Etikettarkiv: foten

Trodde aldrig att det skulle gå

Publicerat av
Svara

Mannen hade köpt hem granris, då jag alltid brukar ha det i blomlådorna på vintern. Brukar vara jag som pyntar och han antog att jag skulle göra det i år med. Det är ingen barnlek just nu när mitt ben och fot inte fungerar som de ska. Jag har berättat att det är stört omöjligt att få på mig vanliga skor på vänster fot, då ankeln är svullen. Därför går jag med en gympadojja på höger fot och en birken på den vänstra. Har klippt av en tjock socka som jag trär över tårna så det inte ska bli för kallt.

Men de kan jag inte gå ute med då risken är stor att sockorna blir våta. Får på mig mannens träskor och vinglar ut i trädgården. I ena handen bär jag bunten med granris och i den andra ett par trädgårdshandskar och trädgårdssaxen. Vi kan inte skryta med att ha en plan gräsmatta, med stora hundar som gräver här och där. När vi fyller i hålen blir det små gupp. Inget som besvärar oss i vanliga fall. Men att gå med ett par träskor storlek 43, när jag har 37 i vanliga fall, med en vänster fot som inte tycker om bucklig mark, var en kraftansträngning.

Fick klart de två blomsterlådorna vid biblioteket och sedan var det dags att vingla tillbaka runt huset. Granriset slängde jag över staketet så det behövde jag inte kånka på. Blomsterlådorna vid dressingroom och sovrummet var klara och jag hade mycket granris över, så de två krukorna vid dörren skulle också få lite grönt. Men det gick inte att få ned en enda kvist då jorden hade frusit. Bara att halta, ja vid det läget haltade jag ordentligt då foten och benet gjorde ont när jag gick. Bet ihop och tog mig in i garaget för att återvända med en skruvmejsel. Med den lyckades jag borra hål och få ned kvistar.

Jag har fortfarande kvistar kvar och med dem i famnen och alla verktyg haltade jag in i garaget och ut i trädgården. De får faktiskt vänta tills i morgon för det var dags för vila. Men jag är nöjd trots allt. Granriset är på plats i år med. När jag satt i biblioteket hörde jag tassar på taket. En mus på vinden och den får mannen ta itu med när han kommer hem.

Gissa vad? Det är fredag i morgon !

dsc_0348.jpg

Fyra månader 

Publicerat av
Svara

Det har gått några veckor sedan jag opererade foten och benet. Ärren syns fortfarande väldigt tydligt, men läkningen fortgår. 

Efter duschen idag fotade jag eländet och i mina ögon har den förändrats. Men den är rätt oformlig och inte speciellt vacker. När jag jämför med höger fot så känns det som att det är långt kvar. 

Kartnageln på stortån fick jag på köpet och nu kan jag åtminstone bearbeta den. Men den är tjock och jag får hålla på lite varje dag. 

Ska ta foto på foten om en månad igen och hoppas den ser bättre ut då. 

Reflektioner

Publicerat av
Svara

I lördags rensade mannen i klädgarderoben. Det behövdes verkligen då det blivit en avstjälpningsplats för en hel del kasserade saker. Några gamla laptopar, attachéväskor och skor hamnade i sopsäckarna.

Varför sparar man på gamla datorer som ändå inte fungerar? För oss har det nog varit så att vi inte vetat var vi ska göra av dem. Väskorna är gamla kvarlevor från tiden då mannen behövde ha sin laptop med sig och x antal pärmar, block och papper. Han jobbade hemma var och varannan helg, samt kvällar. Idag har han trappat ner och den dator han har bärs i en liten fin väska. Livet har blivit lite mer fritid och sådant som behövs göras hemma. Till exempel att rensa ur klädkammaren.

Skorna var nog mest mina. De med höga klackar som jag trippat runt i. När jag flyttade till Göteborg var pumps vardagsskorna för mig. Snabbt lärde jag mig att i en stor stad med långa avstånd, trippar man inte omkring i pumps. Fick rejäla skavsår och då köpte jag mina första seglarskor. De var en dröm att gå i. Efter det har det mest varit stövletter och boots, som fått hamna i min garderob. Klackarna har blivit lägre och lägre med åren, då jag prioriterat att ta mig fram i bekväma skor.

Nu åkte stövletter, boots och pumps med höga klackar i sopsäcken. De kommer jag aldrig att kunna gå i igen. Igår provade jag ett par skor som har en fotriktig sula, men med lite höjd och fick skitont i foten. Mina dagar med höga klackar är absolut förbi. Min vänsterfot kräver skor med låg klack och stadig bakkappa. Typ höga sportskor, icebugs eller boots med stadig sula.

Tänkte köpa icebugs som är väldigt bra på vintern, men väntar med det. Tror inte att jag får på mig någon sko på ett bra tag. Förresten så har jag ett par seglarskor som kommer bli bra till sommaren. Med stora hundar behöver man ha foten stadigt i marken.

