Rikta åtgärder åt rätt håll

Människor flyr från terrorn i Syrien och även andra länder där det råder liknande situationer. Många av dem har haft tamdjur och boskap, varit boskapsägare. När alla människor tvingas bort från sina hem och gårdar, blir ju djuren kvar. Hur ska de klara sig och vem hjälper dem? För mig som är en av dem som värnar om djuren, blir dessa tankar som knivar i mig. Det finns ju även vilda djur i dessa länder och vad händer med dem?

Om tamdjuren ska klara sig måste människorna som har hand om dem kunna stanna kvar. Därför borde dessa terrorligor bekämpas nu och hårt. Det är enda sättet att få stopp på denna flyktingvåg som sveper över Europa. Vi kan inte bara stoppa flyktingarna eller ta emot dem till liv de egentligen inte valt själva. För naturligtvis är det ett trauma att tvingas från sina hem och sina djur. Alla minnen från livet de haft och ägodelar,djur de inte kunnat ta med sig. Att ständigt vara rädd för att aldrig få det liv man haft.

Läste igår att Putin skickat soldater för att bekämpa is. Det är kanske det vi borde göra istället för att prata? Driva bort de som i sin tur drivit bort människor som är födda och uppväxta i t ex Syrien. Annars kommer dessa människor att känna sig rotlösa under kanske hela sin livstid. Djur gå mot en långsam död.

Just nu känns framtiden väldigt mörk och jag undrar hur allt ska sluta.

 

Morgonfunderingar

image

I  sommarens sista självande timmar, kokar det ute i Europa. Det pratas om flyktingströmmen och vad som bör göras.
Ena veckan träffas politiker i den ena staden och nästa vecka är de någon annanstans. Men av det blir det ingenting.
Jag undrar hur världen kan låta några idioter förstöra ett helt land? Människor flyr i panik och vet inte vart de ska. Bara att de måste bort från allt dödande.
Några länder tar mot tusentals varje vecka och vill hjälpa.
De länder som inte drabbas direkt av denna flyktingström vet inte hur svårt det är.
Varför kan man inte enas om en plan för omhändertagandet? Det räcker inte med att människor klarat sig undan krig, det finns ett liv efteråt.
Sluta prata, agera för framtiden!

Längtan

Jag bodde i ett litet samhälle när jag var liten och flytten till storstaden var inget jag egentligen ville. Men min pappa blev förflyttad av statens järnvägar som det hette då och vi var tvungna till det. Något av min trygghet försvann då. Jag ville inte ha nya kamrater, men efter ett tag fick jag det. Kamrater som också kommit från andra städer och byar runt om i Sverige. Sedan kom nya kamrater och de gamla försvann. Det fanns alltid en otrygghet i att bo i en stad och såhär på äldre dagar, kan jag se att den första flytten gjorde mig rotlös. Mina föräldrar kände nog likadant då de också flyttade flera gånger innan de hamnade i denna lilla by.

Jag har bott i nästan alla landsändar i Sverige och det har berikat mitt liv. Tror jag har mer förståelse varför människor handlar som de gör, beroende på var de bor. Men det jag avundas andra är att jag aldrig haft ett barndomshem där jag vuxit upp och där mina föräldrar bott, trots att jag flyttat hemifrån.

Att ha en hembygd där rötterna finns, har jag aldrig haft. Idag när jag bor i en liten by känner jag att något av det har kommit tillbaka och jag har en trygghet, som jag saknat tidigare. Visst har mina föräldrar gett mig trygghet, men deras olika hem har aldrig varit där jag vuxit upp. Därför har jag aldrig varit på återbesök i samhället eller staden vi flyttade till. De flyttade därifrån och jag har inget kvar där efter det. Det känns lite tråkigt och jag hade gärna haft något kvar.

Därför kan jag förstå dem som flyr sina hemländer på grund av olika orsaker. Barnen måste lämna allt välbekant och alla sina vänner och släktingar som kanske bor kvar. Att ryckas upp från sina rötter, gör att man tappar sin grundsäkerhet. Är det så att de man känt eller är släkt med också flyttar till andra länder, finns inget att komma tillbaka till.

Man bär alltid den sorgen med sig, trots att allt kanske blivit till det bättre på det nya stället.

Varför måste det hända år 2012?

Vet inte hur många artiklar jag läst om hur unga kvinnor våldtas, mördas, misshandlas och hålls fångna. Men många är det och fler gånger har det funnits varningssignaler innan det hänt. Kvinnor söker hjälp när de känner sig hotade, men det tas inte på allvar. Precis som när man söker för något hos läkare. Det viftas bort som kvinnognäll. Vi betraktas som hysteriska och erbjuds samtal.

Nu har ännu en ung kvinna mördats i Sverige. Hon sökte hjälp och inget gjordes, mer än något samtal. Det finns många kvinnor från olika länder som vet hur allvarligt läget är då någon söker hjälp. Varför kan inte de få inflytande hos myndigheterna, så att det inte blir fler mord? De vet vad den sökande kvinnan går genom och vilka funderingar hon kan ha. Varför hon kanske inte klarar av att bryta med sina nära och kära. Att banden är starka och inte är lätta att klippa av.

Familjer flyr till Sverige från krig och svält. Det är det första de tänker på, inte att det är en helt annan kultur med värderingar och lagar som de inte är bekanta med. När de väl fått lugn och ro kommer problemen med att allt det nya tränger sig på och det är barnen som oftast tar till sig det först. De unga kvinnorna blir påverkade i skolan och vill naturligtvis också ha de rättigheter som andra i deras omgivning. Detta leder till bl a mord. Tragiken är ett faktum.

Naturligtvis ska vi ta mot dessa familjer som flyr från sina hemländer, men varför kan inte de som redan bott här under flera år, få hjälpa dem in i vårat samhälle. Många högutbildade går arbetslösa eller har arbeten som städare eller biljettkontrollanter. De har kunskap om den kultur familjerna kommer från och även hur det är i det nya landet. Detta borde vi använda oss av och då kanske vi slipper alla dessa övergrepp mot unga kvinnor.

Nu måste det bli ett slut på detta. Jag tycker svenska myndigheter är för flata och okunniga.