Unkas och jag traskade runt byn själva idag. Kuma och Nellie var i trädgården med husse.
Kuma verkar bättre i sin tå nu, men får vila under tablettkuren som är sju dagar.
Unkas behöver sin dagliga tur, annars blir han så frustrerad. Hittar på dumheter bara för att ha något att göra.
Nu har vi precis klippt gräset och tar en paus på bänken. Mannen målar garageportarna.
Vaknade vid åtta och blev plötsligt medveten om att det bara var ett par dagar kvar på resan. Tröstade mig med att kela med hundarna. Det var +22 ute och solen sken. Idag ska vi köra långt för att komma närmare hem och vi vill även komma förbi Köln så tidigt som möjligt för att slippa köer.
Dagens etapp blev lite längre än vi beräknat, då vi vid vår rast kl.14.00 såg att det bara var elva mil kvar till Rinteln, som var vårat första mål för dagen. Efter en kort övrläggning bestämde vi att det får bli Scneeverdingen som vi stod på när vi körde söderut. Det skulle bli 22 mil extra. Borde fungera bra. Tio mil före Hamburg blev det stau (kö) och sakta men säkert rörde vi oss mot den avfart vi skulle köra av på.
Som tur var hade vi stannat på ett truckstop innan det blev kö . Där köpte vi bröd och tankade Mackan. Vid 18.00 körde vi in på ställplatsen. Det duggregnade och var +18 brr. En holländsk husbil står också här, så vi blir inte helt ensamma inatt.
Hundarna fick sin mat och rastning, så nu sover de. Vi ska äta en bit mat och bara koppla av. I morgon kör vi till Flensburg och handla det sista med oss hem, innan vi kör till ställplatsen i Danmark. Nu blir det tv och de visar en dokumentär om andra världskriget. Ska bli roligt att se.
När något inträffar i livet, kommer det alltid i talet tre. Låter det flummigt? Jag ska förklara vad jag menar. Det har varit så i mitt liv i varje fall och stämmer kanske inte för alla. Om någon dör,gifter sig,blir sjuk,skiljer sig eller flyttar, har det hänt tre gånger i min närhet.
Därför blev jag orolig nu när farmor blev sjuk. Hon trillade ur sängen och gjorde illa sig i foten. Men efter ett par veckor på sjukhuset är hon hemma igen. Visserligen med mycket hjälp av hemtjänsten, klarar hon sig. När den värsta faran var över, gjorde pojken illa sig i ryggen. Han har en rygg som inte tål alltför tunga lyft. Vi var bekymrade, men det löste sig också. Genom en gammal klasskamrat fick han komma till dennes pappa som är naprapat. Lite knådning eller vad det nu är en sådan gör, är han återställd och åter vid full vigör. För snart en vecka sedan tog jag ut hundarna på deras kvällskiss i trädgården. De är alltid så ivriga och rusar ut mot bigarråträdet. Kuma stannar plötsligt upp och gråter så hjärtskärande med vänster tass . Jag rusar ut och tröstar så gott jag kan och känner på tassen. Men kunde inte känna någonting. Kanske en stukning? Helgen går och han traskar på som vanligt, även måndagen och tisdagen. Onsdagen börjar han slicka sig på en av klorna. Kan det vara en klo som spruckit? Igår slickade han intensivt och gnydde då han gjorde det. Jag ringer mannen som bokar tid hos veterinären. Han får en tid på stört och hämtar Kuma.
Ingenting hittades utan han kommer hem med en tratt som vi inte använder. Men även inflammationshämmande tabletter. Sedan blir det bara trädgården för vår lille kille. Vila, vila hur det nu ska fungera? Han verkar bli lite trött av tabletterna så det kanske går bra. Vi hoppas att han fått en muskelinflammation i en tå som veterinären såg var lite svullen.
Så där ser ni allt kommer i tre. 
Precis som våra hundar. De är våra tre solsken och egentligen skulle vi inte ha tre från början.
Nu känns det verkligen som slutet på resan, för inatt regnade det och nu på morgonen blåser det ordentligt och är bara +21 ute. Men vi fick en fin dag ute igår med värme och en del sol.
Det är lite dåligt med affärer runt Mosel så jag har letat upp en affär med hjälp av Lennart och dit ska vi styra Mackan nu. Bröd köpte vi av brödbilen som kom i morse, men vi behöver middagsmat, vatten och lite annat smått och gott. Sedan ska vi köra vidare norrut, då vädret inte inbjuder oss att stanna vid Mosel.
Vi lämnade alla tunga regnmoln kvar vid Mosel och stannade vid den första rastplatsen som dök upp. Skönt med lite mat i magen och hundarna fick en rastning så nu sover de gott. Norr om Koblenz hade vi tänkt köra och det var fina vägar, samt lite trafik. Inga köer alls idag.
Tio i fem körde vi in på ställplatsen i Urmitz N 50.25.6 E 7.31.29. Vi fick en plats på asfalt med utsikt över floden Rhen. Det kostar 5 euro/dygn.
Här skiner solen och det är +26 så vi står med dörren öppen. Hundarna rastade vi nere vid floden och det var fina vägar att gå på.
Lite större flodbåtar som färdas på Rhen. Vi ska lägga oss tidigt för att vara pigga i morgon. Har bara tre dagar kvar att vara ute på vägarna. Dagens etapp blev 10 mil, men i morgon får vi köra desto längre för att komma närmare hem.
Vaknade vi 09.00 och var väldigt utvilade då temperaturen inatt varit +18. Första gången på länge som jag haft täcke på mig hela natten. Nu vi 10.30 har det stigit till +24 och det är behagligt. Då vi inte har så långt att köra idag,har vi tagit det lugnt och ätit en god frukost.
