26 | februari | 2012

Efter en lugn dag har hundarna fått mat och Ronja fick riktigt snällmat. Jag blev glad att hon åt den portion som hon fick och nu är hundarna ute med husse för att göra sin toalett. Vi får ta dag för dag och se hur hon mår. Hon har ordentligt med knölar i magen och har slickat upp ett sår där hon bet bort en av dem. Men att sätta krage på henne är inte något vi vill. För även om såret kanske läker bättre med en sådan så tror inte vi att det är särskilt långt kvar för henne. Hon ska få ha kvar sin värdighet till sista andetaget.

Nu ska jag ställa mig och stryka en stund för att skingra tankarna. Jag har en hög som ska avverkas. Som ni förstår har dagen gått i familjen tecken och att tänka på annat är svårt. Världen får vänta ett tag nu.

Dagen är riktigt vårlig och vi fick en underbar hundpromenad innan frukost.
Ronja blev sämre igår och spydde upp all mat hon fått i sig. Hon åt inte upp allt som hon brukar och var lite hängig.
Idag har hon ätit lite och varit lite piggare. Men jag känner att det kan vara nära för henne nu. Så vi känner oss lite nere hela tiden och försöker förbereda oss mentalt.

När en familjemedlem går bort är det som att en del av vår identitet försvinner, och det blir ett vaccum.
Vi är vana att betrakta oss själva som en familj med tre stora hundar. När en försvinner måste vi börja se oss som tvåhundarsfamiljen istället. Men jag har lärt mig leva med sorgen efter Berrie som var en del av mig så länge, så jag klarar väl denna förlust också.

Vi ska vara glada över alla de år vi fått äran att vara med Ronja. Hon har berikat vårat liv. Jag låter henne gå när hon vill.