Onsdag kväll

Nu är vi inne på sista dagen i februari och idag har vi haft +8 ute. Jag såg krokus som är på väg att blomma. Fortsätter det bara såhär så kan vi nog säga att våren är här. Jag gick långa promenader med hundarna idag för det skingrar tankarna och får mig att må bättre. Jag har alltid varit ute och gått då jag mått dåligt. Hundarna mår ju också bra att få vara ute.

Såg i aftonbladet att sossarna gått upp i opinionsmätningarna och det utan att ha sagt något alls om sin politik. Jag tror att detta är smekmånaden för Löfvèn och det blir annat ljud i källan när de börjar prata om sin politik. För en ärlig fråga: vem skulle vilja ha högre skatt på sin lön? För det är precis det sossarna tänker göra för att finansiera socialbidrag och andra bidrag. Hur ska de annars kunna höja dessa? Var och en får gå till sig själv och rannsaka sig om man är villig att avstå sina surt förvärvade pengar till andra. Det är ju en sak att skänka till välgörande ändamål och en annan att sänka sin levnadsstandard.

För övrigt har jag börjat skriva på min bok på allvar och samtidigt gått med i en skrivarkurs. Något gott av detta ska det väl komma tycker jag och mitt behov att skriva måste få utlopp. Det var ju därför jag startade denna blogg. Jag kommer att berätta om hur det går och om det blir en bok tillslut. Det är ett hantverk och tar sin lilla tid.

Nu ska vi koppla av och se på location location på nian, som sedan följer av grand design. Två höjdarprogram enligt mig.

Sorgberarbetning dag 2

I går kväll satt vi och mindes Ronja och pratade om henne. Förmiddagen var värst för mig eftersom vi haft våra vanor och hon alltid legat vid mig, när jag suttit vid datan. På äldre dagar har hon haft vissa ljud för sig och nu är det så fruktansvärt tyst. Sedan kom naturligtvis funderingar på om vi kunde gjort något annorlunda för henne. Men förnuftet säger nej. Att operera en gammal hund som sedan får ha tratt och ont av operationen är inte snällt. Hon kanske hade fått ett halvt år till, men hur skulle hennes liv ha sett ut då? Nu fick hon vara som hon ville och ända till söndag kväll klarade hon sig själv. Hon gick med på promenaden och sedan sov hon mest.

Mannen sörjer kanske mer än mig, men klarar bättre av att lyssna till förnuftets röst. Jag låter nog känslorna styra mitt liv mer. Var till och med inne på blocket och skulle titta på hundar, men klickade ned sidan då det inte känns rätt. Hålet efter Ronja innehåller även minnen från Annie och Berrie som aldrig fått läka riktigt. Vi har fyllt det med en ny hund varje gång och det fungerade så länge Ronja fanns hos oss. Hon var kittet i flocken. Nu är alla tre borta och en era tillända. Kanske kan vi bygga något nytt när hålet blir mer uthärdligt.

Våra två kvarvarande hundar måste få hitta sina nya roller och stabilitet i vardagen. Vem som tar Ronjas roll vet jag inte just nu då bägge varit de två unga busarna som inte behövde bry sig. Man märker att de är lite vilsna just nu och tror att Ronja ska komma tillbaka. De letar efter henne då och då. När de förstår att hon verkligen är borta för alltid, kommer det att bli mer stabilt. Just nu gäller det att ta dag för dag och låta sorgen värka ut.