Man frågar sig det då man hör nyheterna och läser i tidningarna.
En konvoj har gått in i grannlandet Niger och det är hans livgarde som flyr fältet, men är diktatorn med bland dem?
Nej, säger man i Niger men vet de verkligen om det inte är så att han klätt ut sig och finns med i konvojen.
Rebellerna har samtal med klanmedlemmar i Ben Waldi och vill ta sig in i staden.
Men om Khadaffi flytt spelar det ingen roll.
Låter Nato verkligen Khadaffi fly från sitt straff?
När vi skulle åka dagen därpå hade gps-Lennart fått solsting och ville inte vara med. Så vi började köra efter kartan istället. Men då vi inte visste riktigt vägen ville vi verkligen få igång den och lyckades tillslut. Egentligen tänkte vi åka till en annan ställplats än den vi hamnade på men då klockan blev rätt mycket körde vi in på ett ställe där vi såg fler husbilar.
Deuville var så fantastiskt vackert att vi åkte runt och tittade en stund på allt. Det är en klassisk turiststad i Frankrike och hit åkte det mondäna folket för rekreation. Casinot (på bilden) är enormt stort och ligger alldeles vid vattnet. Vi såg många bilar i den övre prisklassen köra runt på gatorna så de rika åker nog fortfarande hit.
Vi letade efter datakabel då vår verkade glappa ibland. Men hittade ingen, däremot såg en cirkus och deras djur betade i gräset mellan filerna. En vagn stod vid sidan av och i den låg en tiger och sov. Jag tog inget kort då det var svårt att se den på grund av gallret. Här är en kamel och en zebra.
En rondell och en bro skiljer de båda städerna Deuville och Treuville åt. Så man visste inte riktigt i vilken av städerna man var. Hade inte gps-Lennart kommit igång så vete tusan om vi kommit ut på rätt väg från dessa städer.
Jag vet inte i vilken av städerna vi åkte till här, men detta är bron. Många lyxiga bostäder fanns det också med takterasser och de var gjorda av exklusiva byggmaterial. Så ni förstår varför vi snurrade runt ett bra tag där.
Anders Lindberg skriver i dagens ledare i aftonbladet helt andra saker om vår relation med de afrikanska staterna än den bild Carl Bildt ger i sitt inlägg. Är månde socialdemokraterna sura för att de inte får vara med? I mina ögon är inte Urban Ahlin den skarpaste hjärnan så det kanske vore bortkastad tid att låta honom vara med. Jag anser att dessa samtal som pågått i 10 år är viktiga och att de idag är ännu mer viktiga än tidigare, då Sveriges bistånd mest bestod av pengar.
Att dessa stater även får en inblick i Europa och var de står idag är viktigt för dem. Allas våra ekonomier är beroende av varandra och det är klart att de är oroade över det som händer i Europa nu. Tror vi har mycket att lära av varandra och bör börja betrakta de afrikanska staterna på ett annat sätt än som biståndsnationer.
http://carlbildt.wordpress.com/2011/09/05/bred-dialog-mellan-norden-och-afrika/
Som jag berättat tidigare så har jag börjat läsa Bodströms bok ”Inifrån” och blir förvånad. Jag trodde att en jurist hade ett bättre och mognare språk. Får en känsla av att den som skrivit boken är mycket omogen och naiv. Inte för innehållet så mycket som för språket han använder. Men innehållet känns mer som att det är en människa på några och tjugo som skrivit, inte någon som är i medelåldern. Jag har bara börjat på boken men redan nu har jag förstått att under Bodströms tid som justitieminister så var det tjänstemännen som skötte jobbet. Han höjer dem till skyarna och anser att de är enormt duktiga. Det hoppas jag verkligen att de är, men att släppa så mycket av jobbet till dem verkar konstigt.
I ett avsnitt skriver han om partigruppens möten som är var tisdag och hur tråkiga de var. Att varken Göran Persson eller Mona Sahlin var närvarande då den interna kritiken skulle dryftas. Var de rädda för kritik eller struntade de helt enkelt i den? Bodström fick kritik för att han hade ett arbete vid sidan om sitt riksdagsuppdrag och poängterar att eftersom det endast är ett uppdrag så kan man inte kalla det ett jobb. Att många som sitter i riksdagen tar uppdraget som ett jobb vilket är fel enligt honom. Jag är glad över att så många tar uppdraget på allvar och ägnar sig åt det vi väljare har gett dem. Varför ska de behöva ha ett arbete vid sidan av då arvodet är högre än vad många av dem skulle få om de arbetade inom det de har utbildning för.
Tar man inte sitt riksdags eller regeringsuppdrag på allvar bör man inte sitta där anser jag. Att han sedan tycker att han blev utfryst av de andra i partiledningen har kanske grund i att inte vara närvarande. Det brukar sägas att om man inte trivs på sin arbetsplats så ska man söka sig bort och det rådet borde någon ha gett Tomas. Men tydligen var han någons favorit och med en snygg nuna ett bra omslagsobjekt. Till viss del verkar det som att han ångrar sin medverkan i riksdagen och jag hoppas att han håller sig därifrån i framtiden.