Jag såg den

Solen tittade fram och himlen var blå. Jag lovar att jag inte skojar. Tyvärr var det grått någon timme senare och nu är det normalt novemberväder igen. Passar min snuva precis och hur jag känner mig. Lite febrig och så. Tror att många känner som jag.

Bläddrade i gamla almanackor och det var inte mycket som skilde sig från idag. När jag läste om den 17/11 så var det ca +6, mulet och rått väder. Så den läsningen var inte speciellt upplyftande. Enda skillnaden var att jag gick långturer med hundarna och kunde njuta av värmen när vi kom hem. Idag är jag svullen kring fotknölarna och de värker lite. Det är tre månader och tre veckor sedan jag ramlade.

Jag trodde aldrig att läkningen skulle ta så lång tid. När väl svullnaden var borta så borde jag kunna gå, tänkte jag. Men jag är fortfarande svullen och det trodde jag inte att jag skulle vara. Minst sex månader sade läkaren och nu tror jag att det kommer att ta den tiden. Men gissa min lycka den dagen då jag klarar av att få på mig ett par skor och kan gå ute. En dag kommer det att hända och jag kommer att gå långturer med hundarna.

wp-1459001578084.jpg

 

Magiskt igår kväll 

Men som vanligt blir det aldrig bra på foto. Jag gick ut en stund när hundarna fick sin sista rastning. 

Det var mindre mysigt och i morse. Dimman låg tät över byn och nu kändes det verkligen som november. 

I dag har vi torkat tvätt och tränat foten. Det vill säga, jag har gjort det och hundarna har softat. En sväng ut i trädgården och nu fortsätter de sitt softande. Jag försökte kela med Kuma, men han bara muttrade. Han ville bara softa. 

Fredagen den 6/11-2015

Idag hade jag inte tid att göra min yoga och meditation. Men det gör inget för jag har gjort det varje dag i veckan. Synen som mötte mig när jag satte mig i biblioteket var inget lockande. Då menar jag vädret som bjöds idag.

Hällregn med fuktig luft är ingen bra kombination. Det tyckte inte hundarna heller. De var för övrigt väldigt trötta och kände inte alls för att gå på promenad tidigare än vanligt. Unkas tittade på mig med ett elakt öga och jag kunde se att han varnade mig för att jaga upp honom ur sängen innan han själv ville det. Men jag brukar köra en mjuk linje och kela upp honom så att jag kan bädda. Vi traskade runt byn i regnet och hans huvud hängde mer och mer. Inga glada steg här inte. Nellie och Kuma var lite konfunderade då vi inte kunde gå den vanliga rundan ut på landet. De gräver ju ned fiber överallt och jag valde att gå lite bakvänt för att slippa stressade hundar. De två gillar inte motorer och Kuma vill helst inte komma alltför nära okända människor. De får väldigt bråttom och promenaden blir en plåga för mig och de två njuter inte heller. Lite tur hade vi dock för det var uppehåll under deras promenad.

Jag fick gå tidigare med dem då jag skulle rulla pappa upp till vårdcentralen. Ja, ni läste rätt det är upp dit. Med alla uppgrävda trottoarer blir det ett riktigt gympapass att ta sig dit. Det spöregnade och jag var genomvåt på insidan av svett när vi kom fram. Det regnade inte lika mycket på hemvägen och då är det nedåt och lite lättare att köra rullstol. Pappa ville kika in på dagverksamheten som ligger precis där han bor för att hämta ett programblad. Några av hans grannar satt i kaféet och jag gick fram så han fick sig en pratstund. Efteråt tog jag SuvEllen och åkte för att handla lite smått och gott till pappa.

Klockan tjugo i fyra kunde jag äntligen sätta mig ned och vila min ömmande rygg. I fyra timmar har jag gått,stått och skjutit runt på hundar och pappa. Nu är det mörkt ute och min fredag rusade iväg. Men nu är det helg och jag ska sitta hela kvällen så det så. Ni kan ju fundera på vad jag ska hälla i detta glas, men jag garanterar att det är gott.

Ha en fin kväll.

xperia 2015-11-05 044

Härliga gråa november

image

Varmt +12, molnigt ☁, med lite skön dimma är vad denna dag bjöd på.
Efter x antal kilometer med hundarna, skulle jag lämna in lotto och dagens dubbel åt pappa.
Jag var trött i ryggen och kravlade mig upp i SuvEllen, vred om nyckeln och bläää. Hon var ännu tröttare än jag.
Inte för att det är så långt att gå till tobak och pappa, men när man är trött känns det som flera mil.
Men jag bet ihop och traskade iväg.
Därför sitter jag här nu med en öl 🍻 och tröstar mig. Eller det är en belöning för att jag gjorde det.

Nu är det kolmörkt ute och jag 🙋 ska hålla mig inomhus tills vi ska ut i trädgården efter att hundarna fått mat.

Min kalenderpojke i November

September 2014 013

Kuma får bli min kalenderpojke denna månad. Jag håller tummarna att hans slo är på väg att försvinna. Han har inte tappat några fler klor sedan han började med kortison och fettsyror. Nu är kuren med kortison slut och på torsdag ska vi på ny kontroll hos veterinären. Han är lika glad som alltid och pratar väldigt mycket om dagarna.

November och måndag

Vi har en ny månad som ska vara en vintermånad, men ännu har vi inte ens haft en frostnatt i skåne. Idag har vi sol och blå himmel +12, så vintern känns väldigt långt borta. Steg upp halv åtta idag och tog ut hundarna på morgonpromenad. Det tar ju lite längre tid när jag måste gå två gånger, men det fungerar bra ändå. En del tvätt måste tas om hand och hundarna mår bra av att jag kör de vanliga rutinerna. Unkas deppar men jag hoppas att han snart får bli glad. Han är mest känslig av våra hundar och älskar husse.

wpid-imag0462.jpg

Kuma verkar vilja få honom på glad och vill gärna vara nära honom. Mannen ringde och berättade att 13.45 blir det gastroskopi för honom. Tråkigt att det blir så sent idag. Inte roligt att bara ligga och vänta. Jag hoppas verkligen att han får komma hem i eftermiddag och pojken är beredd på att åka och hämta honom. Det är så oerhört tomt utan mannen. Har inte tänkt på att vi pratar så mycket med varandra varje dag, även om han är på jobb om dagarna. Jag saknar våra samtal, att kunna röra vid honom och höra honom andas bredvid mig om natten. Vi har älskat varandra i fjorton år och varit gifta i tolv, men kärleken blir bara starkare hela tiden. Det är väl så när man lever med en människa som accepterar en precis som den man är.

Så fel det blev

Har sovit djupt inatt och när jag vaknade i morse, trodde jag att det var måndag. Men det var ju helt fel. Hur kunde jag skippa helgen så lättvindigt? Ånej, det vill jag verkligen inte. Nu är jag på spåret igen och det är torsdag, precis som det ska vara. Det har regnat inatt och luften var som en våt kall disktrasa när morgonturen gjordes. November är inte speciellt rolig och jag har aldrig varit förtjust i denna månad.

Denna dag ska jag försöka få tag i veteraner som är utbildade undersköterskor och nu hoppas jag på att det kommer fungera. Jag har uppdrag till dem så de kan köra igång direkt om de vill. Håll tummarna att det går i lås.