Jag har tänkt skriva om det flera gånger, men det har aldrig blivit av. Det är ingenting allvarligt, utan bara en reflektion jag har angående duschandet. Jag brukar kliva in i duschen och sätta på vattnet med munstycket riktat mot fötterna. Sedan ställer jag in temperaturen så att det ska bli lagom varmt. Jag för duschen från fötterna upp mot benen och det är så skönt. Men när jag kommer längre upp är det för varmt. Då får jag sänka värmen.

Likadant är det de gånger jag ska bada i havet. Jag känner med fötterna om det är en behaglig temperatur. Där kan jag ju naturligtvis inte ställa in värmen eller kylan. Fast ibland hade det varit bra att kunna det. Sedan går jag sakta utåt och det är fortfarande behagligt, ända tills det börjar nå midjan. Då blir det väldigt kallt med ens och ska jag bli doppad, måste jag kasta mig utåt, annars är risken stor att jag backar upp på land igen.

Naturligtvis har vi inte olika temperatur på olika kroppsdelar, utan det är säkerligen så att vi är känsligare på vissa ställen. Åtminstone är nog jag det. Därför kan det som känns behagligt för fötter och ben, bli nästan en chock för övriga kroppen.

Jaha, tänker ni. Den människan har väldigt konstiga funderingar. Men det står jag för och jag tänker ofta på både stort som smått. Ni ska vara glada att jag inte berättar om mina drömmar, för jag kommer ofta ihåg dem när jag vaknar. Mannen brukar säga att det måste snurra ordentligt i mitt huvud om nätterna. Bra, för dagtid mår jag prima.