Jag har gjort min insats och nu ska jag och min assistent Unkas vila ryggen. Men först en pratstund i förtrolighet.
Våttorkat alla utom två rum och hade nog orkat mer om jag inte hållit på med granriset tidigare i veckan. Provade faktiskt att göra lite yoga i onsdags, men det fungerar inte nu. Vill stärka ryggen och de rörelserna är för svåra.
Det är lite svårt att acceptera då jag klarar allt i huvudet. Jag vet hur man gör, men kroppen vill inte.
Nu är det ändå skönt att få vila.
I en hel vecka har jag sovit hela nätterna, utan värk i foten eller benet. Det ha resulterat i att jag vaknat efter 8-9 timmars sömn, pigg som bara den. På dagarna värker det fortfarande och det gör mig ingenting. Det kan jag ta och intalar mig att det är en del i processen att bli bra.
Idag ska jag försöka vingla ut i trädgården och sätta resten av granriset i de krukor vi har på baksidan. Det ser lite trevligare ut med grönt och så hoppas jag att det skyddar lökarna som sover i dem. För övrigt var det rusning till fågelmataren i morse och det kanske beror på att jag hällde i lite jordnötter i går. Naturligtvis osaltade. Massor av gråsparvar och bofinkar svärmade omkring mataren. Det värmer mitt hjärta att kunna våra små fåglar.
Hundarna sover som vanligt och har verkligen hängt upp skylten ”stör ej” , de knorrar bara om jag går in i sovrummet där de vräker sig i sängen. Nu har mannen lovat mig en mellanstor hund senare och det ska bli en tik. Jag vill ha en av de hundar som ingen vill ha och kanske aldrig haft ett hem. Detta är alltså förutom de två stora hundar vi alltid kommer att ha. Saknaden efter Nellie, min älskade tös är enorm och värker i mitt hjärta. Men löftet jag fick igår gör mig glad och en dag kommer tösen.
Vi försöker pussla ihop jul och nyårs-helgerna, så att våra gamlingar inte ska sitta ensamma. Pappa har ju tyvärr inte fått ett permanent boende i byn ännu och jag kan ju inte gå bort och slå ihjäl någon som bor där nu. Men han står först i kön och en dag får han en plats där. Både han och jag längtar.
Ha en fin fredag!!
Mannen hade köpt hem granris, då jag alltid brukar ha det i blomlådorna på vintern. Brukar vara jag som pyntar och han antog att jag skulle göra det i år med. Det är ingen barnlek just nu när mitt ben och fot inte fungerar som de ska. Jag har berättat att det är stört omöjligt att få på mig vanliga skor på vänster fot, då ankeln är svullen. Därför går jag med en gympadojja på höger fot och en birken på den vänstra. Har klippt av en tjock socka som jag trär över tårna så det inte ska bli för kallt.
Men de kan jag inte gå ute med då risken är stor att sockorna blir våta. Får på mig mannens träskor och vinglar ut i trädgården. I ena handen bär jag bunten med granris och i den andra ett par trädgårdshandskar och trädgårdssaxen. Vi kan inte skryta med att ha en plan gräsmatta, med stora hundar som gräver här och där. När vi fyller i hålen blir det små gupp. Inget som besvärar oss i vanliga fall. Men att gå med ett par träskor storlek 43, när jag har 37 i vanliga fall, med en vänster fot som inte tycker om bucklig mark, var en kraftansträngning.
Fick klart de två blomsterlådorna vid biblioteket och sedan var det dags att vingla tillbaka runt huset. Granriset slängde jag över staketet så det behövde jag inte kånka på. Blomsterlådorna vid dressingroom och sovrummet var klara och jag hade mycket granris över, så de två krukorna vid dörren skulle också få lite grönt. Men det gick inte att få ned en enda kvist då jorden hade frusit. Bara att halta, ja vid det läget haltade jag ordentligt då foten och benet gjorde ont när jag gick. Bet ihop och tog mig in i garaget för att återvända med en skruvmejsel. Med den lyckades jag borra hål och få ned kvistar.
Jag har fortfarande kvistar kvar och med dem i famnen och alla verktyg haltade jag in i garaget och ut i trädgården. De får faktiskt vänta tills i morgon för det var dags för vila. Men jag är nöjd trots allt. Granriset är på plats i år med. När jag satt i biblioteket hörde jag tassar på taket. En mus på vinden och den får mannen ta itu med när han kommer hem.
Gissa vad? Det är fredag i morgon !
Tittade ut och se där, frost i gräset. Men såg att det var lite dåligt med talg i trädet. Det var precis när det började bli ljust vid åtta och jag skyndade mig ut innan småfåglarna kom.
Fyllde på med lite nötter också, när jag ändå var ute. -1 och lite kyligt utan jacka, men det som inte dödar, härdar.
Nu öppnar skrivlyan i biblioteket och tittar samtidigt på musikhjälpen. Hundarna har tagit över våra sängar i vanlig ordning.
Musikhjälpen har börjat och jag hänger där varje dag. En vecka med bra musik för ett bra ändamål. Det är också ett tecken på att det inte är många dagar kvar till julafton.
