Idag har jag gått nästan hälften av det som är mitt mål. Tiotusen steg varje dag är målet och idag gick jag 4085 steg. Ingen sol men slapp åtminstone regn. Hastigheten är inte uppe i min vanliga och jag måste stanna några gånger. Får så ont i ryggen när jag går. Men jag har börjat med yogan så det ska bli bättre med den värken.
Nu hoppas jag att få fortsätta med träningen utan avbrott.
En vit värld idag och det har snöat hela förmiddagen. Kuma är måttligt förtjust och går omkring och kisar. Inte roligt med snö i öronen.
Jag stapplade ut i trädgården och fyllde på fågelmataren, men det var ett vågspel. Det är bökigt att gå på gräsmattan i vanliga fall och med snö är det ännu värre. Min rygg gör fortfarande ont och vid vissa rörelser hugger det till så jag nästan ramlar. Nu gick det bra men jag har fruktansvärt ont.
Det blir en dag i stillhet för mig.
Jag har gjort min insats och nu ska jag och min assistent Unkas vila ryggen. Men först en pratstund i förtrolighet.
Våttorkat alla utom två rum och hade nog orkat mer om jag inte hållit på med granriset tidigare i veckan. Provade faktiskt att göra lite yoga i onsdags, men det fungerar inte nu. Vill stärka ryggen och de rörelserna är för svåra.
Det är lite svårt att acceptera då jag klarar allt i huvudet. Jag vet hur man gör, men kroppen vill inte.
Nu är det ändå skönt att få vila.
Snart har halva september gått och det känns som att dagarna rusar fram. Mannen kämpar på med att tömma farmors lägenhet och det är otroligt hur mycket en gammal dam kan samla på sig. Om man som hon är född på tjugotalet och levt genom ett världskrig har man lärt sig att vara sparsam med allting. Därför har mannen slängt otaliga glasburkar och lock till dem, samt annat som farmor tänkt återanvända. Men idag är det vilodag från sådant då mannen måste spara ryggen. Inte total vilodag då det finns en del att göra här hemma. Det verkar som att karlar har en orolig gen som får dem att spralla med något hela tiden. Åtminstone många karlar verkar vara så och då har jag kollat på grannar också.
När mannen ägnar sig åt att putsa en gammal klocka, tycker jag att det är ok. Själv kan jag inte spralla särskilt mycket, utan sitter och försöker klia benet under gipset. Ibland kliar det något otroligt mycket och nästan svider. Mannen som har erfarenhet av en gipsad arm i ungdomen, säger att det är håret på benet som växer och fastnar i bandaget. Så jag använder mig av en tunn linjal och stryker under gipset. Det lindrar bra.
Tänk, i morgon är det femton år sedan attentatet skedde i USA, då plan flög in i olika byggnader. Det var på eftermiddagen svensk tid och jag satt på jobbet med radion på. Min chef kom in och sade att ett plan flugit in i ett höghus i New York. Jag rattade över till en nyhetskanal och då meddelade reportern att ett plan till var på väg in i höghuset bredvid. Då sprang jag in till chefen och vi undrade vad som var på gång. När jag kom hem och knäppte på tv:n klarnade hela bilden. Mannen och jag satt och tittade på BBC hela kvällen, bestörta över det som hänt och hände.
Så även om jag inte upplevt något världskrig har jag fått vara med om flera omskakande händelser. Till och med en jordbävning här i skåne. Det ljudet kommer jag aldrig att glömma. Jag stod i duschen som började gunga och tänkte att om den faller måste jag kunna hoppa ut. Därför slängde jag upp dörren snabbt. Mannen rusade ut på gatan där grannar samlats för att se vad det var.
En händelse och så förändras livet kanske för en människa eller för flera. Det går så fort.
Idag började jag dagen med att göra medicinsk yoga, då min rygg har orsakat en hel del smärta de senaste dagarna. Att dra en rullstol i uppförsbacke och motvind, med en människa som väger hundra kilo, gör inte ryggen bättre. Kände mig lika gammal som min pappa efteråt nittio år gammal. Att sedan gå med gummistövlar i spöregn är inte att rekommendera. Därför var yogan nödvändig idag.
Eftersom det är en väldigt långsam yoga där man ska sitta i de olika ställningarna minst tre minuter, känner man av det ordentligt. Det gör ont och ska göra ont. Alla rörelser avslutas med att man ligger på rygg med armar och ben utsträckta. Efter fem minuter ska man då försöka röra sig. Nej, det går inte. Jag brukar sakta böja benen mot kroppen och sedan rulla på sidan. Sedan kravlar jag mig upp till knästående. Väl där klarar jag mig att resa mig upp. Några minuter och plötsligt blir jag varm i hela kroppen och värken är borta. Helt suverän yoga tycker jag.
Bara jag slipper regn idag så kommer min dag vara underbar.
Dags att klippa rosorna i trädgården. Påskliljorna har blommat ut, så nu ska även rabatten rensas från ogräs.
