Onsdag kväll 15 februari

Förra inlägget kändes kanske mossigt, men vårat födelsedagsbarn Ronja gillar Franks röst. Sedan tyckte jag att my way passsade på denna egensinniga hund.
Hon har alltid gått sin egen väg utan att göra särskilt mycket väsen av sig.

Såg ni eller lyssnade på debatten i riksdagen idag? Nej, trodde väl att ni inte hann det? Men förutom de löjliga påhoppen sossarnas Ahlin gjorde så var den intressant. Att säga att någon har hål i huvudet på grund av en åsikt närmar sig mellanstadiet i raketfart.
Men Bildt avfärdade den repliken rappt och det borde ha gjort att Ahlin kände sig utomordentligt dum.
Personliga påhopp hör inte hemma i riksdagen eller en politisk debatt.

Här i södra delen av landet har vi fått töväder med allt vad det innebär. På vissa ställen behöver man ha flytväst och på andra skridskor. Vilken syn med folk i flytväst som tar sig fram på skridskor.
Men fortsätter det vara plusgrader är det över om några dagar.
Så tills i morgon önskar jag en god kväll, här ska det tittas på grand design på nian.

Undrar hur det känns att sitta på läktaren?

Idag är det utrikespolitisk riksdagsdebatt och socialdemokraternas nye partiledare måste sitta på läktaren. Man kan undra hur Löfvèn känner sig när han sitter och lyssnar på de som debatterar. Är han frustrerad och rycker det i fötterna på honom? Att inte få ge uttryck för sina åsikter måste ändå vara svårt i denna situation. Nu blir det väl så att han väljs in i riksdagsgruppen vid socialdemokraternas kongress nästa år, men det är lång tid dit. Fler debatter kommer att ske där han får sitta och lyssna. Därför är det inte konstigt att aftonbladet idag har med en artikel där s,v och mp kräver att palestina ska erkännas som stat. De tre ledarna för dessa partier har skrivit ett gemensamt upprop angående den frågan. En chans för Löfvèn att ändå få säga något inför debatten. Rätt klen tröst för en partiledare som säkert har fler åsikter angående utrikespolitiken.

Idag är det Ronjas dag

För idag blir vår äldsta hund 13 år, vilket är en respektingivande ålder för en en stor hund. Bara för några veckor sedan trodde vi att hon inte skulle bli såhär gammal, då hon hade en stor juvertumör som växte vid en av hennes bröstvårtor. Hon drog sig undan och var hängig och andades stötande, så vi förberedde oss på att åka till veterinären och låta henne somna in. Men en dag när jag tittade på hennes bröstvårta var tumören borta och en liten krater var kvar. Jag baddar med allsolsprit och nu ser den fin ut. Ronja har piggnat till och är sitt gamla jag. Visserligen sover hon mycket, vilket är förståeligt vid hennes ålder. Men tösen är still going strong och nu hoppas vi  att hon ska få en sommar till med oss. Min högsta önskan är att hon ska få somna in hemma den dag hon själv känner att det är dags. Kanske uppfylls min önskan.

Men idag firar vi Ronja på 13-års dagen. Grattis älskade tös!