månadsarkiv: november 2016

Jag såg den

Publicerat av
Svara

Solen tittade fram och himlen var blå. Jag lovar att jag inte skojar. Tyvärr var det grått någon timme senare och nu är det normalt novemberväder igen. Passar min snuva precis och hur jag känner mig. Lite febrig och så. Tror att många känner som jag.

Bläddrade i gamla almanackor och det var inte mycket som skilde sig från idag. När jag läste om den 17/11 så var det ca +6, mulet och rått väder. Så den läsningen var inte speciellt upplyftande. Enda skillnaden var att jag gick långturer med hundarna och kunde njuta av värmen när vi kom hem. Idag är jag svullen kring fotknölarna och de värker lite. Det är tre månader och tre veckor sedan jag ramlade.

Jag trodde aldrig att läkningen skulle ta så lång tid. När väl svullnaden var borta så borde jag kunna gå, tänkte jag. Men jag är fortfarande svullen och det trodde jag inte att jag skulle vara. Minst sex månader sade läkaren och nu tror jag att det kommer att ta den tiden. Men gissa min lycka den dagen då jag klarar av att få på mig ett par skor och kan gå ute. En dag kommer det att hända och jag kommer att gå långturer med hundarna.

wp-1459001578084.jpg

 

Magiskt igår kväll 

Publicerat av
Svara

Men som vanligt blir det aldrig bra på foto. Jag gick ut en stund när hundarna fick sin sista rastning. 

Det var mindre mysigt och i morse. Dimman låg tät över byn och nu kändes det verkligen som november. 

I dag har vi torkat tvätt och tränat foten. Det vill säga, jag har gjort det och hundarna har softat. En sväng ut i trädgården och nu fortsätter de sitt softande. Jag försökte kela med Kuma, men han bara muttrade. Han ville bara softa. 

Reflektioner

Publicerat av
Svara

I lördags rensade mannen i klädgarderoben. Det behövdes verkligen då det blivit en avstjälpningsplats för en hel del kasserade saker. Några gamla laptopar, attachéväskor och skor hamnade i sopsäckarna.

Varför sparar man på gamla datorer som ändå inte fungerar? För oss har det nog varit så att vi inte vetat var vi ska göra av dem. Väskorna är gamla kvarlevor från tiden då mannen behövde ha sin laptop med sig och x antal pärmar, block och papper. Han jobbade hemma var och varannan helg, samt kvällar. Idag har han trappat ner och den dator han har bärs i en liten fin väska. Livet har blivit lite mer fritid och sådant som behövs göras hemma. Till exempel att rensa ur klädkammaren.

Skorna var nog mest mina. De med höga klackar som jag trippat runt i. När jag flyttade till Göteborg var pumps vardagsskorna för mig. Snabbt lärde jag mig att i en stor stad med långa avstånd, trippar man inte omkring i pumps. Fick rejäla skavsår och då köpte jag mina första seglarskor. De var en dröm att gå i. Efter det har det mest varit stövletter och boots, som fått hamna i min garderob. Klackarna har blivit lägre och lägre med åren, då jag prioriterat att ta mig fram i bekväma skor.

Nu åkte stövletter, boots och pumps med höga klackar i sopsäcken. De kommer jag aldrig att kunna gå i igen. Igår provade jag ett par skor som har en fotriktig sula, men med lite höjd och fick skitont i foten. Mina dagar med höga klackar är absolut förbi. Min vänsterfot kräver skor med låg klack och stadig bakkappa. Typ höga sportskor, icebugs eller boots med stadig sula.

Tänkte köpa icebugs som är väldigt bra på vintern, men väntar med det. Tror inte att jag får på mig någon sko på ett bra tag. Förresten så har jag ett par seglarskor som kommer bli bra till sommaren. Med stora hundar behöver man ha foten stadigt i marken.