Vi kommer ju att fira en lite annorlunda julafton detta år och bad personalen på pappas vårdhem att ordna färdtjänst till honom. Jag är ju inte så väldigt flyttbar, men klarar säkert att gå till farmors vårdhem, så där skulle vi vara hade vi tänkt. En jultallrik och lite god dricka tillsammans var det tänkt att bli. I morse ringe de från pappas vårdhem och meddelade att pappa inte har färdtjänst för rullstol. Mitt hjärta sjönk ned i magen. Aldrig att han ska få sitta där helt ensam på julafton. Boka vanlig taxi då sade jag och efter en stund ringde de igen. De ville inte boka innan jag godkänt det hela för en enkel resa skulle kosta 1000:-!!!! Helt djävla hutlöst att Taxi Trelleborg tar så mycket för att det är julhelg. Vi skulle alltså betala 2000:- för att pappa skulle få åka ca 9,6 mil som resan är tur och retur. Skäms Taxi Trelleborg!!!!!
Nu får mannen och pojken försöka hämta och lämna pappa med någon av deras bilar. Tror det blir pojkens Patriot som är lägre, men det får de avgöra. Det blir nada snaps för mannen och jag hade önskat att jag kunde köra, eftersom jag kan undvara just snapsen. Men pappa ska inte sitta själv.
Annars har dagen gått väldigt snabbt och jag har packat långväga paket som måste skickas i dagarna. Det har gjort mig lugnare men nu återstår även nyår och det blir problem då jag inte vet om pojken kan ställa upp. Vi får fundera på det. Kanske får vi åka till pappa om farmor har färdtjänst med rullstol. Det får vi kolla upp.
Nu ska hundarna få sin mat. Gjorde ett litet collage med Kuma som i mitt tycke blev riktigt fint.
Här i skåne firar vi lucia med ett fuktigt gråväder. Mörkret passar kanske när ljus ska tändas och alla barn går omkring med glitter i håret. För övrigt anser jag att alla kan vara Lucia och därmed repriserar jag min bild från förra året.
Om jag får några hatiska kommentarer på grund av att min lucia bär päls, är tjock och hårig, kan jag meddela att jag inte bryr mig i det. Hade tänkt försöka få någon av mina hundar att ställa upp på bild, men de orkade inte. Däremot vill jag visa en annan lucia som jag också älskar.
Fördelen med att vara klok är att man kan spela dum. Motsatsen är betydligt svårare.
Kurt Tucholsky
Inte en söndag som alla andra, då vi varit hos pappa och druckit födelsedagskaffe. Inget överdåd men en mysig stund fick vi tillsammans. Vi köpte ett set med tre blockljus, som går på el. Jag trodde inte att personalen ville att de inneboende ska ha stearinljus. De lyser så fint och jag vet att pappa tycker om att ha ljus tända när det är mörkt ute.
Jag frågade om han tittat på världscupen i skidor som kommit igång och Sverige haft riktigt bra resultat. Nja, inte direkt kom det från pappa och det var för att tv:n var trasig. Han fick inte igång den. När mannen undersökte fjärrkontrollen visade det sig att det inte var några batterier i den. Men det ordnade vi och vips så var den igång och visade tävling i skidskytte som pappa tycker är så roligt att se.
Han ursäktade sig då hakan var så skäggig. Rakapparaten fungerade inte heller. Mannen tog isär den och gjorde rent, då den var full av skäggstubb. Voila! så var den också igång. Pappa har sagt sig ha lite långtråkigt, så jag tog med mig två böcker som kan förgylla hans vardag.
Fick bokat transport till julafton också och nu är det bara nyårsafton som ska bokas. Vi firar dessa helger i byn hos farmor, då rullstolar går in och toalettbesök inte blir några problem. Det var en betydligt gladare pappa vi lämnade och kunde säga att vi snart skulle ses igen.
Jag har fått provåka i vår nya bil och Madame var precis som jag tänkt mig. Hon får heta Madame då SuvEllen inte passar henne. Detta är en dam ut i minsta skärm. Nu har jag även kommit på hur jag ska komma upp i henne, då hon är nästan lika hög som min gamla bil. När jag är frisk i benet blir det ingen match, men nu är det lite trixit. Fast det går och det är bra. Jag klarade faktiskt att gå från parkeringen in till pappas vårdhem, vilket är ett stort framsteg för mig. Det går åt rätt håll med andra ord.
Sent inatt kom SuvEllen II hem och idag har jag inspekterat henne. Den nya damen har attityd, är större, mullrar högre och är samtidigt elegant. Men det är ju klart, då hon är en betydligt yngre version än vår gamla.
En hel del finesser som jag måste lära mig, vilket kommer göra körningen skönare.
Låt mig presentera årets SuvEllen.
Hundarna väntar och lyssnar efter ett billjud de känner igen. Men nya SuvEllen låter inte likadant och det är minst fyra timmar kvar tills mannen kommer.
Men det förstår inte hundarna, utan de får fortsätta att vänta. Jag har berättat att han kommer, men att det blir sent. Fick en rapport om att de precis ätit vid Nyköping och var på väg söderut.
Jag blir inte lugn förrens bilen står på garageuppfarten och mannen är i huset.