Gårdagens Euroviosion från Köpenhavn var riktigt rolig. Kommer inte ihåg låtarna, men framföranden har jag fortfarande kvar i minnet. Det jag skrattade mest åt var Polen och det var som en scen från porrfilmen fäbojäntan. Jag väntade bara på att falukorven skulle dyka upp någonstans. Men donnan med the big boobies, som tvättade funderar jag på att anlita. Man kan kanske skicka tvätten till Köpenhavn i morgon och få den tvättad? Hade varit bra, hon gnider ju på bra tösen. Ja se själva.
För något år sedan skrev jag i bloggen om ungdomar som ringde på dörren om kvällarna. När vi kopplade bort ringklockan, började de att banka och kasta sten istället. Troligtvis hade någon en yngre bror, som triggade småbarn att göra likadant på dagarna. Ibland när jag satt och arbetade på mitt kontor kunde jag se ett litet huvud vid dörren, som snabbt tog till benen efter att ha ringt på. Naturligtvis blev vi arga och försökte få tag i de som höll på. Småbarnen fick jag tag i en dag och pratade med, så det upphörde efter det samtalet. Det tog längre tid att få tag i ungdomarna och vi ringde polisen tillslut. Men en dag fick jag fatt i en av killarna och talade om för honom hur allvarligt polisen såg på detta. En kväll kom allihop och ringde på. De stannade och vi pratade med dem. Efter det samtalet slutade alltihop.
Det var så skönt att slippa sitta på helspänn varje kväll och livet blev normalt igen. Men under valborg hände det igen. Jag satt och arbetade på mitt kontor trots att det var helg. Som egen företagare har man inte ett åtta till fem jobb, med lediga helger. Det gäller att ta tag i mail som kommer och samtal som kan ge nya uppdrag. Två töser i illgröna jackor kom gående utanför fönstret och jag tänkte inte så mycket på det. Plötsligt tar en av dem sats och springer upp på vår trapp och ringer på dörren. Båda börjar springa allt vad de förmår och jag rusar ut efter dem. Men med slippers springer man inte särskilt fort.
Jag sitter och är arg som ett bi, skriver ett inlägg i facebook på vår bysida. Många reagerar och det blir både för och motargument. Jag följer diskussionen och svarar på en del. Naturligtvis kommer det en del konstiga inlägg, men det är väl naturligt. Det roliga är att folk verkligen blev engagerade och att resultatet blev att det är lugnt igen. Jag bryr mig inte om att jag inte fick tag i töserna. Det viktigaste är att min vädjan till de föräldrar det berörde tydligen läst eller fått reda på vad deras barn gjort. Vilket effektivt socialt medie facebook är.
Jag har uppnått mitt mål och är mycket nöjd. Visst kunde jag ha gått hem till dem, då jag har ett visst hum om var de bor, men nu behövde jag inte försöka leta upp dem. Hoppas jag slipper ta upp sådant fler gånger i något socialt medie.
Ett lätt duggregn mötte oss i morse, när vi gick morgonrundan. Jag var lite trött efter att ha sett den första semifinalen i Eurovision och efter det en film. Skulle gått och lagt mig när schlagern var slut, men blev sittande i soffan ändå. Hade ju ingen som manade mig att lägga mig och sova. Jag vaknade till när regnet föll på oss och att jag var tvungen att gå två vändor. Kan bli rätt jobbigt vid hundmöten om man har tre stora hundar. Många kilo vilja och jag tror inte att jag orkar hålla mot när de så gärna vill hälsa.
Så gröna alla växter blir när det regnar. Men jag hoppas det snart blir sol igen, vid lunch närmast då vi ska gå våra långa promenader. Ser inte så hoppfullt ut just nu, när jag tittar ut regnar det ordentligt.
Tror det blir glädjefnatt hemma ikväll, när mannen kommer. Varje kväll efter att de fått sin mat, lyssnar de efter ett billjud de känner igen. Någon gång har de trott att det var mannens bil och gått till dörren för att vänta. De vet ju att han brukar komma någon stund efter de ätit. De är nog lite konfunderade när han inte kommer hem. Han får nog förbereda sig på att de kommer bevaka alla hans steg ett bra tag framöver. Tur att det snart är helg och han kan vara hemma hos dem.
