Det är som att vädrets makter stoppar mig från att träna mitt ben. Det vräkte ner snö igår kväll och sedan blev det minusgrader.
Nu på morgonen är det fortfarande -2 och halt ute. Jag får stanna hemma idag. Hade tänkt ta flera saker till pappas nya lägenhet. Suck…
Får städa här hemma och tvätta pappas tvätt.
1 decimeter har det blivit av sk lätt snöfall i tre dagar. Promenader är uteslutet för min del. Idag gick jag ut i trädgården för fåglarna behöver mer mat. Tog mannens träskor och klev ut.
Det blev ett vanskligt företag. Kramsnö är inte det ultimata när man inte är helt stadig på foten. Då jag skulle ta mig tillbaka in hade jag tjockt med snö under träskorna. Kunde knappt gå och det var jättejobbigt.
Jag gillar inte vintern.
Ett par flingor i skyn fick mig att snabbt ta ut hundarna och hämta posten. Sedan ville jag gå bort till pappas lägenhet och kolla posten. Kallt blåste det.
Jag var frusen när jag kom hem igen. Nu har snöandet pågått nästan hela dagen och det börjar lägga sig. Precis det jag var orolig för. Undrar om jag kan ta någon promenad i morgon? Är det snö så får det bli trädgården. Så tråkigt nu när jag börjar kunna gå lite längre.
Det har blivit lite kyligare, men inte så att man känner att det är vinter. Jag är ju glad så länge det inte kommer snö. Min träning är så viktig för mig och jag tänker förlänga min runda nästa vecka. Så därför tittar jag ut och varnar vädergudarna för att släppa ned någon snö. Men de skiter naturligtvis i mig, haha.
Vi är mitt i ett nytt bilköp och försäljning av en annan. Det är pojken som ska byta bil och mannen hjälper till med råd och dåd. Ibland blir det för mycket bilprat hemma och jag säger stopp. Men idag reste sig håret på mitt huvud. Enligt vår bank får man endast swischa högst femtusen kronor, vilket jag tycker är nog så mycket. Men någon köpare ville swischa ett belopp långt högre än det och banken säger icke, eftersom man måste kunna redovisa varifrån pengarna kommit. Någon annan ville betala kontant. Det gör mig väldigt orolig. Var kommer dessa pengar från undrar både banken och vi. Har man pengar på sitt konto är det brukligt att ta en bankväxel om man ska köpa något dyrt.
Dagens ungdomar verkar ha liten respekt för pengar och att sätta sig på tåg eller flyg med x antal sedlar i fickan verkar oerhört korkat. Därför är jag glad att mannen håller i både köp och försäljning av bilarna. Sedan blir jag ännu gladare när allt är klart.
Igår gick jag min första promenad ute. Inte en särskilt lång sträcka men för mig är det ett stort steg. Hundarna blev jätteglada och tyckte det var så roligt att jag följde med. När jag sedan vek av blev de lite besvikna, men min fot och ben klarade inte av mer. Ja, jag fick ont och de sista tio metrarna var riktigt plågsamma. Jag gick samma sträcka idag också och fick värk även denna gång. Nu har jag vilat en stund och det onda har gått över. Lite stolt är jag över att min träning har kunnat börja och funderar på att gå samma sväng i morgon också. Foten blir rejält svullen efter träningen, men det är säkert bara normalt.
Vädret är precis som det varit de senaste dagarna med, dimma, fuktig luft och bara så tråkigt. Hundarna blir våta och smutsiga så fort de är ute.
Snart är januari över och den sista vintermånaden börjar. När det inte varit speciellt mycket snö tidigare så hoppas jag att det inte kommer någon snösmocka nu heller. Men det brukar komma en vecka då snön vräker ned och vi får hela vinterns ranson. Vägar snöar igen och det blir ordentligt kaos. Sedan kommer plusgraderna och vi halkar runt på is i några veckor. Men så en dag är allt borta och de första vårblommorna tittar fram. Det är då jag känner att livsandarna återvänder och glädjen.
Men jag trodde inte att det skulle ta så lång tid för mig att komma tillbaka till mitt forna jag. Visst sade läkarna det men jag tänkte att de nog hade lite fel där. För jag går ju jättebra och långa sträckor i huvudet sedan ett bra tag tillbaka. Men det är i huvudet det. I verkligheten hade nog läkarna rätt. Det kommer att ta lång tid.
En vit värld idag och det har snöat hela förmiddagen. Kuma är måttligt förtjust och går omkring och kisar. Inte roligt med snö i öronen.
Jag stapplade ut i trädgården och fyllde på fågelmataren, men det var ett vågspel. Det är bökigt att gå på gräsmattan i vanliga fall och med snö är det ännu värre. Min rygg gör fortfarande ont och vid vissa rörelser hugger det till så jag nästan ramlar. Nu gick det bra men jag har fruktansvärt ont.
Det blir en dag i stillhet för mig.
