Lördagsnjut

Ja, se där hittade jag kanske på ett nytt ord. Men det är positivt och inte ett enda negativt. Jag har vipplat och torkat lite här och där idag. Mest glad blev jag att hitta Thomas Tranströmers bok som jag trodde var förlorad. Läste en fin poesirad och det kändes så gott. Livet är snart som det brukar. Jag brukar slå upp en sida på måfå och läsa den. Så underbart. Här bjuder jag på en:

Ett sorl av röster efter plöjaren. Han ser sig inte om. De tomma fälten. Ett sorl av röster från plöjaren. En efter en gör skuggorna sig loss och störtar in i sommarhimlens avgrund.

En vers som säger så mycket tycker jag. I morgon är det ett år sedan min pappa valde att somna in. Saknad ja, men med det liv han hade på slutet kan jag förstå hans val.

Stolt att ha fått vara hans högra hand i femton år. Innan dess var det mest mamma och jag. Vi som pratade nätterna igenom om allting och som jag lärde mig förstå. Glad att ha fått känna mina föräldrar ordentligt.

Vi köper allt lokalt och även roséviner. Detta är från grannbyn. Mer än någonsin gäller det att gynna alla som producerar lokala varor. Att det är gott dessutom gör ju allt lättare.

Jag har idag vipplat som vanligt en lördag. Torkat lite här och där. Förpassat fyra flugor ut i världen och torkat bort det skit de lämnat. Sedan har jag servat hundar och JR med mat. Nu har ju Turbo fullt upp med sin plastbebis så hon ligger mest på sängen i sovrummet. Kuma är nog lite konfunderad över hennes beteende och tycker att hon är knasig. Vi väntar ut det hela och hoppas att hon snart är sitt vanliga jag.

Här händer det lite men en pergola börjar växa fram. Nu är det överliggarna som ska dit och jag har fått en förvarning om att jag ska lasera dem. Vi får väl se hur det går med den saken. Fick inte med mattan som vi lagt under bordet men det blir i morgon då.

Som ni märker så sysselsätter vi oss med olika saker hela tiden. Livet är aldrig tråkigt.

Våtvarma omslag

Oj, inatt har det tydligen regnat och vi vaknade till sydliga vindar och en tropisk fuktighet som heter duga. Det 88% luftfuktighet och +21. Med värkande ryggar och stela nackar blir det inte några större åthävor idag. Fast vi körde en städning som ju inte tar alltför mycket på krafterna. När Mr J skulle cykla och köpa bröd plingade det vid grinden. Där stod en brandman och sålde almanacka, så nu har vi köpt vår första. Bara att vänta på sopåkarna och polisen då, sedan har vi gjort vår plikt för detta år.

Men igår plingade det också vid grinden och där stod en postdam och ville ha påskrift. Ett platt paket lämnades över till mig och där var den:

tack Glenn Snoddas för vinsten. Jag har bläddrat försiktigt i den och en kväll ska jag fördjupa mig i alla bilder och text. Det ska bli ett nöje att sitta vid den öppna spisen , sippande på ett glas rött från trakten och bläddra i denna bok.

Vi var ju tvungna att testa spisen och se att den verkligen fungerade. Tar det sig eller?

Jodå, Mr J kan sina saker. Här satte elden fart och snart hade vi en lite sprakande brasa. Detta var ju endast ett prov och därför ville vi inte brassa på så mycket. Men det knastrade hemtrevligt och luktade gott i hela huset.

Nu kan vi se fram mot många hemtrevliga kvällar. Kuma var lite skeptisk till en början men sedan låg han i soffan och tittade in i spisen. Varmt och gott för lilleman som ju börjar bli rätt gammal nu med sina 10 år. Skulle tro att det blir en brasa denna eftermiddag för att få bort fukten i huset.

De varnar för åska så det kan nog braka loss under kvällen. Skönt att sitta i ett stenhus som idag luktar lavendel efter rengöringsmedlet. Finns ju inte grön såpa här så jag försöker välja lukter jag tycker om. Tittade nu på väderrapporten och nu blir det tydligen ingen åska men en del regnskurar. De brukar aldrig vara så länge här.

Jag är ju nyfiken på hur hösten och vintern kommer att vara här. Våren har vi ju upplevt nere vid Vias där Medelhavet gjorde luften fruktansvärd fuktig och det blåste så mycket. Nu är vi ca 20 min från havet mitt i vinfälten och än så länge kan vi inte klaga på blåsten. Här råder ju ett mikroklimat som innebär att det inte blir kallare än +-0 på vintern vilket ska vara januari-februari. Lite fuktigare ska det vara i november-december. Nu är det oktober och temperaturen har inte varit under +20 någon dag. Jaja, vi har det bra och njuter av livet.

