Tre månader sedan

För tre månader sedan var jag nyopererad i min vänstra fot och mycket omtumlad. Jag hade inte en enda aning om vad som väntade mig. Just idag fick jag mitt första gips och mina nätter blev en kamp, då jag måste lära mig att sova på rygg. Min lycka var när jag fick komma hem efter fyra dagar och träffa hundarna. Tyvärr, hade min pappa hamnat på sjukhuset precis då och vi körde förbi och hälsade på honom.

Pappa ringde nyss och berättade att han varit i Trelleborg för att röntga sina lungor. Där hade han turen att stöta ihop med en granne från byn. Han var så glad över att träffa en bekant. Nu när jag kan gå hyfsat ska vi åka och hälsa på honom och jag längtar. Vi går ju båda två i väntans tider på att han ska få komma till byn igen. Hoppas att han får det som födelsedagspresent. Då ska jag träna på att gå de femhundra metrarna till äldreboendet. Jag vill ha pappa i närheten av mig och han vill komma till byn och sina bekanta.

Jag har blivit starkare i foten och nu har jag inte lika ont på nätterna då jag gått på dagen. Därför försöker jag gå mer för varje dag. Nu undrar jag var jag är om tre månader till? Då går jag kanske helt på egen hand med en hund i koppel?

Det är fredag idag och dagen före Allhelgona helgen. Detta år kan jag inte gå bort till minneslunden och tända ljus. Det kommer jag att göra här hemma. Men visst är det vackert med alla ljusen på kyrkogården?

wpid-IMG_59613096561544.jpeg

Regn igår, sol idag 

Gårdagens oväder är borta och idag kan hundarna vara ute i trädgården. Mannen ska klippa gräset och Unkas går bakom honom. 

Jag ska kolla på tradera och skaffa ett konto där, då vi har en del saker som vi vill bli av med. Men jag vill se hur man gör och så. Det var så länge sedan jag var inne där att jag glömt bort hur man gör med betalningen. 

Pappa ringde och pratade en stund. Han har varit ute och åkt bil i en timme idag. Han tyckte att det var roligt och berättade om vad han sett. Han lät glad och pigg. Tror det gör honom gott att vara tillsammans med andra människor och inte sitta ensam hemma. 

Håller tummarna

Jag har precis haft vårdsamtal med pappa och biståndshandläggaren. Något som jag varit nervös över då hon ringde och bokade in samtalet. Nu är jag lite lugnare och glad att pappa får vara kvar där han är tills han får ett permanent boende. Både han och jag tryckte på att det är viktigt att han får komma hit till byn. Handläggaren skrev upp det och nu hoppas jag bara att det kommer gå vägen. Tror ju inte att jag kan köra bil på ett bra tag och gå några hundra meter känns närmare. Så långt är det nämligen till det boendet där farmor bor och där jag och pappa vill att han ska hamna. Det skulle vara trevligt om vi kan planera årets julmiddag på det boendet, för vi kommer aldrig klara av att få in dem i huset någon mer gång. Nu håller jag bara tummarna att det går vägen.

Har kört min träning när Unkas kom in från trädgården och tittade menande på mig. När jag var klar gick han ut igen. Verkar som han tar väldigt allvarligt på sin uppgift som PT. Skämt åsido så blir jag påmind om träningen när han sätter sig och tittar på mig.

Kuma sover inne hos mig hela dagarna och flyttar sig inte förrens jag går ut från rummet. Mina två bodygards håller koll på mig. Jag har börjat gå med min gåbock som sjukgymnasten ville. Utan att stödja mig på vänster fot, sätter jag den i golvet och skjuter från med tårna. En teknik som jag fick fruktansvärt ont i höger lår av igår när jag började. Idag verkar det fungera bättre och jag har fått in tekniken bättre. Det går lite långsammare än då jag hoppar på ett ben, men känns tryggare på något sätt. Jag får en känsla av att gå på riktigt. Allt känns positivare idag.

preview-24

Tusen nålar

Min fot/ben har gått in i en ny fas nu. Tidigare har jag känt vanlig smärta, som avtagit hela tiden. Nu kan det kännas som tusen nålar ibland och detta kommer och går under dygnet. Det gör ju inte direkt ont, men är fruktansvärt irriterande då jag inte vet hur jag ska ha foten. Ligger den åt ena hållet så sticker det på ett ställe och efter ett tag blir det samma när jag bytt ställning. Mannen säger att det kanske är nervtrådarna som håller på att läka ihop och därför känns det som det just nu. Därför hoppas jag på att det är en övergående fas.

