Hej och hå det är fredag igen

Så fort denna vecka gick då. Jag körde igång en maskin med tvätt då det var både vind och sol för torkning ute. Precis när jag skulle ge fåglarna deras vatten och mat mötte JR med brev i handen. Jösses här måste vi bekräfta att vi lever. Men det kunde vi göra med hjälp av bank-id på datan så det gick på några minuter. Tack, alla fuskande dumhuvuden som ordnat så vi måste bekräfta att vi lever. Vet att många lyfter pensioner från anhöriga som redan dött, så därför har denna säkerhetsgrej kommit till.

Jag sopade framför dörren som vanligt nu när kejsarträdet fäller sina blommor hela tiden. Hundarna tycker om värmen men inte solen så idag när det var molnigt tyckte de att allt var ok.

JR strödde ut en del gräsfrön på baksidan och sedan satte vi oss ned och förkunnade att vi tagit helg. +26 men molnigt och vi är båda utan strumpor nu. JR vågade till sist. Kan nu säga att det är sommar. Vi har även stängt av gaspannan så nu kör vi på luften som gett oss +23 inomhus i ett dygn. Ändå har jag fönstret i sovrummet helt öppet med lite glipor i jalusin.

Kanske lite tjatig men jag kan bara inte motstå att föreviga dessa små vackra blommor. Såg att det snart exploderar här vid rosenträdgården och även min första rosa fina ros har en ny knopp. Om jag kunde så skulle jag hoppa av glädje. Men jag har svårt att hoppa efter benbrottet. JR tycker att min ankel ser grotesk ut, så den kan jag inte förföra någon med längre. Jag som dansade klassisk balett i femton år och fick beröm av danslärarinnan för mina fina anklar. Det går utför med tanten ju äldre hon blir. Men humöret är det absolut inget fel på.

Kom nu och sluta larva dig där borta för nu ska vi ha mat, en tydlig gest från Kuma. Hade bara att ta ned tvätten från linan och lägga i tvättkassen innan. Jag har en kasse från Rusta som jag bär in och ut tvätten med. Fungerar perfekt för mig. Ser lite ut som en savann där Kuma står men det ska bli gräs där också så småningom. JR har skyfflat sten i mängder från detta ställe och hinken i bakgrunden är full med dessa stenar. Lite syns nog vid nya grillplatsen och vid sidan av hinken. Fast det är ju ingen hink utan den kruka som palmen kom i vid leveransen.

De har en liten bit till att klättra mina blåregn men vem tusan har bråttom? Här bakom ska bli min yogaplats har jag tänkt mig. Men först ska jag köpa en ny yogamatta på Declaton.

Just nu kör jag alla övningar inomhus. Men sommartid ska jag göra alla övningar ute har jag tänkt mig. Nu när staketet är uppe så hör vi inte så mycket från fimpan. Mycket behagligt.

Ny vipplardag i morgon och sedan får vi se vad vi gör. Inget är skrivet i sten hos oss. Sedan är det ju skönt att ha bekräftat att man lever också eller hur?

Försvunnen 

När mannen kom hem igår var rödhaken borta. Han finkammade uterummet utan att hitta någon fågel. Börjar tro att den lilla fågeln tar sig in i uterummet när det är dåligt väder och vet hur den ska hitta ut. Vilken liten luring! 

Idag är det sol och Unkas och Kuma har varit ute en stund. Jag har haft en jobbig natt med värk i foten. Men en fjärdedel morfintablett och jag kunde somna tillslut. Jag försöker undvika att ta starka tabletter, men ibland måste jag. 

Idag är en ny dag och jag har inte ont. Får göra övningarna försiktigt bara. Tog kanske i för hårt igår? 

Alla har vi vår verklighet med ontar och jag är inte den som har det värst. Men när man lever med en viss värk hela tiden, så är det svårt att bortse från den. Men det är inte så att jag ojar mig dygnet runt, utan istället bryr jag mig om annat som känns viktigare. 

Det är djuren jag syftar på, som inte kan tala om hur de har det. Jag vill vara en av deras röster. 

Mycket mer sommar 

Augusti går mot sitt slut och jag tror att denna månad, detta år för alltid kommer att finnas i mitt minne. För mycket har hänt och som man säger, hälften vore nog. 

Många här i byn ser fram mot nästa helg då countryfestivalen går av stapeln. I två dagar är det fest vid ridhuset och byn lever upp. Jag brukar gå omkring med hundarna och titta på alla som kommer hit i husbilar och husvagnar. Men i år får jag inte det. Hoppas vädret blir fint. 

