Dags för skåne att få höra Juholts bikt och i tre dagar ska han resa runt här. Hela förra veckan åkte han omkring från Göteborg till Kiruna och sade sig vara uppriktigt ledsen för det som skett. Socisldemkraterna har rekordlågt stöd och det är klart att han är ledsen för det. Själv skyller han på media och den uppmärksamhet allt fått där. Han verkar fortfarande tro att det endast är ett fel han gjort under sin tid som partiledare. Det vore kanske dags för lite självransakan och inse att det inte är en sak utan en räcka av orsaker som gjort att folk är arga.

Man hade hoppats på en nytändning och det blev istället en explosion av konstiga händelser. Jonas Gardell skriver så bra om det i twitter: ”sossarna pratar så ofta om den där nystarten som aldrig verkar komma. Lite som judarna väntar på Messias och de kristna på Jesu återkomst.”

Blandad kompott av nyheter och annat. En reporter är ute i Stockholm och berättar om människor som occuperat ett en stor ek, som tydligen ska sågas ned. Det är ett gammalt träd och folk är mycket upprörda för detta. Tydligen är den full av mask och man befarar att det ska ramla sönder och rakt över gatan. En man intervjuas och säger att detta har blivit en riksangelägenhet. Då hajjar jag till. Jag bor inte i Stockholm och hade ingen aning om att eken var gammal och ens stod där. En riksangelägenhet innebär att vi alla runt om i Sverige också borde bli upprörda.

Är detta något typiskt för de som bor i Stockholm? När något sker där så tror de att hela Sverige bryr sig. Jag har inte en enda synpunkt på om de måste såga ned trädet, eftersom jag aldrig sett det eller kommer att göra det. Tror inte en enda stockholmare skulle bry sig om man sågade ned ett gammalt träd i Malmö. De skulle bara fnysa föraktfullt och anse att de inte bryr sig ett dugg.

Så kära stockholmare snart måste ni inse att allt som sker i huvudstaden inte är en riksangelägenhet. Vi har andra saker att bry oss om som t ex att avgiften över Öresundsbron är för hög, att det är skottlossningar i Malmö alltför ofta, att Juholt kommer till Reepalu idag för att göra avbön och massor av andra saker. Ett träd i Stockholm är inte en riksangelägenhet. Jag kan inte engagera mig i att de sågar ned ett maskätet träd, uppe i norr, hur gammalt det än är.

Tio procent har socialdemokraterna tappat unedr den senaste veckan och det är väl ungefär vad analytikerna trodde. Juholt åker runt i landet och försöker återfå förtroendet bland väljarna. Han har en brant uppförsbacke att försöka komma uppför. Frågan är om han klarar det. Socialdemokraterna har inte haft så dåliga siffror sedan 1967 och nu kan han själv se hur mycket skada hans förhavanden gjort. Men allt kan inet skyllas på honom utan resten av partistyrelsen har hjälpt till att rasera.

Juholt har varit trött under sin resa förra veckan och frågan är om han verkligen är av så hårt virke som han vill påskina. Ingen orkar med hur mycket som helst och när man får kritik för allt man gör eller har gjort, är det svårt att hitta sin balans. Kritiken är befogad och han har bemött den rätt dåligt tidigare. Att vara oerfaren och styv i korken utan back up straffar sig. Att socialdemokraterna inte kan hålla sams och är splittrade kan vara det största problemet han har.

Sedan måste vi också fråga oss om vi verkligen kan se Juholt som statsminister. Jag har mycket svårt att göra det och många med mig.

En stor del av den svenska befolkningen blir pensionärer, nu då 40-talisterna drar sig tillbaka från arbetslivet.
Men de har pengar och tänker inte tillbringa sina dagar med att sitta hemma. Nej, fortsätter att inreda hemma, greja i trädgården och resa.
Begreppet pensionär har fått en ny dimension och nu njuter de av friheten i att slippa gå till ett jobb.
De kan göra precis vad de vill och när de vill.

Det som vi ser som pensionärer idag, håller på att försvinna.
Det är ingen dragspelsmusik som gäller här, utan med Rolling Stones i ipaden far de mot varmare länder. Kanske tillbringar de vintern söderut och kommer tillbaka när värmen återvänder tilll Sverige.

Nu är det inne att vara pensionär.