För den som aldrig gjort tusen nålar på någons arm eller någon gjort det på dig, så ska jag förklara vad det är och ni kan prova. Om man tar med bägge händerna om någons underarm och så vrider man händerna åt olika håll, känns det som tusen nålar i armen. När man släpper så slutar det sticka så. Skillnaden är att jag inte kan få det att släppa av sig självt utan måste vänta ut stickandet.

Mina armar börjar bli starka nu och jag har inte alls så ont i dem när jag har hoppat fram. I och för sig så smörjer jag med Voltaren varje morgon. Nu är det mer lårbenshalsen som gör ont när jag hoppat en längre sträcka. Men jag är ju halvvägs på min gipstid och ska väl bli starkare där med. Man använder ju musklerna på ett annat sätt än vanligt, så detta är ju normalt.

Idag fick jag kontakt med hörseltjänst och ska skicka pappas hörapparat dit för lagning. Så skönt att kunna hjälpa honom med det trots min belägenhet. Jag känner mig verkligen vingbruten just nu. När jag så kan uträtta något för någon annan mår jag så förbaskat bra.

händer

Regn hela söndagen

Vilken tur att mannen gjorde allt trädgårdsarbete igår då det var uppehåll, för idag har det regnat precis hela dagen. Vi har varit på pappas vårdboende och hälsat på honom. Tog med lite varma kläder och koftan som han tycker så mycket om. Han satt och åt när vi kom så vi väntade på hans rum. Sedan hjälpte vi honom att koppla in den telefon han har på rummet. Det kostar inget extra så nu kan jag ringa honom trots att hans hörapparat inte fungerar. Den tog jag med hem så jag kan skicka in den på lagning. Ska kolla upp det i morgon. Vi pratade ändå med tecken och skriftspråket så han hade ändå behållning av vårat besök. Jag hade med mig en blankett som vi fyllde i för att han ska få ett permanent boende.

Det var så roligt att se hur fint de tar hand om honom och att han tycker att det är roligt. Han är rakad och hade varit hos frisören, så han såg snygg ut. Denna gång blev det ett bra korttidsboende och jag är väldigt glad. Min pappa har det bra och jag behöver inte vara orolig.

Efteråt var vi uppe i farmors lägenhet som mannen håller på att tömma. Vi sorterade ut en hel del som vi ska behålla eller sälja. Mannen håller på att få spel på allt som hans mamma samlat på sig genom åren. Men nu tror jag han börjar få lite grepp om alltihop.

Nu är vi äntligen hemma och jag har krupit in. Ja, jag får krypa från grovköket genom köket till sovrummet, för att slutligen hänga mig runt en av sängstolparna och kasta mig upp på sängen. Mina knän blir inte glada av den övningen. Jag bli helt slut och förbannad då jag inte har bättre styrka i armarna. Hundarna snurrar runt mig och är oroliga. Vad håller matte på med? Men nu sitter jag lugn vid datan och här blir jag resten av dagen.

wp-image-1391184785jpg.jpg

Härliga fredag

Pratade just med mannen som varit på pappas boende med lite smått och gott han behöver. Han satt och åt lunch med alla andra och hade varit på gymnasik idag. Det hade varit fullt upp idag sade han och jag nästan grät när jag hörde det. precis som jag hoppades har de sett till att han inte bara sitter på sängkanten och funderar. Med massor att göra hinner han inte få dystra tankar. Jag behöver inte tänka att pappa mår dåligt eller att ingen bryr sig om honom. Han sover i en bra säng,får bra mat och omvårdnad så att han är ren och snygg. Kanske träffar han någon eller några som han kan prata med om dagarna.