Jag saknar inte tiden med höga klackar ett dugg. För i ärlighetens namn var de fruktansvärt obekväma och opraktiska. Sedan är jag i den åldern att jag struntar i om någon kollar in mina ben, så det kan kvitta. Jag klär mig som jag vill och har de skor som känns bekväma.

Ska kanske köpa sulorna som Scholls gör reklam för? Det är så förbaskat skönt att bara vara jag och prioritera mig.

who cares

Inte min fot

Publicerat av
Svara

Ibland känner jag att min vänstra fot inte är min längre. Det är svårt att förklara men foten känns inte som den gjorde förut. Kanske beror det på att svullnaden inte lagt sig ännu? Stickandet som kommer i olika perioder och känslan i foten är overklig. Igår kväll när jag lade mig kom tankarna på att det är som att olyckan tagit min fot ifrån mig. Jag brukade sitta i yogaställning varje morgon och var riktigt vig. Nu är jag glad om jag kan lägga vänster fot på mitt högra ben när jag sitter på sängen.

Tankarna blir lite sorgliga när foten värker som den gör då jag lägger mig för att sova. Jag brukar ta Alvedon och innan tabletterna börjar verka gör det ont. Men igår kväll bestämde jag mig för att återta min fot. En dag ska jag kunna sätta mig i yogaställning igen. Det kommer att ta tid, precis som sjukgymnasten sade, men det kommer att bli bra en dag.

Man ska ju inte tänka att sen så ska jag…. Fast i detta fall är det viktigt att sätta upp mål. Jag har ju ändå nått målet att ta mig ner för trappan till garaget själv. Mitt nästa mål är att kunna gå med när mannen går med hundarna. Först de korta rundorna och sedan längre turer. Nu kommer väl vintern sätta stopp för mig, men till våren ska jag klara av att gå långrundor själv med hundarna. Jag längtar till våren.

wp-1462621183869.jpg

Kylan har kommit 

Publicerat av
Svara

Inatt har det varit kallt och snart är vintern här. Jag hade väldigt ont i foten i natt och fick ta en stark tablett. Men sedan sov jag gott. 

Jag överansträngde nog foten igår. Det blir lätt så när jag blivit starkare i den. Jag vill ju så mycket. Nu får jag inte forcera läkningen. Det kommer sakta och går framåt för varje dag. Jag får inte ta för många steg varje dag, för då protesterar foten. 

Idag är det en ny dag och jag fortsätter min träning. Fick så fina blommor av mannen, förra helgen och nu blommar de så härligt. 

Här var det kyligt 

Publicerat av
Svara

Man får hoppas på onsdag då. Men det är långt dit och vädret hinner ändra sig tills dess. 

Jag håller på att återerövra mitt hem och har gjort en kämpainsats. Har nämligen torkat av allt i grovköket och köket. Med våt trasa och yes. Jag är nöjd men foten är inte det. Den värker lite väl mycket nu. 

Så nu blir det en stunds vila i biblioteket med foten i höjdläge. Mannen kämpar ute i kylan, med att få på pyjamasen på husbilen. Jag vill inte byta trots värken. 

Hundarna sover efter turen med husse och frukosten. Det blir nog deras sysselsättning idag verkar det som. 

Helt slut idag

Publicerat av
Svara

Efter att ha sanerat huset och tagit mig fram och tillbaka för att ta bort allt bajs, har jag tränat hårt flera gånger. Jag har inte skonat foten något och det har gjort ont. För en stund sedan fick hundarna mat och jag har tänt lampor och donat. När jag tillslut satte mig här i biblioteket var jag svettig och hade ont i foten. Inte klokt hur orken kan gå ned till noll så fort. Tio veckor och jag har inte mycket till vadmuskler kvar.

Jag som gått flera mil varje dag, orkar knappt ta mig från köket till burspråket och sedan till biblioteket. Svetten lackade när jag väl satte mig på stolen. Men jag kör hårt med träningen och foten värker efteråt. Nu har jag vilat en stund efter förra passet och ska köra ett när mannen går med hundarna. Sjukgymnasten sade att jag skulle prioritera träningen framför allt annat, så jag har tagit henne på orden. Nu hoppas jag på resultat om några dagar och faktiskt har tusen nålar sticken inte infunnit sig idag. Har jag fått nervtrådarna på plats?

För igår frågade jag om dessa stick och läkaren på kryckor sade att det var nervtrådar som letade sig fram i foten. Det var skönt att höra och sedan jag börjat med nya övningar har det inte stuckit på samma sätt. Känns lite som ”kontakt” har uppnåtts.

Efter denna helg ska jag kunna gå hjälpligt från köket till biblioteket utan att drunkna i svett. Det är mitt första mål. Nu går jag med hela foten i golvet och försöker lägga så mycket kroppsvikt jag kan på vänster. Är inte riktigt vid full vikt än men en vecka högs och då ska jag vara där också.

Nu kör vi!!! Ja, så är det fredag också!!! Härligt.

high five

Min fot är fotad

Publicerat av
Svara

Min fot blev avbildad ur alla vinklar som går och fy tusan så ont det går att ligga på den hårda britsen de har där. Som att ligga på en bräda som är för smal och där man kan ramla av vilken sekund som helst. Men jag skötte mig fint och bilderna var till belåtenhet.