Men jag förstår inte hur man kan göra så mot en människa som redan var död, innan han dog fysiskt. Hur kan man släpa runt på en kropp och då människan ber för sitt liv slå och dra i honom. Det är inte värdigt och jag tycker inte att de som gjorde detta är bättre än den diktator som gjorde så mot folket. Varför sjunka till en så låg nivå? Hade det inte varit bättre att ställa Gaddafi inför rätta och konfrontera honom med det han gjort under sina 42 år? Att äntligen kunna få se hur han förstod vad han gjort. Nu dog han en mycket ovärdig död och var säkert inte medveten om varför. Det hade plågat mig mer om jag varit libyer.

Att sedan läsa hur man ställer ut liken efter honom och hans son i ett affärscentrum känns bara makabert. Jag känner bara avsky inför detta. Det är bara en kropp och själen har redan åkt vidare. Att skända en död kropp kan inte ge tillfredställelse och vilka sår läker det? Människan är fruktansvärd och en mobb är värre än ett drev men kan göra lika ont. Trots att människan gjort mycket ont så kan inte hans död läka något. Att konfrontera honom hade varit det enda rätta. Jag förstår att folk hatar honom men inte denna skändning. Han är död och kan inte göra ett dugg ont mer så lämna honom att ruttna i en grav. Gå vidare med livet och gör något bättre av det. Bilder av allt det avskyvärda vill jag inte visa, de kan ni se själva i kvällspressen.

Går här och funderar på namn och tänker då att arbetsförmedlingen är ett namn som är riktigt missvisande. Namnet får en att tänka på en förmedling som leder till arbete, men det stämmer ju inte. De förmedlar inga arbeten idag. I början var det nog tänkt att de skulle göra det och jag kommer ihåg att jag fick hem flera olika lappar på arbeten jag kunde söka. Vad jag vet så kommer inga sådana hem till arbetslösa nuförtiden.

Så den instutionen borde döpas om. Man får fundera på vad de gör idag och om dess verksamhet är till för den som söker arbete. Tror de flesta anser att det enda den är till för är att om man inte är inskriven där så får man inga arbetslöshetspengar. Något annat har man inte af till. Man är tvungen att gå dit för att lyssna på någon som talar om vad man ska göra. De samlar ansökningar från arbetsgivare och man får själv leta och söka. Så inte förmedlar de jobb utan är en plats där man kan leta. Så jag tycker att af ska heta platsbanken istället för det är vad den är.

Sedan anser jag inte att de ska tvinga en till olika saker. Vi bör få bestämma själva hur ofta och om vi vill gå dit. Vill man ha deras råd i olika frågor så ska de hjälpa till med det. Men då det är vi själva som skaffar oss arbete så ska det vara frivilligt.

På konventet i Örebro har diskussionerna mest gällt jämställdhet mellan kvinnor och män. Reinfeldt och Borg vill att man ska kvotera in kvinnor i bolagsstyrelserna, medan resten av partiet inte vill det. Ett bakslag för de båda och ett pekfinger om att de måste förankra sina förslag bättre i partiet. Verkar vara ett vanligt dilemma i många partier. Vi kunde ju läsa om hur Juholt och Waidelich fick göra om sin skuggbudget efter att ha fått bakläxa av partimedlemmarna.

Jag är inte heller för kvoteringar av olika slag, då det känns förnedrande. Ska man väljas in i en styrelse eller liknande så ska det vara på meriter inte på grund av att man är kvinna. Men jag tycker absolut att det behövs fler kvinnor i styrelser och på chefsbefattningar. Men det är svårt eftersom det verkar vara lite av ett kompisgäng som figurerar på alla dessa positioner och att komma med i detta är inte lätt. Så kontakter verkar vara ett måste i dessa sammanhang.

Filippa Reinfeldt knäppte sin man på näsan i frågan om barnledigheten och fick medhåll från sina partikamrater. Det blir inte inskrivet i partiprogrammet att pappor ska tvingas att vara hemma en viss tid. Där håller jag också med henne eftersom det ofta är inkomsten som styr vem av föräldrarna som stannar hemma. Faktum är att männen ofta har högre lön och det inte kommer att ändras inom den närmaste framtiden, så det blir vi kvinnor som tar hand om barnen den största tiden. Inte för att vi vill utan för att familjens ekonomi måste gå ihop. Så en ändring i lönesättningen är det som ska prioriteras, för då kommer detta att ändras automatiskt. Inte med kvotering i olika sammanhang.