Blå himmel med en del molntussar

Idag kändes det som en typisk svensk sommardag ute. Varmt men ändå inte för varmt och en luft som var skön att andas. JR ville fortsätta med trädäcket och jag höll honom sällskap och tittade till hundarna. Passade på att tvätta lakanen som sedan fick hänga ute och torka i solen. En fröjd för ögat måste jag tillstå.

En skylt har kommit upp på stängslet mot vårat vinfält och nu befarar vi att det ska byggas hus här. Lite trist men det är väl så utvecklingen går. Vi får avvakta och se vad som händer. Men vi hade kanske befarat att det tillslut skulle byggas här. Vi får njuta av denna utsikt så länge vi har den. Det positiva är väl att värdet på vårat hus antagligen stiger med att det byggs något nytt här. Jag har ju planerat ett par till oleandrar i rabatten och det blir nog bra och vi kommer att ha ännu mindre insyn.

Vi har varit ute hela dagen och Lino har fått rusa runt i trädgården och det är ju lite av en äventyrspark för en liten kille som aldrig haft en egen trädgård. Vi har haft lite jobbigt med att få honom att tagga ner ikväll och äntligen sover han vid mina fötter. Visst är det skönt när barnen sover?

Turbo är väl fortfarande lite konfunderad över vem Lino är och alla hans hyss. Igår var det två veckor som han varit hos oss och visst är det en del jobb med en valp, men vi visste ju det. Eftersom han kommit mer och mer ur sitt skal ser vi den fina kille han är menad att vara. Så mjuk och kelig , men så kommer adrenalinet och så får han fart. Allt är ju bara så roligt.

I morgon är det fredag och ännu en vecka kan läggas bakom oss. I Sverige har det hänt en del som att en ny regering ska ta sin form. Den sittande statsministern har lämnat in sin avskedsansökan och en partiledare för centern har bestämt sig för att avgå. Ja det rör på sig måste man säga.

Året snart slut

November lider mot sitt slut och jag kan konstatera att månaden har varit sig lik. Alla nyanser av grått och någon enstaka dag med sol. Julkänslan vill inte infinna sig och allt känns bara som en lång tråkig höst. Det positiva är att jag inte är ensam med hundarna om dagarna längre. Hundarna trivs med att ha oss människor hemma.

Vårat nya tillskott Turbo blir bara mysigare för varje dag. Från att ha varit lite näbbig och inte tyckt om att man rör henne, så har hon öppnat upp sig. Nu vill hon gärna att vi kelar med henne och lägger sig på rygg för att bli kliad på magen. Hon har haft en tendens att vilja bita i Mr J:s händer och det har nästan försvunnit. Hon kommer gärna fram och vill att vi pratar med henne. Vi har märkt att hon lyssnar när vi pratar med henne. Den som påstår att det aldrig går att förändra en omplaceringshund, har väldigt mycket fel. Detta är vår femte omplaceringshund och av erfarenhet kan jag säga att efter ett halvt år hos oss, är det inte samma hund som kom hem till oss. Efter två år är det som att de alltid varit hos oss.

Varje år funderar jag på hur det blir till påsk, midsommar och jul. Hur ska vi fira helgerna och kommer våra två föräldrar orka vara med? Förra året innebar en nyordning efter att jag brutit benet, Nellie dog, farmor och pappa kom till äldreboendet i byn. Allting var annorlunda mot året innan. Det gäller verkligen att ta vara på stunderna som är. Livet är så föränderligt.

Nu funderar jag lite på nästa år. Vi har planer och drömmar som väntar på att förverkligas. Spännande och lite nervöst, men en sak i taget. Först ska vi fira jul och nyår. Troligtvis utan snö, men kanske med halka.

Ännu en höstdag

Vi hade lite försmak av vinter tidigare, men den frosten försvann med regnet som kom senare. Glada hundar blev istället våta hundar och nu är hösten tillbaka. Plusgrader och gräsmattan är som en plan för gyttjebrottning. Mr J tycker inte att det är speciellt roligt att släppa ut dem där. Jag tvättar hundhanddukar för glatta livet och det verkar bli en syssla som blir bestående denna höst/vinter. Däremot har vi ljust ute idag och snart ska vi ut och ta vara på dagen. En tur runt byn kanske?

Igår beställde vi synundersökning för oss tvåbenta. Jag lyckades nämligen sätta mig på mina glasögon i tisdagskväll. Nu är det ju så att de var så repiga att jag knappt såg något i dem, varav att de oftast hamnade på ena armstödet till soffan. Inte något bra ställe att förvara glasögon på. Som tur är har jag ett par ännu äldre som jag kan använda tills jag köpt ett nytt par. Beställde även tre nya bågar som är på väg hem för provning. Mr J gjorde detsamma då det var ett tag sedan vi köpte nya och vi hade tänkt köpa nytt när han slutat arbeta. Det får bli årets julklapp för oss.