Jag saknar inte tiden med höga klackar ett dugg. För i ärlighetens namn var de fruktansvärt obekväma och opraktiska. Sedan är jag i den åldern att jag struntar i om någon kollar in mina ben, så det kan kvitta. Jag klär mig som jag vill och har de skor som känns bekväma.

Ska kanske köpa sulorna som Scholls gör reklam för? Det är så förbaskat skönt att bara vara jag och prioritera mig.

who cares

Vardag igen då

Publicerat av
Svara

Helgerna bara rusar förbi och plötsligt är det vardag igen. Min fot känns lite överansträngd idag så jag får ta det lugnt. Försökte ha på mig andra skor nyss när jag gick ut för att lägga in en ny talgboll i stålvajern. Fasen vad ont det gjorde i foten. Det var ingen lyckad idé. Så för närvarande har jag inga skor för utomhusbruk. Får vänta tills svullnaden är borta. Nu är det ankeln som är tjock och här gäller det att träna den ordentligt varje dag.

Hundarna kanske blev besvikna när jag bäddade sängen, men för oss människor är det trevligt. Nu när det blivit plusgrader ute, drar de in smuts och jag vill skydda våra lakan. Nu har vi ett quiltat täcke som överkast så de kan ligga mjukt och varmt ändå. Jag fick lite ont i ryggen men det fungerar ändå. Kan ju vila efteråt.

Jag har kört tvättmaskinen och torkat lakanen som jag tvättade igår, så det enda måste jag har kvar nu är att vika dem och lägga in dem i skåpet. För mig känns det bra att kunna göra en del vardagssysslor och underlätta för mannen som har varit dubbelarbetande i många månader sedan jag skadade foten.

Livet går sakta mot den normala vardagen, men det är en bit kvar.

monday

Fars Dag

Publicerat av
Svara

Idag körde mannen mig bort till Oxie och pappa. Vi köpte med oss en stor burk med godis och en korsordstidning. Sådant jag vet att han uppskattar och han blev jätteglad. Han har fått sluta med flera tabletter och är så mycket piggare nu. Hans högra ben kommer nog aldrig bli bra och det på grund av förslitning. Så trots gymnastik varje vecka och att vänster ben fungerar bra nu, blir det rullstol resten av livet för honom. Pappa accepterar det och nu när hörapparaten fungerar perfekt är han glad. Vi pratade och skrattade en hel del idag.

wp-1465484572694.jpg

Efteråt körde vi till Trelleborg och hämtade en smörgåstårta. Snart kommer pojken och vi ska fira hans födelsedag. Han blir 27 år och är en vuxen människa som vi verkligen kan vara stolta över.

För oss blir det en söndag där vi ägnar oss åt våra nära och kära.

Bara is och en sorglig dag

Publicerat av
Svara

Tittar ut på vår gata och ser is. Inte en chans att jag ens försöker ta ett steg där. Fortsätter det såhär så får jag stanna inomhus tills vintern är över. Jovisst, jag kan gå ut i trädgården än så länge och det är jag enormt glad över. Så länge vi inte har snö kan jag gå där, men kommer det snö får jag stå kvar på träbron. Igår provade jag mina vinterstövlar och det gick inte alls. Min fot är fortfarande alltför svullen. Att gå med birkisar i snö fungerar inte. Om jag ska kunna hälsa på pappa på söndag får mannen salta vår garageuppfart, annars kan jag inte gå där heller.

En av vår tids stora poeter har gått bort idag, Leonard Cohen och vi får inga nya sånger från honom. Det är ju inte bara ”Halleluja” som har gjort honom berömd. Hans låtskatt är större än så. Här är en av mina favoriter:

Den som sade han var det

Publicerat av
Svara

Jag kommer ihåg att när man var mindre och någon kallade en för t ex morsgris, så svarade man alltid att den som sade det var det. Med det menas att den som anklagade en för något var det själv. Samma sak har jag upplevt senare i livet.

