Vårvindar friska

Ännu en blåsdag och vi har traskat våra rundor med hundarna. Vi fick inget i huvudet och det känns nästan som rena turen. Ett tag tuggade jag sand då det virvlade från fälten och jag råkade prata. Efter det höll jag tyst ett bra tag och spottade ut all sand. Hundarna fällde ned öronen och kurade mot vinden. Fåglarna satt på marken och det förstår jag då det måste vara väldigt svajigt uppe i träden. Hoppas det mojnar snart.

Resten av dagen ska tillbringas inomhus så mycket som möjligt. Har lite att göra med jobbet så det passar mig bra. Har varit på min årliga besiktning av hälsan och jag gick igenom. Men det är alltid en plåga att vara fastande på morgonen. Gissa om frukosten smakade bra när jag kom hem? I morgon ska jag köra pappa till Trelleborg och hämta hans nya hörapparater. Hoppas han blir nöjd och kommer att höra bättre. Idag har han bara en och man får anstränga sig för att prata tydligt. Ska bli roligt och höra med honom om det var skillnad när han varit och spelat bridge på onsdag.

wpid-IMAG0286.jpg

Å regniga söndag

Gårdagen gick i en hejdundrande fart. Efter promenad i hård vind, var det dags att göra en lätt städning.
Hann precis klart och duschade snabbt. Pappa och svärmor hämtades hem till oss. Hundarna blev glada över besökarna och ännu gladare när pojken kom.
Vi åt en jättegod smörgåstårta, som svärmor gjort. Kvällen gick fort och plötsligt kom taxin de skulle åka hem med.
Det blir ju mycket prat om gamla tider när äldre människor är med, men det är bara roligt tycker jag.
Pojken stannade kvar och sover fortfarande i sitt fd pojkrum, som idag är mitt kontor.

Vi har gått runt byn i regnet och ätit en god brunch efter det.
Nu ska det bli skönt med en dusch i varmt vatten.

image

Fredagskväll

Brukar ni mysa med chips eller annat snacks i soffan på fredagen? Vi har blivit avvanda med hjälp av hundarna. Tänk att vi sitter och ser någon bra film eller annat bra program och blir sugna på något gott att äta. Mannen sträcker sig efter en påse med något gott i. Prassel, prassel och tre hundar som för en halv sekund sedan sov väldigt djupt, står klarögda och glor på oss. Det spelar ingen roll hur tyst vi försöker öppna påsen eller om vi ens har föröppnat den. Minsta lilla prassel av påsen väcker dem. Ponera att vi lyckas ta påsen utan att de vaknar. Dags att stoppa det goda i munnen och tugga. Där står de tre och glor igen.

Ett tag försökte vi att istället ta en god korvbit till ett glas öl. Det gick bra att gå ut i köket tills kylskåpsdörren öppnades. Tre hundar rusade ut i köket för att se vad kylskåpet värpt fram denna gång. När vi sedan skulle äta dessa goda korvar, stod tre hundar och glodde ut oss. Vi kunde inte njuta av bitarna, utan fick snabbt tugga i oss dem så hundarna lade sig igen.

Än så länge låter de oss inta flytande godis, som tur är. Så vårat fredagsmys består av, en kopp kaffe och ett glas whisky. Då sover de så tungt och bryr sig inte ett dugg om vi sörplar eller inte. 

Mitt bantningstips är att skaffa hund. Garanterat att du inte småäter i onödan. Minsta tugga och hunden står och glor på dig med bedjande ögon. Då slutar det hela med att både du och hundan blir tjocka. 

wpid-IMAG0322.jpgDe lurar oss nog med att de sover. Eller så sover de på ett annat sätt än vi människor.

 

Hundar i sängen

Våra ursprungliga hundar låg aldrig i sängen. De tyckte att det blev för varmt och trångt. Under åren har vi fått nya flockmedlemmar och idag har vi helt andra sängvanor. Jag tycker att det är rätt mysigt med en hund bredvid mig, men problemet vi har idag är att alla tre gärna sover med oss. Här ska jag också tillägga att vi har stora hundar och inte några små. Det går väl an när någon av dem hoppar upp, men när alla vill det blir det fruktansvärt trångt. Många tycker nog att det är ett otyg att ha hundar i sängen och det får stå för dem. Alla har sin egen sängpolicy.

I vår familj börjar kvällen med lite kel med Nellie som hoppar upp så fort överkastet är av. Men när det är dags för oss att lägga sig, hoppar hon ned och lägger sig i biabädden. Den vanan har hon tagit sedan hon blivit äldre och troligtvis sedan vi skaffade våra hannar. När lampan är släckt släntrar Unkas in och oftast slänger han sig ned på golvet vid min sida av sängen. Det tar inte lång stund innan Kuma tassar in och elegant hoppar upp i vår säng. Allt är frid och fröjd så vi somnar in.