Rensning

Vi fortsätter rensningen av saker som står på vinden. Ett nytt lass står klart i garaget för transport till tippen. Jag dök ned i två kartonger med papper och hittade en rätt rolig bok, ”Lagen om alltings djävlighet”. Sitter och bläddrar i den och mycket som står i den stämmer så bra. Ler lite då och då. Nickar och läser högt för Mr J som hummar till svar. Han håller på med andra saker i sin dator och tycker nog att jag stör, men jag envisas med att läsa högt. Där gav han upp och gick ut i köket. Bästa att stoppa lite mat i pratkvarnen, tänker han nog, för jag hör hur burkar öppnas och tallrikar tas ut ur skåpen. Bäst att slå ihop boken nu då.

Ute blåser det småkallt och himlen skiftar som vanligt i olika grå nyanser. Brev-lådornas luckor klapprar i blåsten. Jag har tydligen haft en blåsa på vänster tumme för nu har det blivit en liten krater där. Oviktig information som ni bara måste få reda på.

Mr J har en ständig assistent i köket och det är en väldigt intresserad elev som följer varje rörelse noga. Köksmästaren är ju lite fumlig ibland och tappar saker på golvet.

Kuma vet att om Mr J ränker dela ut någon skinkbit, kommer han alltid att få smaka. Han tigger aldrig. Varför sitta och vänta? Får man en bit så får man.

Vi har det lugnt trots att Turbo är i höglöp. Trodde att hon var det tidigare, men nu rantar hon efter stackars Unkas som inte fattar ett dugg. Tack och lov för det. Kuma bryr sig inte om sådant trams. Leka är okej, men han vill inte ha en röv uppkörd i ansiktet.

Där kom en fylld baguette neddimpande på skrivbordet. Därför tänker jag ägna mig åt den ett tag. Önskar alla en fin söndag.

 

Glimmrande

Från att ha varit en gråmulen morgon, förvandlades onsdagen till en härlig vinterdag. Inte alltför halt och strålande solsken innebär promenader på landet för hundarna och mig. De blev riktigt spralliga och jag var glad att jag inte gick med bägge samtidigt. Det hade varit att fresta på turen lite väl mycket.

Harar hade sprungit över fälten och hundarnas nosar trycktes ned i snön för att känna lukten. Spännande som sjutton och nu har luktbankerna verkligen fyllts på. Mitt humör steg och dagen kändes riktigt bra. Men tyvärr så hade jag lite ont i ryggen och det är nog för att jag spänner mig då det är is under snön.

En tur hem till pappa för att hämta inköpslista och sedan handla åt honom. Just nu har han en propp i örat så han hör inte särskilt bra. Våra samtal blir lite som goddag yxskaft, men vi tar om och tillslut har allt gått fram. Det gäller att ta det hela med ett leende och ett skratt.

Min bok som jag beställt kom idag och den är tjock, 800 sidor av spännande läsning väntar. Har skrivit om boken i ett tidigare inlägg. ”I bergens skugga”, heter den och jag ska skriva hur den var när den är färdigläst.

Mörkret lägger sig över byn och vi fick ingen sophämtning idag. Lustigt för sopbilen borde komma idag. Fattar ingenting och vår tunna är proppfull.

xperia 2015-11-05 037

Innan regnet kom

image

Det blåste rätt starkt innan regnet var över oss. Vi klarade oss nästan, men med ca 500 meter kvar, öppnade sig himlen och vi blev rätt våta.
Ingen trädgårdsdag för hundarna idag och jag får vänta med att strö ut kaffesump på blommorna.
Det blev en eftermiddag i stillhet, med en bok för mig.
Nyttigt att naturen ser till att jag stannar upp.

Nytt kapitel skrivs

Har inte skrivit på min bok idag, utan inlett ett nytt kapitel i mitt liv. Vad det leder till återstår att se. Men det känns bra och jag tror att mitt arbetsliv kommer att bli berikande. Jag har slutat som egen företagare och ska sikta på annat. Verkar nästan för bra då jag redan blivit erbjuden arbete. Livet är faktiskt ett mysterium för mig, då jag aldrig behövt oroa mig för att inte kunna försörja mig. Trots att jag börjar bli till åren verkar det inte vara en omöjlighet. Nåväl, vi får se vad det leder till framöver.

Gick ut med hundarna och det blåste verkligen snålt runt öronen. Tur jag har min fina mössa. Solen som lyste så fint i förmiddags försvann rätt snabbt och det var inte lönt att ta med kameran ut. Tråkigt, för jag var riktigt sugen på att plåta lite. Får bli en annan dag då.

I morgon ska jag skriva på min bok. Börjar få lite struktur på den och det är verkligen ett hantverk att skriva en bok. Man kan inte bara sätta sig ned och skriva rakt av. Det blir lite här och där, som sedan ska pusslas ihop till en helhet. Just nu gäller det att inte ha för många personer med. Blir bara rörigt då. Lite svårt då jag har ett digert persongalleri att plocka ur. Så många härliga karaktärer jag mött i mitt liv. En del faktiskt helt galna. Man vill så gärna ha med dem på ett eller annat sätt. Men vissa får stå över denna gång. Jag kan ju skriva fler böcker.

monday

Febermorgon

Vi steg upp tidigt och gick vår runda med hundarna i mörkret. Jag frös hela tiden trots varma kläder och noll vind. När mannen åkt iväg till arbetet, lade jag mig en timme i sängen med hundarna. Efter det kändes allt lite bättre och febern hade gått ned en del. Detta var inte vad jag hade tänkt göra i dag utan morgonen var vikt för yoga och meditation. Nu blev det inte så tyvärr. Jag är sällan sjuk, men när jag väl blir det så är det oftast riktigt rejält. Ingen lite snuva några dager, nähä det blir hela kittet av åkommor. Bara att försöka genomleva alla stadier tills jag blir frisk igen.

