Några tankar

Idag känns det som att jag kan samla tankarna bättre och känna både glädje och sorg. Glädje över alla i Räddningstjänsten som gjorde en enorm insats i fredags. Glädje över att stockholmarna visade att de ställer upp när det gäller. Sorg över att det överhuvudtaget skedde och de människor som dog och är skadade. Kanske ligger några och kämpar för sitt liv nu och riskerar att få men resten av sina liv, om de klarar sig. Det är så sorgligt när ett liv tas i förtid. Så plötsligt och oväntat. Något som är en vardaglig händelse vänds till något helt annat.

Denna underbara vårdag och ändå inte. Politikerna har fått sig en tankeställare och jag hoppas det kommer några bra saker från dem, som åtminstone kan försvåra att det händer igen. Men vi lever i en tid där olika extrema falanger är ute efter att skrämma och skada.

Läste att attentatsmannen hade ett utvisningsbeslut hängande över sig och något sådant kan få droppen att rinna över. Hatet växer och så utför man något mot det land som vänt ryggen mot en. De bryr sig inte om vilken religion du har eller vem du är.

Livet är skört och vi måste ta hand om varandra. Vara vaksamma mot extrema åsikter från alla håll och hjälpa till att förebygga terrorn. Tyvärr, kommer det att hända igen och frågan är bara var och när. Vilket land och stad kommer att drabbas härnäst? Det är hemskt att tänka så, men jag är nog inte ensam att göra det.

Idag ägnar jag mina tankar åt den stad som nu har drabbats.

Magiskt igår kväll 

Men som vanligt blir det aldrig bra på foto. Jag gick ut en stund när hundarna fick sin sista rastning. 

Det var mindre mysigt och i morse. Dimman låg tät över byn och nu kändes det verkligen som november. 

I dag har vi torkat tvätt och tränat foten. Det vill säga, jag har gjort det och hundarna har softat. En sväng ut i trädgården och nu fortsätter de sitt softande. Jag försökte kela med Kuma, men han bara muttrade. Han ville bara softa. 

Kräftros 

Mannen kom hem med en som han sade kräftbukett igår och visst är rosorna i samma nyans som kokta kräftor. Nu ska vi inte ha varken kräftor eller kalas, men buketten är vacker. 

Vi tog sovmorgon idag och Kuma har utnyttjat den till max. Tror jag kelat med honom i nästan en hel timme. Unkas har snarkat tungt och passat på att sova. 

Nu ska jag hålla mig ur vägen när mannen städar och klipper gräset. Fast jag har faktiskt satt igång en tvättmaskin så lite har jag gjort. Men jag tror att det är ungefär vad jag klarar av på ett ben. 

Idag är det marknad i byn och den firar 40 år nu. Men det får vara för oss denna gång. Risken är alltför stor att någon kraschar in i min fot och det vill inte jag riskera. 

Blev vackert

image

Mannen hittade ett fult litet skott som jag satte i en stor kruka. Växten som varit i krukan hade lämnat in och jag ville spara jorden.
Men så fick det lilla skottet en chans att visa vad det gick för.  Såhär vacker är den nu på hösten och gissa om jag är glad att jag gav den en chans.
Undrar vad det är för sorts växt?

Så vacker häst

image

Jag stod och beundrade denna häst ♘ länge. Den var nyss genomdränkt med vatten som skydd mot värmen +30 i skuggan. Det fläktar skönt då vi står längst nere vid havet.
Nu måste jag ha en kall öl 🍻.

Mars bild

Jag har ju glömt att lägga in min bild för mars månad. Vi har inte lika grönt ute som denna bild visar, men det är stora knoppar på alla träd och buskar nu. Om någon vecka slår de säkert ut. Tyvärr blåser det kalla vindar idag och jag tog på mig handskarna i början av vår promenad. Blir det bara lite varmare så kan vi ha dörren öppen till trädgården.

Augusti 2014 043

Kuma är min omslagspojke denna månad. Bilden togs förra våren i april någon gång och då hade han varit hos oss ett år. Vår pratglade lille pojke. Idag väckte han oss som vanligt med kurrande och gnällande läten. Då ska han kela en stund innan vi stiger upp. Han är som en solstråle varje morgon.

Promenad

image

Härligt väder att promenera i och Unkas njöt i fulla drag. Jag passade på att fota när vi passerade detta vackra lövverk.
Har beundrat denna vägg hela sommaren, då den var grön. Nu glöder den röd och lyser upp.

I min rabatt

image

Förutom röda och gula rosor,har jag denna vackra ros. Den är ny för i år och har verkligen blommat flera gånger. Men nu är det väl för sista gången i år.
Livet är fullt av fina bilder och jag försöker att inte bara gå förbi dem.
Vi kom ut lite sent idag då batteriet till rökdetektorn började pipa. Hopplöst att få tyst på den då den är kopplad till larmcentralen.
Mannen kom hem och löste det hela tillslut. Tyst och lugnt blev det.

Fritjof Nilsson Piraten om skåningen

Skåningen är inte som andra. Framförallt är han vacker. Han har inte Stockholmarens lömska blick, inte heller Göteborgarens hysteriska talesätt eller Smålänningens hasande g.ång. Inte Sörmlänningens låga fotvalv eller Medelpadingens kutryggiga dolskhet.