Sedan börjar nattens olika övningar med våra hundar. Kuma ligger gärna nere vid fötterna, vilket gör att vi kan sova ostört. Någon tidpunkt mellan midnatt och tre på natten, sätter sig Unkas vid husses sida och slår med tassen på honom. Detta innebär att husse får resa sig upp så Unkas kan hoppa upp bakom hans rygg, för att sedan klämma sig ned mellan oss. Det går väl an så länge han inte fiser, eftersom baken är i våra ansiktshöjder. Det är inte skönt att vakna av en sur fis kan jag lova. Unkas hoppar inte upp vid fötterna då Kuma har ett dåligt morgonhumör och riktigt fräser åt honom om han blir störd.

Sedan gäller det för oss att inte bli törstiga eller behöva upp på toaletten. Men ibland måste man och när man kommer tillbaka ligger en hund på ens plats. Det är inte lätt att knuffa på 54 kilo och när jag gör det är risken stor att han knuffar ned husse, då benen är utsträckta mot hans rygg. En riktig knuffposition. Det gäller att försiktigt böja hans ben och fösa hunden mot mitten igen. Man lär sig.

Jag kan vakna av en mardröm att något försöker sänka mig och då är det Unkas som ligger och sover tungt över mina ben eller rygg. Varmt blir det också. Vissa nätter är positionerna ombytta och Kuma ligger längre upp. Då placerar sig Unkas tvärs över sängen och jag önskar att jag var kortare. Ibland kör jag fötterna under honom och vaknar av att jag inte har någon känsel i dem. Vänder jag mig om har jag päls i hela ansiktet. Kuma lägger sig gärna på husse så det är inte alltför ofta jag störs av honom.

En del skulle väl säga att det är väl bara att knuffa ned hundarna ur sängen. Visst skulle vi kunna det, men saken är den att vi inte vill. Det har blivit ett sätt att leva och trots allt bök, gillar vi att ha dem där.

wpid-wp-1391862496885.jpg

 

En gammal dam

Idag har vi gratulerat svärmor som fyller 89 år, vilket är en anmärkningsvärd ålder. Still going strong, skulle jag vilja säga. Bor själv i en liten lägenhet och sköter det mesta  av alla vardagssysslor på egen hand. Den enda hjälp hon har idag är städning, då knän och rygg inte är som de varit. En gång i veckan insisterar hon på att laga en middag till oss. Hon är fortfarande väldigt duktig på att laga mat. Men ibland sviker minnet en aning, vilket är ursäktligt vid denna ålder.

Hon blev en extramamma åt mig då min egen dog. En klippa då vi haft det stormigt vid olika tillfällen. Hundvakt många gånger då vi varit på teater mm. Kort sagt en underbar människa, som jag verkligen är glad att få ha gjort bekantskap med.

Därför ska hon få en stor kram på lördag då vi ska äta god mat och umgås. Grattis farmor!!!!

wpid-IMAG0230-1.jpg

Livet i byn

Allt går sin gilla gång i vår by, med vissa undantag förstås. En villa har haft inbrott under gårdagen och det känns inte speciellt bra. Det stod inte så mycket om inbrottet, mer än att ett fönster var uppbrutet. Eftersom ingen gatuadress nämndes så vet jag inte var någonstans i byn det skedde.

Ibland när jag rastar hundarna en sista gång, hör jag skrikande bildäck. Om det är ungdomar som kör runt på den stora parkeringen vid det stängda möbelvaruhuset eller någon tjuv som rivstartar, vet jag inte. Bara att det hörs bra i byn på kvällarna då det i övrigt är väldigt tyst. Inte många bilar som kör på våran landsväg då.

Nu har vi haft vårvärme i flera dagar och det är knoppar överallt. Men eftersom nätterna fortfarande är kalla så väntar jag med att påta i trädgården. Tror jag ska köpa tagetes i år också. De lyser så fint gula i alla krukor och lådor. Jag köpte dem av misstag ett år och det visade sig att de i princip sköter sig själva. Sedan står de långt fram i hösten, så de är verkligen prisvärda.Men jag längtar tills jag kan börja plantera dem.

Våra blickar söker sig fortfarande ut mot fälten när vi går våra promenader då två bortsprungna hundar inte hittats. Mitt förslag om att mer systematiskt leta genom området där de sågs sist, var inte populärt hos ägarna. Men andra ville gärna göra det. Jag tror att om vi hade gjort ett stort sök, så hade vi hittat hundarna. Nu går tiden utan att de kommit hem och jag tycker så synd om dem.

strong