Rikta åtgärder åt rätt håll

Människor flyr från terrorn i Syrien och även andra länder där det råder liknande situationer. Många av dem har haft tamdjur och boskap, varit boskapsägare. När alla människor tvingas bort från sina hem och gårdar, blir ju djuren kvar. Hur ska de klara sig och vem hjälper dem? För mig som är en av dem som värnar om djuren, blir dessa tankar som knivar i mig. Det finns ju även vilda djur i dessa länder och vad händer med dem?

Om tamdjuren ska klara sig måste människorna som har hand om dem kunna stanna kvar. Därför borde dessa terrorligor bekämpas nu och hårt. Det är enda sättet att få stopp på denna flyktingvåg som sveper över Europa. Vi kan inte bara stoppa flyktingarna eller ta emot dem till liv de egentligen inte valt själva. För naturligtvis är det ett trauma att tvingas från sina hem och sina djur. Alla minnen från livet de haft och ägodelar,djur de inte kunnat ta med sig. Att ständigt vara rädd för att aldrig få det liv man haft.

Läste igår att Putin skickat soldater för att bekämpa is. Det är kanske det vi borde göra istället för att prata? Driva bort de som i sin tur drivit bort människor som är födda och uppväxta i t ex Syrien. Annars kommer dessa människor att känna sig rotlösa under kanske hela sin livstid. Djur gå mot en långsam död.

Just nu känns framtiden väldigt mörk och jag undrar hur allt ska sluta.

 

Ibland begriper jag ingenting

Först får man läsa om en tös på 2 år som ska skickas till Frankrike helt ensam. Hennes mamma lämnade henne i Sverige och försvann. Nu har hon vuxit upp hos en fosterfamilj och plötsligt börjar man leta efter tösens biologiska mamma. Sedan berättar nyheterna om en mamma som bor i Sverige med sin svenskfödde son ska utvisas. De bor här ensamma utan en enda släkting oc nu ska pojken tvingas bo i fosterhem och mamman skickas ut ur landet. Släktbanden är inte tillräckligt starka säger myndigheterna. Allt detta känns som en skräckfilm och helt galet. Hur tänker man egentligen när man agerar på detta sätt. Det kan inte vara på barnens bästa i alla fall.

Vad är det som säger att en biologisk mor är mer lämlig att uppfostra ett barn än en kvinna som tagit detta barn till sig? Vem ska bestämma lämpligheten när barnet en gång blivit lämnad och inte ens känner sin biologiska mamma. Jag anser att man inte ska rycka upp ett barn från en trygghet i en familj som älskar henne och verkligen vill hennes bästa. Om hon vill söka upp sin mor senare eller börjar fråga efter henne kan man istället på ett försiktigt sätt låta dem få lära känna varandra. Mamman kanske inte har möjlighet att ta hand om henne.

Varför ska man skicka iväg en mamma bara för att hon är medborgare i ett annat land just nu? Vill hon stanna hos sin son och se honom växa upp i Sverige borde hon få det. Sonen är svensk medborgare och borde verkligen få ha sin mamma hos sig. Ge henne svenskt medborgarskap och låt dem få leva ifred.

Jag blir så arg över den stelbenthet myndigheterna visar i dessa fall. Har barn inga rättigheter alls? Tänk efter vad som är rätt för barnen istället för att vara paragrafryttare. Man skäms över hur idiotiska en del är.