Tiden rinner iväg och snart är det första advent. Vår jul har ju blivit väldigt annorlunda sedan pappa och farmor(svärmor) flyttat in på äldreboendet. Mindre rörliga och detta halvår har de blivit ”gamla”. De får ju julmat där och därför traskar vi dit med lite fika på julaftonen. Så istället för att laga julmat, kommer vi att beställa jultallrik till oss tre som firar den hemma hos oss. Inte blir det en massa paket heller då unge herr H blivit en vuxen man som köper det han vill ha själv. Får väl slå in några paket till hundarna då.

Mycket förändringar har det blivit i våra liv och det kommer att fortsätta så.

Oj, molnigt idag

image

Lite konstigt att inte solen visat sig idag. Det är varmt trots det.

Jag har inga speciella planer idag, mer än att bara existera. Just ja, pappa behöver mjölk och lite annat smått och gott. Alltså ska jag till en av byns affärer.
Jag funderade över tiden som gått sedan vi flyttade hit. Att alla blivit äldre och beroende av hjälp på olika sätt. För oss är det inte självklart längre att ha tre hundar. För pappa är det inte möjligt att traska ner till dagverksamheten. Han är rädd att ramla.
För farmor är det enda som gäller hjälp flera gånger om dagen.

Därför gäller det att ta vara på varje minut av livet. Vara glada att vi kan ha två hundar.
Hjälpa där vi kan göra det och överse med diverse tokigheter våra föräldrar säger eller gör.
Igår fick jag göra en insats hos pappa. För mig är det självklart att inte lägga en äppelhalva på bänken när det är varmt ute. En myrkoloni hade kalas på äpplet. Då kastar han det i soppåsen. Kalaset fortsätter där och nu finns det mer festmat.
Jag lyckades isolera festsällskapet och förpassade påsen i soprummet. Efter min förmaning, konstaterar pappa att de djäklarna bits ju också.

Mannen ringde sin mamma, alias farmor som vi kallar henne. Hon var upprörd och ville flytta från det tillfälliga boendet. Mannen frågade vad som stod på? Farmors trosor var stulna och hon visste nog att det var gubbarna som gick in i hennes rum och tog dem. Det gick inte att övertyga henne om att en karl inte kunde ha hennes trosor. Hon visste minsann att när gubbarna kissade på sig stal de hennes trosor. Så nu har hon inga kvar att ha på sig.

Man kan skratta åt tokigheterna, men samtidigt är det tragiskt. Det blir inte bättre utan sämre med dem hela tiden.

Förändringar

Livet är inte statiskt utan det pågår förändringar hela tiden. Både på det personliga planet och även runt omkring i världen. En del är bra andra är rent av dåliga. Som detta att åldras. Inte för att jag mår dåligt av det, men när inte huvudet följer med kroppens åldrande känns det jobbigt.

Min pappa blir nittio år och i huvudet är han som vilken femtioåring som helst. Men det fysiska är mycket äldre. Han hör väldigt dåligt, vilket han känner är ett handikapp. Man får ha stort tålamod när man pratar med honom, allrahelst i telefonen. Benen bär inte som de ska och för några månader sedan skaffade vi en rullstol för längre promenader. Detta tycker han är tråkigt då han alltid rört på sig både i arbetet och på fritiden. Jag tittar ibland på de priser han vunnit i de skidtävlingar han deltagit i och förstår hans sorg över att benen sviker idag.

Själv fick jag en chock då jag en dag började granska min kropp. Jag hade inte märkt förändringen som skett. Från att ha varit en ganska slank kvinna, hade jag blivit en medelålders rundnätt tant. Där hann inte huvudet med alls. Själv känner jag mig inte så gammal som min kropp säger att jag är. Det tog ett tag innan jag vande mig och hittade min nya klädstil. Nu har kroppen hållit sig såhär i flera år och jag är nöjd med mitt utseende. Idag granskade jag mitt  ansikte i spegeln och ser en svag förändring. Bara att finna sig i dessa små rynkor också.

Världen har förändrats sedan jag var ett litet barn och en del är bra, som internet och kommunikationer i allmänhet. Jag kan bo i min by och följa med allt som händer ute i världen. Annat som inte är bra i världen är allt våld som sker. Denna terror som härjar i många länder gör mig ofta så arg. Jag kommer ihåg när ASEA som det då hette åkte ned till Italien för att skaffa arbetskraft. De som kom fick arbete och bostad direkt och sedan fick vi Pizzerior. Idag kommer människor hit som flytt från terror och våld. Man kan inte ens föreställa sig hur de mår. De får vänta på bostad och sedan blir många arbetslösa. Ett ord de säkert inte visste vad det var innan de tvingades fly. Svält och fattigdom ja, men inte arbetslöshet. Hur ska de kunna klara sig i vårat land som kräver minst gymnasium för att stå i kassan på ica?