Jag var så uttråkad igår att jag satt och läste boktitlar baklänges. Eftersom jag sitter i vårat bibliotek om dagarna, har jag en del bokryggar runt omkring mig. 

Idag har jag inget uppdrag att utföra, så jag får hitta på något annat sätt att stimulera min hjärna. 

Nepal

Människor ligger begravda under husmassorna, efter jordskalven. De som överlevt törs inte gå in i hus som fortfarande står intakta. Efterskalv brukar komma och de vet om det.

Nepal har alltid varit mytomspunnet och många har rest dit för att känna atmosfären. En gammal kultur med buddism som religion har lockat. Fler som varit där vittnar om att ett lugn infinner sig när man kommer dit. Fast det kanske inte är så längre i storstaden Katmandu. Även om namnet klingar så vackert har även den nya tiden trängt sig på där.

Jag kommer aldrig glömma morgonen då det var jordskalv i vår by. En känsla av overklighet infann sig efteråt och under själva skalvet lät det som att jorden skrapade två skivor mot varandra. Jag stod i duschen och trodde att kabinen skulle välta. Därför slet jag upp dörren och hoppade ut.

Vi står väldigt oskyddade mot naturens makter. Jorden är inte en fast klump utan en levande massa som plötsligt gör att den tunna skorpan rör sig. Det är så världen har bildats med hav och land. Den processen slutar aldrig.

Så idag går mina tankar till människorna i Nepal. De har brutalt fått uppleva hur jorden lever.

Vänner….

Du kanske tillhör dem som har massor av vänner, eller dem som har en handfull? Vad jag tror är att de flesta av oss har en eller ett par vänner som aldrig skulle svika och alltid finns där för dig. Jag har aldrig haft så många vänner som jag har just nu. Eller är de egentligen vänner? Som de flesta har jag ett konto på facebook och även andra sociala medier. De flesta vänner jag har är sådana som spelar något av de spel jag också gör, som tidsfördriv. Sedan är det vänner jag fått genom gemensamma intressen och mina hundar. Några släktingar finns också där. Klasskamrater från både grundskolan och gymnasiet har kommit till. Före detta arbetskamrater som jag bryr mig om och pratat en del med.

Så ser det väl ut hos många andra på just facebook. Så är det ett fåtal som sticker ut. Då menar jag de som jag alltid kan vända mig till och skulle ställa upp om jag behövde råd eller hjälp. Av dem är det ett par vilka jag skulle kunna lita på till hundra procent. Dessa två har jag lärt känna via internet och sedan träffat ett flertal gånger. Vi pratar inte varje dag men trots att vi är så olika, så är vi själsvänner. Jag hoppas de också känner att de kan lita på mig och att jag skulle ställa upp om de bad om hjälp.

Dessa två är jag extra rädd om och just för att vi är så olika, vill jag ha deras åsikter och tankar. Ninni och Kim ni är guld i mitt liv och jag hoppas ni stannar för alltid så länge jag lever.

wpid-img_466782375808982.jpeg

Björnen Baloo

Fick sången i huvudet som Baloo sjunger i Djungelboken, var nöjd med allt som livet ger osv…. Jag ser björnen framför mig, när han dansar och sjunger i djungeln. Stor trygg och kramgo. Det skulle vara härligt att ha en sådan hemma, som tog mig i famnen och gjorde att mitt humör var på topp. För vissa dagar vaknar åtminstone jag med ett tungsinne. När jag tittar ut är det bara grått och kallt. Om då Baloo kom indansande och sjöng sin sång för mig, hade jag dragit på smilbanden. Tänk, att få börja varje måndag med det?

När sedan Bagheera kommer rusande i trädkronorna  och ojar sig, blir jag arg. Varför måste man alltid vara förnuftig och hålla sig till alla normer?

gääspMåste man känna så när veckans första vardag är över? Jag tänker tralla på Baloos sång idag och bara vara glad. Trots blåst och gråväder, ska jag vara nöjd med det jag har. Det innebär inte att jag tänker stanna upp i livet för alltid. För ingenting är statiskt och det är ju bara döda fiskar som följer med strömmen. Våga vara precis det du vill och kör dit du vill i livet.

Se framåt och utnyttja alla förändringar som uppstår. Dansa en sväng som Baloo och var glad att du kan göra det. Jag såg ett program, där en man i norra delen av vårat land, låg svårt sjuk. Hans kropp orkade inte med, men hans huvud var det. I slutet sade han med sin frus hjälp: att alla ska njuta av livet och vara glada över att vi lever. Vilken underbar människa som trots sin sjukdom, kunde vara så positiv och le.