Jag har tyvärr levt i ett par destruktiva förhållanden där min partner anklagat mig för att t ex vara otrogen. Det har senare framkommit att det var precis det min partner varit. Det jag anklagats för att vara är något de själva varit. Barndomens ord har stämt och jag ser det lite som att den som anklagar någon för att vara något, själva är mycket medvetna om att inte har rent mjöl i påsen.

Under den pågående presidentkampanjen anklagade Trump, demokraterna för att manipulera valet och även att han inte tänkte erkänna sig besegrad om det skulle bli att Hillary Clinton segrade. Nu kom den hemska funderingen om att det var kanske precis det hans egen stab sysslade med. De fuskade på något sätt.

Alla vet att framgångsrika affärsmän inte blir rika på grund av att de har högre studier i bagaget eller är helt ärliga. De är smarta och drar sig inte för att använda inte helt vita metoder för att vinna. Några avslöjas och det blir stort ståhej i media och sedan visar det sig att de har en ryggsäck med väldigt smutsigt byk. Även om den inte själva gjort smutsiga avtal, så har de omgett sig med människor som uträttat dem. För att villa bort media och vanligt folk har de anklagat någon annan för att fuska och manipulera.

Det är två månader tills Trump ska svära eden och vad kommer att hända innan dess? Vad sker om det uppdagas att det förekommit fusk av något slag eller någon slags manipulation? Då blir det en skräll av dess like. Tänk, bara på Nixon och Watergate! Det har ju förekommit både mord och mordförsök på presidenter och presidentkandidater tidigare och kan hända igen. Hela USA verkar vara i uppror och även om man ville ha en förändring, så ville de flesta inte ha Trump som president.

Jag är inte säker på att han kommer att sitta i Vita Huset.

 

 

Nya vindar här hemma

Publicerat av
Svara

Nu är det bestämt. På söndag tar mannen bort pallen ur ångduschen och jag ska stå och duscha. Om jag inte orkar så finns det en inbyggd liten sits, så jag kan sätta mig ned när jag tvättar håret. Det var det första. Nu när jag klarar att stödja mig på vänster fot ska det fungera. Jag provade igår när jag duschat de och det kändes helt ok.

Jag ska börja bädda sängen varje morgon, till hundarnas besvikelse. Nu kan de inte simma runt i våra lakan hela dagen. Men överkastet är mjukt så de sover gärna på det också.

Vi byter tillbaka sida i sängen. Efter att jag bröt foten har jag sovit på den sidan mannen alltid sovit på. Den är närmast badrumsdörren och har varit lättast för mig när jag inte kunde gå. Nu klarar jag att gå runt sängen, då jag behöver gå dit.

Kanske inga stora saker för alla som inte har svårigheter att gå, men för mig är det ett stort steg mot att bli frisk. Jag har tagit över tvätteriet och disken så snart är jag mitt ganska vanliga jag.

Nu tränar jag på att gå utan kryckor och att inte vagga fram. Det blir gärna en vaggande gång när jag inte är helt rörlig i foten. Vilket inte är bra då jag får ont i ryggen av att gå så. När jag går med kryckor som stöd blir gången bättre och nu försöker jag att låtsas att jag går med dem. Det viktigaste är att jag går med små steg, vilket inte är så jag brukar gå. Jag går alltid med långa steg och eftersom jag alltid gått mycket har jag ofta gått rätt fort. Mannen klagar ofta på att jag stolpar iväg. Nu kommer han inte att klaga på ett tag.

Så mitt närmaste projekt är att sluta gå med vaggande gång utan kryckor.

Jag tänker ofta på alla de som drabbats värre än jag och kanske alltid får leva med ett handikapp av något slag. De är hjältar och jag beundrar dem. Mitt liv kommer att bli normalt, men de får alltid leva med sitt handikapp. jag har lärt mig en hel del på denna resa och lär mig hela tiden. Min fot kanske kommer att värka av och till, men det är ingenting jämfört med hur andra kan ha det.

lessons-learned-in-life