Sverige bör ändra sin syn på dessa flyktingar och inse deras behov. De behöver trygghet i ett boende, en meningsfull sysselsättning och att lära sig ett nytt språk snabbt. Det har de svenska myndigheterna i alla sin välvilja inte klarat på många år. Med så många arbetslösa i Sverige borde de sättas i arbete med att hjälpa alla dessa flyktingar. Bli mentorer för de nya som kommer och hjälpa dem tillrätta. Inte bara som tolkar utan mer som hjälparbetare i vårat land. De som redan bor här kan förstå hur alla nyanlända mår och vilka svårigheter de står inför. Det är inte lätt att flytta och komma in i ett samhälle.

Fredag här igen

Detta verkar bli en mycket lugnare fredag än förra veckans. Det regnade och var disigt hela dagen. Jag skyndade runt med hundarna på deras promenader. Sedan var jag tvungen att köra en väldigt sjuk man in till Malmö universitetssjukhus. Sent på eftermiddagen körde jag hem i mörkret och visste inte hur allt skulle gå. Helgen blev en enda lång väntan och oro. Men idag lyser solen och mannen är hemma hos mig. Magsåret håller på att läka ihop ordentligt och vi kan se framåt igen.

I år har det verkligen varit förändringar som heter duga. Sammanslaget har alla nog varit positiva för oss. Men året är inte slut ännu och det kommer säkert fler förändringar. Jag själv har växt som människa och känner att de erfarenheter jag gjort fått mig till det. Något spännande är på gång och snart klarnar det.

Men nu ska jag njuta av fredagen och den stundande helgen. Långrundor med hundarna, handla åt pappa, duscha honom och byta hans sängkläder är eftermiddagens agenda. Efter det är jag säkert lite trött och sätter mig här vi datan för att koppla av en stund. Ett glas vin och en bit ost till det. Jag ser fram mot just den stunden.

luktar kaffe

 

Röstat

Då har vi varit och röstat i skolans matsal. Det ska bli spännande att titta på valvakan ikväll. Blir det regeringsskifte eller inte? Med ett vänsterstyre kan vi säkert vänta oss förändringar av en hel del saker. Men eftersom vi har demokratiska val så får man godta vad majoriteten vill. Annat var det i början på nittonhundratalet då kungen gav i uppdrag till något parti att bilda regering. Naturligtvis aktade han sig för att ge det uppdraget till någon med vänsterinriktning. Så visst är det bättre idag, när alla får säga sin mening.

Hade tänkt förtidsrösta, men glömde röstkortet hemma i veckan och sedan gick det ju lika bra idag också.

Sommaren innebär många förväntningar

Det första man förväntar sig är att det ska vara fint väder och varmt ute. Vi har ett mycket varierande väder i Sverige och ibland grusas alla förväntning om att få en lugn semester totalt. Föräldrarna i barnfamiljer vill ha en lugn semester, där barnen roar sig själva med bad och vattenlekar. När det inte blir som de önskar, måste de engagera sig och hitta på annat för att barnen ska trivas. Den lugna sköna semestern blir istället stressig och ofta avlöser bråken varandra. Inte undra på att det blir många skilsmässor just efter semestern. Man ska umgås på trånga utrymmen, vilket man inte är van vid. Hemma i vardagen har alla sina egna ytor och intressen som gör att man inte stöter ihop på samma sätt.

Man upptäcker sidor hos partnern och barnen som man inte vetat om. Denna söta lilla pojke eller flicka, är ett elakt litet troll. Partnern en egoist som inte bryr sig alls om någon annan än sig själv. När vädret är soligt och vackert märks det inte lika mycket, som när det regnar och är kallt. Alla längtar hem och väl hemma kommer funderingarna på att kanske leva på ett annat sätt.

Mångas liv kommer att förändras denna sommar och detta visar sig efter semestern.

Vi har haft flera semestrar i Sverige med regn och eftersom vi har tagit med det i vår planering, har vi planerat in det. Visserligen har det inte blivit lika vilsamt som om man kunnat slappa i solen, men det har ändå gett något. Med vår husbil har vädret inte kunnat förstöra semestern. Då det varit kallt och regnigt, har vi rullat på och upptäckt landet. Då det kommit en fin dag så har vi stannat och njutit av det. Eftersom vi trivs med närheten i en husbil så har semestrarna snarare gjort att kärleken blivit starkare.

Detta år ska vi inte ut på någon längre resa eftersom jag är i starten av mitt företag. Lite tråkigt men små korta resor ska det ändå bli. Vi tar igen det ett annat år. Jag tror att det viktigaste med semestern är att innan man bestämmer för vad man ska göra eller hur, så ska alla vara med och diskutera. Vill alla bo i husvagn/husbil, eller åka på charter kanske? Har man olika intressen bör man räkna in det i semestern och eventuellt dela upp den så alla får sin vilja igenom. Tänk på att det finns ett liv efter också.

Sänk förväntningarna på allt och ta vara på den lediga tiden oavsett vädret.