Därför ska jag tillbringa denna dag med att skriva och försöka hålla mig stilla. Jag har plockat fram en bok att läsa nu då jag läst ut min gamla. ”Män som stirrar på getter” var riktigt ruskig och jag vet att de gjort en film av den. Men inte en bok jag rekommenderar att läsa innan man ska sova. Nu ska jag grotta ned mig i andra världskriget och läsa ”Härskarplanen” av Heather Pringle. Den handlar om Himmlers jakt på det ariska ursprunget. Kanske får jag veta mer om hur dessa nazister var/är funtade. Man måste läsa historia för att förstå nutiden.

 

Våra nya dödssynder

Författaren Stefan Eindhorn har tittat på den kotolska kyrkans dödssyndlista och uppdaterat den. Våra värderingar har förändrats sedan listan först gjordes och idag är inte vällust och frosseri någon synd utan betraktas mer som trendigt. Det är helt ok att vara livsnjutare idag. Den nya listan ser ut såhär idag.

1. Falskhet

2. Hat

3. Hänsynslöshet

4. Översitteri

5. Trångsynthet

6. Främlingsfientlighet

7. Girighet

Om ni vill läsa mer om de nya dödssynderna så köp boken med samma namn. Men visst stämmer det in? Falska människor är åtminstone det värsta jag vet. Sådana går bort direkt ur mitt liv. Man kan tycka illa om någon men att hata förgör mest den som gör det. Att visa hänsyn är för mig en livsstil. När någon försöker sätta sig över någon annan människa vänder åtminstone jag översittaren ryggen och tittar aldrig tillbaka. Om man inte kan se saker ur andras synvinklar borde man ta sig en ordentlig titt på sig själv och ta reda på hur andra ser på en. Varför måste man vara så rädd för andra människor utan att man ens känner dem? Dra alla över en kam och bli fientlig för att någon har en annan religion eller hudfärg. Mycket vill ha mer brukar man ju säga och när någon inte kan vara nöjd med vad man har utan bara vill roffa åt sig mer det är girighet. Att aldrig kunna unna andra att få en del av kakan är avskyvärt.

Denna förmiddag

Vad har vi gjort denna förmiddag? Här i byn på mitt kontor har vi arbetat för fullt och det har gått bra. Har sällskap av mina fina hundar som tittar in då och då. Ett skönt avbrott när man sitter med en data framför sig hela tiden eller telefonen i örat.

Augusti 2014 018

Vet inte om Kuma funderar på att läsa någon bok eller tänker lägga sig ned på mattan.

Augusti 2014 019

Blev nog ingen bokläsning idag heller.

Augusti 2014 020

Här ska vilas istället anser han. Glad som alltid vår lilla solstråle.

Det blir tomt nu

Jag sörjer en människa som jag aldrig känt eller träffat. Men det är inte så konstigt då hans texter berört mig under väldigt lång tid. Det är jag inte ensam om att tycka. Vi var många som läste hans blogg och led med honom. Åtminstone jag har lärt mig att uppskatta livet mer tack vare Kristian Gidlund. Hans böcker kommer att läsas av en fler nu när han är borta. Han var oerhört duktig på att sätta ord på allt han gick genom. Under den sista tiden var det med bävan jag klickade in på hans blogg och igår stod orden där. Ord som jag visste skulle komma men ändå inte ville läsa. Hans kamp är över och det liv som fanns är på andra sidan. Jag vill tro att han finns där någonstans och har det bra.

Min pappa säger ofta att han inte är rädd för döden. Han är snart 88 år gammal, så han känner att han haft ett fullödigt liv. Kroppen börjar säga ifrån och orken är inte vad den varit. Pappa berättade en gång att han varit på andra sidan och vet att han får det bra där. Han sade det nästan med längtan i rösten. Religiös är han inte och den gud kyrkan predikar om har han aldrig trott på. Men han säger sig veta att livet fortsätter någon annanstans.

Min älskade gudmor fick också magcancer och förloppet var detsamma som för Kristian. Efter operationen kom hon hem och alla trodde att hon skulle klara sig. Men cancern kom tillbaka och sedan följde några år av kamp tills hon inte orkade mer. Denna sjukdom är fruktansvärd och vem som helst kan drabbas.

Därför borde vi uppskatta livet mer och inte gräva ner oss i småsaker som inte betyder något. Jag vill tacka Kristian för att han orkade skriva ned sina tankar så bra. Alla borde köpa den bok han skrev och även den som nu kommer ut postumt efter hans bortgång.

Kristian dina ord kan inte dö. Tack.