Nej , skåningen är i sanning en prydnad för mänskligheten. Likt ett majestätiskt monument höjer han sig över slätten. Hans blick är ärligt trofast, hans kinder glöder av hälsa och hans hållning är rakryggad reslig. Ändå- allra vackrast är han inuti. Där klappar ett ädelt hjärta och där har en obefläckad karaktär tagit sitt säte.

Lägg därtill en nästan överjordisk snabbhet i tanken; en klokhet och en känslighet, som saknar motstycke någonstans. Ställ honom inför de svåraste problem, stapla upp framför honom all jordens bekymmer, kom till honom med konflikter och elände. Han kommer att lyssna tålmodigt på dina jämmerliga klagovisor, men du kommer också strax att finna tröst i hans kloka lösningar på världsaltets dilemma.

-Jaja. ska du höra honom säga, de bler nock bra med de. Genom sekler av med- och motgångar, sociala och kulturella revolutioner, ockupationer och allehanda irriterande intrång i vardagen, har skåningen lärt sig att kommer bara tid kommer säkert också råd. Blir man bara siddande är jordelivet inte konstigare beskaffat än att det efter ett tag återgår i normala gängor förr eller senare. Detta hindrar inte att skåningen både lärt sig ingripa i skeenden och ibland kan ertappas känna både upprördhet och engagemang.

En gång på en tågresa träffade författare Axel Larsson några breda pågar som alla varit med i finska vinterkriget. De utbytte erfarenheter. Värst hade det varit på Karelska näset ett tag, där hade tidvis den ryska övermakten varit oerhörd.

Det förr sällskapet in att han som låg och sov på en tågbrits i kupén verkligen hade varit en av dem som stått i kulregnet. Han måste väckas och fås att berätta. Alltså väcktes den sovande. Hur var det på Karelska näset, den gången? undrade vännerna.

Den nyss väckte tittade sig omkring med trötta ögon. Sen sa han: -Jo där var hitt. Sen vände han sig på andra sidan och somnade om.

Sådan är skåningen.

Hundar i sängen

Våra ursprungliga hundar låg aldrig i sängen. De tyckte att det blev för varmt och trångt. Under åren har vi fått nya flockmedlemmar och idag har vi helt andra sängvanor. Jag tycker att det är rätt mysigt med en hund bredvid mig, men problemet vi har idag är att alla tre gärna sover med oss. Här ska jag också tillägga att vi har stora hundar och inte några små. Det går väl an när någon av dem hoppar upp, men när alla vill det blir det fruktansvärt trångt. Många tycker nog att det är ett otyg att ha hundar i sängen och det får stå för dem. Alla har sin egen sängpolicy.

I vår familj börjar kvällen med lite kel med Nellie som hoppar upp så fort överkastet är av. Men när det är dags för oss att lägga sig, hoppar hon ned och lägger sig i biabädden. Den vanan har hon tagit sedan hon blivit äldre och troligtvis sedan vi skaffade våra hannar. När lampan är släckt släntrar Unkas in och oftast slänger han sig ned på golvet vid min sida av sängen. Det tar inte lång stund innan Kuma tassar in och elegant hoppar upp i vår säng. Allt är frid och fröjd så vi somnar in.

Sedan börjar nattens olika övningar med våra hundar. Kuma ligger gärna nere vid fötterna, vilket gör att vi kan sova ostört. Någon tidpunkt mellan midnatt och tre på natten, sätter sig Unkas vid husses sida och slår med tassen på honom. Detta innebär att husse får resa sig upp så Unkas kan hoppa upp bakom hans rygg, för att sedan klämma sig ned mellan oss. Det går väl an så länge han inte fiser, eftersom baken är i våra ansiktshöjder. Det är inte skönt att vakna av en sur fis kan jag lova. Unkas hoppar inte upp vid fötterna då Kuma har ett dåligt morgonhumör och riktigt fräser åt honom om han blir störd.

Sedan gäller det för oss att inte bli törstiga eller behöva upp på toaletten. Men ibland måste man och när man kommer tillbaka ligger en hund på ens plats. Det är inte lätt att knuffa på 54 kilo och när jag gör det är risken stor att han knuffar ned husse, då benen är utsträckta mot hans rygg. En riktig knuffposition. Det gäller att försiktigt böja hans ben och fösa hunden mot mitten igen. Man lär sig.

Jag kan vakna av en mardröm att något försöker sänka mig och då är det Unkas som ligger och sover tungt över mina ben eller rygg. Varmt blir det också. Vissa nätter är positionerna ombytta och Kuma ligger längre upp. Då placerar sig Unkas tvärs över sängen och jag önskar att jag var kortare. Ibland kör jag fötterna under honom och vaknar av att jag inte har någon känsel i dem. Vänder jag mig om har jag päls i hela ansiktet. Kuma lägger sig gärna på husse så det är inte alltför ofta jag störs av honom.

En del skulle väl säga att det är väl bara att knuffa ned hundarna ur sängen. Visst skulle vi kunna det, men saken är den att vi inte vill. Det har blivit ett sätt att leva och trots allt bök, gillar vi att ha dem där.

wpid-wp-1391862496885.jpg