Efter en lång tråkig väntan på ortopedkliniken blev vi hänvisade till ett rum, med orden att inte bli oroliga för de låg efter i schemat. Mannen hann gå på toaletten, läsa en tidning om heminredning som låg där och jag börjat knorra om att jag var hungrig, innan någon dök upp.

Vi blev förvånade när en sjukgymnast kom in i släptåg av en läkare som hoppade på kryckor. Med ena knät på min brits undersökte han min fot och konstaterade att den läkt bra och nu var det bara att träna på ordentligt. Tyvärr har inte min fot rätat upp sig till fullo och nu måste jag få ordning på det. Den hoppande läkaren sade adjö och meddelade att jag inte behövde besöka någon läkare mer, utan nu är det sjukgymnastik som gäller.

Jag fick nya övningar att köra och hon visade hur jag ska börja belasta foten. I morgon ska jag ringa sjukgymnastiken här i byn och prata med någon där. Jag har ju lite svårt att ta mig någonstans nu och vi får se hur allt löser sig.

Om en månad bör jag kunna stödja på foten ordentligt och i februari borde jag kunna gå bra, men det tar säkert ett halvt år innan jag kan gå ut med hundarna. Det är vad sjukgymnasten sade och vi får se om hon får rätt. En röntgen till ska jag tydligen gå på för att se att allt är ok.

Mitt fotbrott var tydligen av det allvarligaste slaget och något som tar lång tid att få ordning på. Läkaren sade också att jag kanske får leva med värk i ankeln resten av livet. Verkligen ingen positiv nyhet och något jag måste smälta. Det viktigaste är ändå att jag kommer att kunna gå normalt.

Så nu är det träna, träna, träna som gäller. Kom igen nu coachen!!!!

wp-image-2068488899jpg.jpg

Dagarna går

Publicerat av
Svara

Idag känns det som att första höstdagen är här, för det blåser kraftigt ute. Det var molnigt först när jag steg upp, men nu är himlen blå och regnmolnen har dragit bort. Tror att det har regnat i natt och det är bra för alla växter. Den enda av hundarna som varit ute är Unkas och han var lite fuktig i pälsen när han kom in igen. Kuma luktar regn och vägrar gå ut när marken är våt. Blåst är inte heller något han gillar. Kuma tycker om att softa inomhus och går bara ut när toaletten ska göras. Att strosa omkring i höstväder är inget för honom.

Jag har laddat ner mina foton från mobilen och lekt lite i mina fotoprogram.

enstyle1474639092502Denna bild visar lite av mina känslor just nu. Jag sitter innanför en mur och tittar ut mot omvärlden. Men jag river lite i taget ju friskare i foten jag blir. För varje dag kommer jag närmare. Tror att många i byn funderar var jag är och vad som hänt. En del vet nog att jag brutit foten, medan andra inte har en aning. Snart får de nog veta när jag börjar stappla omkring ute i trädgården. För det känns som att foten blivit lite starkare och kanske snart orkar bära mig. Jag hoppar ju inte omkring utan tar mig fram med tyngden på höger fot och ben, den vänstra har jag i golvet utan att stödja på den. Det var lite knepigt i början men nu fungerar det väldigt bra.

Tusen nålar

Publicerat av
Svara

Min fot/ben har gått in i en ny fas nu. Tidigare har jag känt vanlig smärta, som avtagit hela tiden. Nu kan det kännas som tusen nålar ibland och detta kommer och går under dygnet. Det gör ju inte direkt ont, men är fruktansvärt irriterande då jag inte vet hur jag ska ha foten. Ligger den åt ena hållet så sticker det på ett ställe och efter ett tag blir det samma när jag bytt ställning. Mannen säger att det kanske är nervtrådarna som håller på att läka ihop och därför känns det som det just nu. Därför hoppas jag på att det är en övergående fas.

För den som aldrig gjort tusen nålar på någons arm eller någon gjort det på dig, så ska jag förklara vad det är och ni kan prova. Om man tar med bägge händerna om någons underarm och så vrider man händerna åt olika håll, känns det som tusen nålar i armen. När man släpper så slutar det sticka så. Skillnaden är att jag inte kan få det att släppa av sig självt utan måste vänta ut stickandet.

Mina armar börjar bli starka nu och jag har inte alls så ont i dem när jag har hoppat fram. I och för sig så smörjer jag med Voltaren varje morgon. Nu är det mer lårbenshalsen som gör ont när jag hoppat en längre sträcka. Men jag är ju halvvägs på min gipstid och ska väl bli starkare där med. Man använder ju musklerna på ett annat sätt än vanligt, så detta är ju normalt.

Idag fick jag kontakt med hörseltjänst och ska skicka pappas hörapparat dit för lagning. Så skönt att kunna hjälpa honom med det trots min belägenhet. Jag känner mig verkligen vingbruten just nu. När jag så kan uträtta något för någon annan mår jag så förbaskat bra.

händer