Idag ska vi köra in i Tyskland igen och därmed börjar vår hemresa. Därför har vi gjort en planering vad vi ska handla med oss hem. Vi har till och med börjat prata om vår nästa resa till Frankrike. Denna resa har verkligen varit nyttig, då vi insett vilken kust som passar oss bäst och det är Atlantkusten. Bretagne blir nog vårt nästa mål , då vi aldrig varit där. Men idag kör vi mot Mosel igen och en ställplats vi inte stått på tidigare.
Tog en sväng runt staden Pont-á-Mousson innan vi styrde ut mot landsvägen och Trier.
Att köra genom Luxemburg går väldigt fort. Som att köra på en landsväg i vilket landskap som helst. 
Därför tog jag kort på en del skyltar vi körde förbi. För att kunna se tillbaka och veta att vi körde där.
Det var väldigt många belgiska och holländska husvagnar, husbilar och bilar på väg norrut. Halv två körde vi in på ställplatsen i Kluesserath N 49.50.34 E 6.51.7. En stor ställplats vid sidan av en camping 6,50 euro/dygn. Vi ställde oss nere vid floden på gräset. Det är +27 i skuggan och nu ska vi sätta oss utanför och bara mysa. Trots att det är plats för 250 st husbilar är det lugnt och tyst.
Nellie har fått värmeeksem och fick därför ett bad i Mosel. Hon njöt av den badstunden. Sedan fick hundarna sin middag ute och vi satt ute tills det började dugga lite.
Vi köpte gratis wifi från en husbil som stod en bit bort. Så nu ska vi se på nyheter och läsa mail. Det är ändå +23 så vi fryser absolut inte. Dagens etapp blev 16 mil.
Ska man kalla denna årstid för sensommar eller förhöst? Vi slapp regn idag, men blåsten gjorde att det ändå kändes som förhöst. Jag vill ha mer sensommar och kanske kommer lite sol tillbaka om några dagar. Hoppas, hoppas..
Har ordnat så hörseldamen kommer till pappa i morgon och nästa vecka ska fotdamen hämta honom vid ytterdörren. Han ska bli höstfin 🙂 . Farmor kommer hem i morgon och jag är orolig för hur det ska gå. Hon kan inte gå själv och behöver med andra ord väldigt mycket hjälp. Men hon är envis och ska absolut hem till sin lägenhet. Så jag undrar hur denna höst blir för oss. Våra föräldrar är väldigt långt ut på repet nu och ibland tycker jag att det går för fort.
Ylva Johansson har deklarerat att fas 3 ska avskaffas från och med idag. Men fas 3 kommer alltid att finnas. På livets höst är man i fas 3, då man behöver hjälp med i stort sett allt. Så vi kommer att hamna där tillslut allihop. Livets fas 3 är värre än den som Ylva tänker avskaffa. För någon fas 4 finns inte. 
Idag vaknade vi vid nio och det var +23 och det kändes så svalt och skönt. Gjorde oss klara för avfärd norrut.
Läste om regnvädret som drar in över Sverige idag. Det känns lite overkligt när vi själva flämtar i värmen om dagarna. Idag ska vi försöka ta oss en bra bit upp i landet, då vi börjar närma oss slutet på vår resa. Vi hade först tänkt köra in i Tyskland via Strassbourg, men det är så dåligt med ställplatser där. Campingar är inget alternativ för oss.
Dagens resa gick utmed Jurabergen och vinodlingarna där. Det var verkligen vackert och lite trafik. Visst tar det sin lilla tid att köra på icke betalvägar, men körupplevelsen är desto större.
Då det inte fanns något affärscentrum, tankade vi på en totalmack. Det är lite dyrare men vi ville inte chansa på att något storköp skulle dyka upp. Inte roligt att köra på ångorna då.
Vi hittade en Lidel, där vi köpte bröd och ost. Det var gott med mat i magen och hundarna fick sig en rastning. Strax före Nancy stannade vi på en air de picknick, klockan var fem och hundarna skulle få sin middag. Sedan körde vi vidare mot ställplatsen. Vi skulle anlända lite väl sent och det är vanskligt när det börjar närma sig semestertider för fransoserna.
Vid åtta körde vi in i Pont-á-Mousson N 48.54.11 E 6.3.40. som vi stod vid på utresan. Precis som vi befarat var det fullt på ställplatsen och de hade dragit ett rep vid infarten. Men vi följde efter en holländsk husbil som körde upp på en parkering tvärs över gatan vid ställplatsen. Där stod redan flera husbilar.
Vi hittade en ledig plats och bestämde att vi skulle stanna där. Mannen gick ut och pratade med en holländare som sade att han frågat ägaren till parkeringen om det gick bra att stå här. Ett dygn var helt ok, hade ägaren svarat. Vilken lättnad för vi hade inte orkat köra en enda kilometer till idag. Dagens etapp blev 44 mil och det kändes minsann. Ett par till husbilar kom efter oss, så nu står vi åtta husbilar på denna parkering.
Någon mat orkade vi inte åstadkomma, så mannen gick tvärs över gatan till en restaurang och köpte middag åt oss. Det smakade supergott och vi mår så bra. Hundarna ska få en rastning innan vi lägger oss att sova. I morgon blir vår resa kortare och då hamnar vi i Moseldalen igen. Vi lämnar Frankrike för denna gång och det är med sorg i hjärtat. Vi är riktiga frankofiler. Vi hade inte räknat med att stå gratis, men man sover gott när man gör det.