var smal och krokig, vilket gjorde att vi inte kunde köra så fort. Så vackert det var och vi åkte genom många fina småbyar och samhällen. Det gäller att inte ha för stor husbil märkte vi då vägen gick rakt genom dessa samhällen och ibland rakt in i centrum.

Vi började se skyltar som sade att detta var den väg soldaterna tog när de befriade Frankrike från tyskarna under andra världskriget. Den väg de tagit på väg mot Paris. Vi stannade vid några av de otaliga krigsmonument som fanns, och kände som att vi återupplevde en del av andra världskriget. Flera stridsvagnar av olika slag stod på torg och i utkanten av samhällena. Så vi bestämde oss för att följa dessa skyltar, som gjorde resan mer spännande.

I flera av samhällena kunde vi se hubilar stående och vi antog att de var parkerade för dagen. Men vid ett tillfälle såg vi en skylt med en husbil som tömdes, och där på andra sidan av en flod flera hundra husbilar. Då började vi ana att det kanske var ställplatser och bestämde att vi skulle åka till en sådan plats för natten. Men först måste vi handla och det var inte svårt att hitta en plats att stå på. När vägen passerade nere vid havet stanndae vi och åt lunch. Hundarna fick sig en fin promenad nere vid vattnet, vilket de uppskattade. I Frankrike är hundar välkomna nästan var som helst och det var många som gick vid stranden med sina hundar. Påsar fanns att ta vid nedgången till starnden, så det var bara att greppa några sådana.

I Trouville-sur-mer finns ett casino och där i rondellen mötte vi en svensk husbil. Tror de var lika förvånade som vi, när vi såg en svensk flagga på den mötande husbilen.Vi hade ett underbart väder och njöt av utsikten under hela dagen. Eftersom vi gjorde flera stopp tog det hela dagen att ta oss söderut. Alla söta byar och minnesmärken gjorde att vi körde väldigt sakta. Flera av stränderna vi körde förbi klingade bekant från historieböckerna, och vi kunde läsa på skyltar att här hade skottarna stigit i land, och på andra att australiensarna.

Fortsättning följer….

Vargarna åter på tapeten

Detta att en kvinna, med lösspringande hund som attackerades av ett ungt vargpar, har fått vargdebatten att blossa upp igen. Jan Guillou har skrivit en artikel i aftonbladet som i mitt tycke ger en bra bild av hur man ska se på vargen. Att han är en välkänd journalist och reporter är bara bra i detta fallet. Han skriver att i Rumänien där de har mycket varg, låter barn vakta hjordarna och  de blir inte attackerade av vargarna.

Jag begriper inte att, om man är bosatt i område med ett vargrevir släpper en jakthund lös och traskar ut i skogen. Det borde väl vem som helst förstå att hunden kan bli attackerad. Vargarna har säkert blivit jagade av jakthundar under den vargjakt som pågått tidigare i år. De ser hundar som ett hot. Att kvinnan inte var en jägare med hund, kunde de inte begripa. Det jag blir arg över är människans dumhet i detta fallet.

Att sedan beklaga sig i artikel efter artikel, ja det är inte bara kvinnans fel utan tidningarna som suger på denna karamell, är sorgligt. I morse satt de två programledarna i nyhetsmorgon på tv4 och pratade om vargattacker mot människor. Jag beklagar att de inte var bättre pålästa, då det aldrig varit tal om att någon varg attackerat en människa. Då vargjakten blivit tillåten, kan vargarna känna sig trängda och då lever våra hundar farligt i skogarna.

Koppel är en mycket bra uppfinning och vi bör använda oss av det, allrahelst i skogen på våren. Men tyvärr är det nog av lathet som hundar får gå lösa i olika sammanhang, då det kräver mer av ägaren att ha hunden kopplad. Att sedan Andres Carlgren först tillåtit vargjakt, med att det skulle vara bra för att hålla dem genetisk friska, och en andra gång med anledning för att göra acceptansen högre bland jägarna är mycket oansvarigt.

Att en liten grupp ska kunna utöva påtryckning på en svag miljöminister, är ytters farligt. Vad blir det nästa gång? Ska vi tillåta att djur blir utrotade och rubba naturen?

Oroväckande med valet i Finland

Valresultatet i Finland borde få de andra partierna att vakna upp. Hur kan ett främlingsfientligt parti få så många röster? Sannfinländska partiet i Finland har många likheter med Jimmy Åkessons parti. Nu blev moderaterna det största partiet och är de som ska försöka bilda regering, vilket inte blir det lättaste. Men i Finland har man inte delat upp sig i block som i Sverige och man har sagt att man kan regera ihop med vilket parti som helst.

Sannfinländska partiet fick flest röster från folket på landsbygden, vilket tyder på att de övriga partierna tappat förtroende där. Det är ju oftast landsbygdsfolk som vill värna om det som är och är minst benägna till förändringar. Jag är rädd att dessa främlingsfientliga partiers framgång speglar , att invandrarpolitiken är misslyckad.

Att vara invandrare är nog inte det lättaste i norden just nu. Se bara på hur Danmark reagerade på den svenske eukommissionärens uttalande. De är inte alls beredda på att hjälpa Italien, när flyktingar från de krigsdrabbade länderna flyr dit. Har människorna blivit mindre humana ?

I sitt inlägg från igår kväll summerar Carl Bildt sina intryck, angående det finska valet. Han är orolig för sannfinländska partiets framgångar i valet och hur det ska gå för de svensktalande som bor i landet. Ska Finland fjärma sig från norden och europa? Han tror inte det men man vet aldrig hur det blir i framtiden. Klart är att valets utgång väcker en viss oro.

http://carlbildt.wordpress.com/2011/04/17/finlands-sak-och-norden/