Nu känns det som en stor sten lyftes rån mina axlar. Biståndshandläggaren visste precis vad jag menade och jag är så tacksam för det. Pappa kommer att somna trött och nöjd på kvällarna. Kanske får han åka på utflykter och se annat än fyra väggar. Han har känt sig så besvärad av att be om hjälp, men nu ser han att alla behöver det och då är det ok.

Älskade pappa det bästa för dig.

Tulips, Prostějov

Tulips, Prostějov

Dag 3 andra veckan

Onsdag och jag känner mig lite vilse i pannkakan. När jag vaknade i morse hade jag för mig att det var helg och nu går klockan super fort för mig. Tiden bara rusar fram. Det beror kanske på att jag håller på att trappa ned med tabletterna som ju är rätt starka. Har valt att ta den starkaste till natten så att jag kan sova bra. Men sedan är det Alvedon som gäller och morfintabletterna försöker jag att inte ta. Igår gick det bra, men jag är införstådd med att det kan bli bakslag någon dag.

Jag ringde till sjukhuset för att höra hur det är med pappa och de har skickat ett meddelande om att de vill ha en vårdutredning angående honom. Jag får vara med per telefon, även denna gång. Jag vill inte att de kör över honom och höra vad han tycker om sin situation. I morgon ska jag ju röntga foten och träffa läkaren efteråt. Nytt gips och borttagande av stygn står visst också på agendan. Då ska vi passa på att träffa pappa.

Det känns inte bra att vara fast här hemma då jag skulle behöva vara vid min pappas sida. Utan mannen hade jag aldrig klarat av det hela. Han har varit och är min förlängda arm utanför huset. Nu har farmor fått permanent boende här i byn så det blir extra jobb för mannen. Jag skulle så gärna hjälpa till men nu går ju inte det. Tur att pojken är stark och hjälper till. En ny fas i våra liv är just på väg att starta.

wpid-wp-1438427539195.jpg

Helgen börjar ju bra 

Det började nog regna vid 17.00 och sedan har det fortsatt. Jag hoppade bort och drog igen altandörren. Ingen vill vara ute i detta väder. 

Nu är pappa dålig igen och mannen har ringt ambulans eftersom han inte kan gå. Höger fot pekar utåt och han verkar lite borta. De får ta in honom på undersökning och jag är glad att mannen är där, för man kör inte över honom så lätt. 

Men nu känns min fot som en blytyngd och jag kan inte göra ett skit. Bara att vänta tills mannen kommer hem igen. 

Hemma i byn

Så grönt allting är och mina rosor så ledsna efter allt regnande. Själva har vi undsluppit regn och haft både värme och sol i fyra hela veckor. Nu är vi installerade i huset och det mesta är på plats. Mackan står på sin plats och vi sitter i biblioteket och tittar på vår lilla tv. Kanske är vardagsrummet alltför stort då vi levt på 18 m2 under så lång tid.

Snart är vi inne i de vanliga gängorna igen och jag hoppas att stressen inte ska gripa tag i oss. Ansvaret för våra föräldrar känns ibland som ganska betungande men inget jag vill vara utan. Min pappa är min bästa vän och honom värnar jag om. I morgon ska jag gå hem till honom och prata en stund. Kanske behöver han hjälp med något?

Jag ska pigga upp både mina rosor och min pappa under veckan som kommer.

wp-1466155535415.jpg

Pappa på gång igen 

Nu börjar pappa må lite bättre och med nya rutiner känner han sig ompysslad. Grannen har handlat och köpt tidning så han har lite att läsa. 

Men såklart är han fortfarande ganska trött och har inte så mycket ork. Det tar på krafterna att ligga till sängs i två veckor med infektion. Jag tror att det tar minst en vecka till innan han mår bättre. Vädret har blivit riktigt fint och det gör ju att humöret stiger. 

Det är längre sträcka för konvalecens när man är gammal.