Det blommar ordentligt i trädgården nu.
Vaknade i morse med tre hundar i sängen. Jag slapp sova ensam i allafall. Lite snopna blev de när vi inte kunde gå morgonpromenad tillsammans allihop. Unkas fick gå första rundan och han tog tillfället i akt och strosade i sakta mak. Han är väl den av våra hundar som verkligen är trött på morgnarna. De andra två är desto piggare när de väl upptäcker att vi ska gå ut. Nellie hoppade två i garaget så jag höll knappt få på henne kopplet. Kuma var inte direkt hjälpsam då han tyckte att vi kunde busa lite under tiden.
Nåväl alla tre fick sina rundor och vi slapp regnet som redan dragit förbi. Fåglarna verkade sova förutom våra duvor som var ute på sin frukostrunda. De är inte ett dugg rädda för oss när vi kommer utan tittar bara när vi passerar. Andra duvor flyger upp i något träd, men inte vår vän som vi räddade från döden.
Jag brukar gå ut från byn och till nästa lilla by på dagarna, med hundarna. Mest för att Kuma ska slippa ungar och cyklar, som han tycker är riktigt hemska. Men tydligen har idrottsläraren på vår skola flyttat ut sina lektioner, på just den sträckan. Därför har vi nästan varit invaderade av ungar på våra promenader. Ska säga att det blir många stopp med Kuma som vägrar gå, utan ställer sig bakom mig. Hoppas de slutar med sina lektioner på den väg vi vandrar fram.
Har nyss kommit hem efter att ha hängt upp nya gardiner hos pappa, som blev väldigt glad. En av mina veteraner har tvättat hans fönster och nu kan han se ut. Inte för att de var helt nedsmutsade, men det blev en klar skillnad. Jag lyckades till och med att få ned persiennen i vardagsrummet, så han slipper solen i sommar. Hans fönster är åt väster och det kan bli ganska varmt på sommaren.
Detta var en lite rapport från vår blåsiga by en tisdag i maj.
Idag är det ett år sedan vi tog med Unkas till Ystad för att träffa Kuma. Både vi och Unkas tyckte att lillen skulle få följa med oss hem. Han hade knappt muskler i bakbenen så vi fick lyfta in honom i bilen. Vad vi då inte visste var att han inte var rumsren. Men efter fyra dagar med både det ena och andra på golven, började han bli bättre i magen och allt hamnade utomhus. Kuma började visa när det var dags att gå ut och på så sätt slapp vi torka golv. Efter några veckor var han helt bra och med regelbundna promenader behövde han inte ut i trädgården.
Vi åkte ut med husbilen där vi sover tillsammans allihop och då blev de en flock som verkligen tycker om varandra. Det vi lade märke till var att Kuma alltid är så glad och positiv. Med små krumsprång kommer han leende när man kallar på honom. Han vill verkligen vara nära både oss människor och hundar. I början tyckte nog Nellie och Unkas att det var lite jobbigt, men med tiden har de förstått att han behöver det och låter honom ligga tätt intill. Kuma visar att han älskar sina hundsyskon och när jag går med Nellie och honom, har han alltid bråttom hem. Han vill att vi ska vara tillsammans allihop.
Jag är så glad att vi fick chansen att få honom. Kuma är solstrålen i våra liv.
Sitter ensam och tittar på en film ikväll. Mannen är på jobbresa i Danmark och jag har letat fram en gammal komedi. Ville muntra upp mig, men hundarna gillar den inte. De vill inte ens hålla mig sällskap.
Men de kanske saknar husse och jag är ju vardag för dem då jag är hemma hela dagarna.
De ligger i sovrummet alla tre. Undrar om de rymmer när jag lägger mig?
Filmen är rolig i allafall.
Ju starkare och viktigare arbete, ju oumgängeligare är vila och ro.
Carl von Linne