Unkas ligger ute vid staketet och kollar in omgivningen.
Men min rygg värker så jag måste vara försiktig. Så rabatterna får kanske vänta tills i morgon.
Solen skiner och det är +9 ute, så jag tänkte göra något nyttigt på morgonen. Efter att ha plockat in all ren tvätt i skåpen, gav jag mig ut.
Sjöstenarna som vi lade på framsidan vid trappan skulle bort. Ta plastkassar tyckte mannen.
När jag fyllt tre insåg jag att det skulle bli femton stycken kassar och så många har vi inte.
Jag fyllde tre soppåsar och släpade bort dem. När jag höll på med stenarna kom sopbilen och en gubbe kom bort till mig. Han frågade vad vi tömde i tunnan eftersom det dammade så mycket. Dammsugaren, svarade jag. Vi har påslös dammsugare använd munskydd fräste jag. Innan han gick påpekade jag att det vore bra om de kunde ställa tillbaka tunnan på samma plats efter tömningen.
Sketgubbe, tänkte jag för mig själv och fortsatte plocka stenar.
Sista sopsäcken orkade jag inte släpa bort till garaget. Den ligger bakom husbilen. Mannen får ta hand om den.
Det kan han gott göra eftersom han inte orkat laga däcket på skottkärran.
Det får faktiskt räcka med arbete för idag.
Idag hade jag inte tid att göra min yoga och meditation. Men det gör inget för jag har gjort det varje dag i veckan. Synen som mötte mig när jag satte mig i biblioteket var inget lockande. Då menar jag vädret som bjöds idag.
Hällregn med fuktig luft är ingen bra kombination. Det tyckte inte hundarna heller. De var för övrigt väldigt trötta och kände inte alls för att gå på promenad tidigare än vanligt. Unkas tittade på mig med ett elakt öga och jag kunde se att han varnade mig för att jaga upp honom ur sängen innan han själv ville det. Men jag brukar köra en mjuk linje och kela upp honom så att jag kan bädda. Vi traskade runt byn i regnet och hans huvud hängde mer och mer. Inga glada steg här inte. Nellie och Kuma var lite konfunderade då vi inte kunde gå den vanliga rundan ut på landet. De gräver ju ned fiber överallt och jag valde att gå lite bakvänt för att slippa stressade hundar. De två gillar inte motorer och Kuma vill helst inte komma alltför nära okända människor. De får väldigt bråttom och promenaden blir en plåga för mig och de två njuter inte heller. Lite tur hade vi dock för det var uppehåll under deras promenad.
Jag fick gå tidigare med dem då jag skulle rulla pappa upp till vårdcentralen. Ja, ni läste rätt det är upp dit. Med alla uppgrävda trottoarer blir det ett riktigt gympapass att ta sig dit. Det spöregnade och jag var genomvåt på insidan av svett när vi kom fram. Det regnade inte lika mycket på hemvägen och då är det nedåt och lite lättare att köra rullstol. Pappa ville kika in på dagverksamheten som ligger precis där han bor för att hämta ett programblad. Några av hans grannar satt i kaféet och jag gick fram så han fick sig en pratstund. Efteråt tog jag SuvEllen och åkte för att handla lite smått och gott till pappa.
Klockan tjugo i fyra kunde jag äntligen sätta mig ned och vila min ömmande rygg. I fyra timmar har jag gått,stått och skjutit runt på hundar och pappa. Nu är det mörkt ute och min fredag rusade iväg. Men nu är det helg och jag ska sitta hela kvällen så det så. Ni kan ju fundera på vad jag ska hälla i detta glas, men jag garanterar att det är gott.
Ha en fin kväll.
Visst, gräsmattan är grön, men sen då? Idag har det regnat liiite och det så att man blir sur på insidan och utsidan.
Riktigt bläväder.
Tasstorkning och 🚿 duschning av pappa, har pajat min rygg. Kanske min tur att åka till naprapaten. Mannen verkar ha blivit bra efter att ha fått två kotor knäckta till rätt läge igen.
Nu ska Kuma till veterinären på kontroll av tassar och klor. Håller tummarna att det är på väg mot bättring.
Varmt +12, molnigt ☁, med lite skön dimma är vad denna dag bjöd på.
Efter x antal kilometer med hundarna, skulle jag lämna in lotto och dagens dubbel åt pappa.
Jag var trött i ryggen och kravlade mig upp i SuvEllen, vred om nyckeln och bläää. Hon var ännu tröttare än jag.
Inte för att det är så långt att gå till tobak och pappa, men när man är trött känns det som flera mil.
Men jag bet ihop och traskade iväg.
Därför sitter jag här nu med en öl 🍻 och tröstar mig. Eller det är en belöning för att jag gjorde det.
Nu är det kolmörkt ute och jag 🙋 ska hålla mig inomhus tills vi ska ut i trädgården efter att hundarna fått mat.