Är det inte dags att världen bryr sig mer nu?

För varje dag som går får vi nyheter från Syrien som är hemska. Idag bilder på barn som offras i kriget. Ska vi låta detta pågå hur länge som helst? I Libyen gjorde världen en insats rätt fort för att landet skulle få demokrati. Nu vill människorna i Syrien också leva som de vill, men det verkar som att alla bara avvaktar för att se vad som händer. Människor dör varje dygn och det blir fler och fler hela tiden. Jag följer allt på twitter och det är hemskt det som händer.

Är det för att Kina och Ryssland har intressen i landet som övriga världen inte vill gå in och stabilisera situationen? Ska deras ekonomiska vinning verkligen få råda i en situation som är? De går in med sitt veto i FN:s säkerhetsråd och ser till att människor dör. Jag tycker detta är fruktansvärt och syniskt. Något måste göras nu och press sättas på dem som vägrar agera.

En aning märkligt

Socialdemokraterna valde en ny partiledare för ett tag sedan och då minsann skulle alliansen få på tafsen. Här var en ledare som skulle ta ställning för den socialdemokratiska politiken. Idag frågar jag mig vilken politik? Jag har inte sett många uttalanden om hur de ställer sig i olika frågor. Igår gick Reinfeldt ut i media och pratade om att pensionåldern antagligen borde höjas i framtiden. Han var med i olika media och Löfven var också inbjuden, men tackade nej. Men hallå!!! Här borde socialdemokraterna haft en ypperlig chans att föra fram sina åsikter angående pensionen och vad de anser att man borde göra. Men nej, total tystnad råder från sossarna.

Mona Sahlin sade på sin tid att pensionsåldern borde höjas och att folk måste räkna med att arbeta längre. Men det var hon det. Står socialdemokraterna fast vid det eller har man en annan uppfattning idag, det vet ingen. Skulle vara intressant att få veta hur de ställer sig i den frågan och hur de i så fall tänker finansiera pensionerna.

Nu undrar jag om alla socialdemokrater gått under jorden eller vad sysslar de med? Existerar partiet längre, mer än i riksdagen? De syns inte, hörs inte och tar inte ställning i någonting, verkar det som.

Det är en viss skillnad

Min rubrik syftar på det faktum är att Grekland som just nu står på ruinens brant är mycket oense om en sak. I detta land går man i pension vid 50 år och ett av kraven för att de ska få mer pengar är att pensionsåldern ska höjas till runt 60 år. Lite så att vi här i Sverige höjer på ögonbrynen eller hur? Vi har nyss fått höra av statsministern att det kanske är dags att höja åldern för pension till 75 år här i Sverige. Detta för att meddelåldern höjs hela tiden och fler ska försörja de som går i pension. Borde det inte vara likadant i Grekland?

Men i Grekland är man väldigt oense om den frågan och trots underskott i statsbudgeten, så är man tveksam. Nu är det ju så att de flesta av våra grannländer i EU också har en lägre pensionsålder än den vi har. I Italien som också har det bekymmersamt med ekonomin, går man i pension vid 55 år och i Tyskland vid 63 år.

Jag har suttit med vid många förhandlingar då företag skurit ned på folk och trots att det funnits anställda som både kunnat och ville arbeta längre än pensionsåldern, har de inte fått det. Så problemet vi har är att när det blir dags för företag att göra sig av med folk, får de nära pensionsåldern gå. Att vid 60 års ålder sadla om till ett nytt yrke verkar i mina ögon rätt idiotiskt. Även om man inte väljer något avancerat yrke så tar det åtminstone ett år innan man är färdig att gå ut i arbete. Så att vid kanske 61 års ålder börja söka nytt jobb, där man är en relativ nybörjare, gör att man måste konkurrera med människor som är mycket yngre.

Vem anställer en 60-åring med stela leder och risk för att få fler krämpor istället för en 30-åring med bra fysik? Det frågar jag mig i allafall. Om man får bli kvar på sitt gamla företag så kanske det fungerar, men ofta blir det bara någon slags förvaring och vilket företag idkar välgörenhet?

Jag förstår resonemanget att pensionspengarna inte räcker till, men tror att man måste hitta en annan lösning. Att statsministrar från flera olika länder nu träffas i Sverige, anser jag är bra. En lösning på ungdomsarbetslösheten och pensionen måste hittas och jag tror att fler länder har samma problem. Våra industrier flyttar sin produktion till lågprisländer och arbeten försvinner, vilket gör att många blir utan jobb. Att ta studielån vid 50 års ålder är inget som hägrar då man kanske precis betalat av det gamla man haft. Äntligen har man blivit av med lån på bil, hus mm och då vill man kunna njuta av att ha mer pengar till annat.

Så detta som sossarna förespråkar med studier förkastar jag i alla fall. Har man gått i skola 11-12 år så vill man inte studera mer och många har ju fortsatt efter gymnasiet vilket innebär 16-17 års studier. Att man ska välja ett yrke redan vid 16 års ålder anser jag vara helt sjukt. Vid den åldern är man bara trött på skolan och vill ut i arbetslivet. Hade jag fått välja arbete idag så hade jag aldrig valt det jag haft i över 20 år, men då man måste ha pengar att betala sina räkningar så kämpar man på.

Det finns mycket att skriva om detta och jag kommer att återkomma till det i flera inlägg, eftersom jag anser att det är en viktig fråga.