Vi har varit ute en stund och blev kalla. Jag blev det, men hundarna klarade sig nog. Men vädret gör dem inte glada.
Nu har vi fikat och hundarna fick sin tuggpinne. De äter inte så mycket och middag får de senare. Jag hoppas att det kommer lite snö så de får busa. Bara det inte ligger i flera veckor.
Annars är det perfekt väder att sitta inomhus och skriva i, vilket jag sysslat med hela förmiddagen. Tiden går så fort när man är inne i en berättelse. Har snart tre kapitel klara. Nu är det bara gorvskrivning och sedan gäller det att sy ihop allt mm. Men jag tar en sak i taget. Skriver allt för hand nu.
Redan nu läser jag om olyckor som sker på våra vägar, trots att de härnere är helt isfria krockar bilar. Mannen var på väg hem igår från Malmö och blev omkörd av minst fyra-fem ambulanser, räddningsbilar och brandbilar. En stor krock hade inträffat på yttre ringleden och idag läste jag att två hundar dött och människor var svårt skadade. När man läser svårt skadade betyder det att de troligtvis får men för livet.
Jag läste även om två travhästar som rymt och orsakade en krock. Hästarna dog av kollisionen. Det är kolmörkt ute på vägarna härnere efter klockan fyra på eftermiddagen och blir inte ljust förrens vid nio tiden. Julen närmar sig, folk är stressade men det är viktigare att komma hem till de som väntar och vad spelar det för roll om det tar en halvtimme mer än vanligt?
Har ett tips till de som sitter ensamma på julafton och har en dator. Gå in på Facebook och Ica:s hemsida. Då kan ni fira jul med Loa Falkman, som chattar med er och säkert sjunger några fina julsånger. Önskar att det funnits då jag alltid satt ensam på julen. Det fanns inte ens Facebook och tillgång till dator fick jag först på sena nittiotalet. Men då var den ett stort sällskap under många ensamma kvällar.
Visst skulle jag kunna bjuda hem människor att fira jul och nyår, men jag är för introvert och tråkig för det. För mig är det inte alls jobbigt att vara ensam och nu med alla sociala medier har jag en valmöjlighet som känns bra. Därför går dagarna fort för mig. Jag skriver på min berättelse och plötsligt ska hundarna ha lite uppmärksamhet. Lunch vid datorn och sedan skriva igen. Jag har inte tid att ha tråkigt. Jag är nämligen en skrivande person.
I bloggen och på olika sidor snöar det och det är den enda snö jag sett i år. Var precis ut med hundarna och satte i en ny talgboll i trädet. Det kändes snö i luften men då det är flera plusgrader blir det nog inget av det. Unkas följde med ut och gjorde lite toalett, men Kuma stod på trädäcket och tittade på oss. Nehej, detta väder är inget för en soffpotatis som han är. Men fika efteråt är helt ok, då hundarna får ett litet tuggben.
Först var vi allihop här inne i biblioteket och svisch, så är jag helt ensam igen. Men om jag går in i sovrummet hittar jag mina två soffpotatisar. Någon gång har jag fått för mig att gå in dit för att kela lite, men det har jag slutat med. Inte någon av hundarna tycker att det är någon hit. De muttrar bara åt mig och kunde de så skulle de sätta upp en skylt med texten: ”Stör Ej”!
Så jag roar mig med att se reprisen av Kalle Moreus program och skriva på min berättelse. Den rullar faktiskt på, vilket känns väldigt spännande. Men just ny nynnar jag på en speciell låt.
Första dagen med minusgrader i södra Sverige, men ingen snö än så länge. Är det bara jag som tycker att snön kommer lite väl tidigt i år? Vissa vädergubbar har ju flaggat för att det kommer att bli en kall vinter med mycket snö. För oss här nere var det länge sedan vi hade en snörik vinter. Återstår att se hur det blir.
I morgon går USA till val och på onsdag har de en ny president. Jag hoppas verkligen inte att teflongubben vinner för det kan bli väldigt ödestigert för hela världen. Republikaner är ju kända för att vara skjutgalna och det räcker med krig och förstörelse nu. Jag tänker inte sitta uppe och titta på valet utan det får bli en nyhet på onsdag morgon.
Just nu kom Unkas in och tyckte att det var dags för fika, men jag sade att vi väntar en stund till och då lommade han iväg till burspråket. Ska väl spana på grannarna en stund.
Kuma sover i vår säng och brummar när man rör honom. Han har satt upp skylten ”stör ej”. Man kan absolut inte anklaga honom för att vara speciellt morgonpigg.
Men de ska få vara ute en stund efter mitt fika och det kommer att göra dem gott. Jag klarar att gå utan kryckor nu, men gången blir lite vaggande och ryggen tar stryk. Därför går jag mest med kryckorna än så länge. Det är en bit kvar tills jag kan gå riktigt. Svullnaden har gått ner rätt bra och jag hoppas att foten snart ska se normal ut.