Man får göra det bästa

I brist på korkekar får man sitta under de träd som finns. Även om det börjar bli både glest i bladverket och blommorna vissnat.

Brittsommar

Ett stänk av sommar fick vi idag. Solen visar sig och jag har haft öppet till trädgården hela dagen. Det blåser en del men inte kallt.

Då är det gott med ett liten tuggben när man kommer hem.

Alla samlas på runda mattan för att njuta av det goda. Någon äter väldigt snabbt och andra tar det lugnt.

Men alla blir nöjda och nu kopplar vi av en stund. Snart är Mr J med oss varje dag och då trivs hundarna ännu bättre. Det ska bli roligt.

Så fin dagen blev

Dagen började väldigt grått och vått, men utvecklade sig till att bli en solig varm dag. Vi traskade iväg ut på landet innan frukost och Turbo smög på fåren i hagen. En stunds vila på en mur blev det i solen som tittade fram. Efter den turen smakade det gott med frukost. Vi skulle släppa ut hundarna på förmiddagen, men igelkotten tryckte vid vattenslangen så det blev inte mycket med det.

Mr J har betalat våra räkningar så nu vet vi vad vi har att röra oss med resten av månaden. Efter det behövde han avreagera sig och vad är bättre än att klippa gräsmattan? Luktar gott av nyklippt gräs nu och hundarna har fått en eftermiddag i trädgården. Jag har lagt lakan i tvättmaskinen som jobbat på bra och sedan vattnat alla blommor inomhus. Allt under överinseende av Turbo som kollat att allt gått rätt till.

Skönt att veta att nu har Mr J endast fem dagar kvar att arbeta. Sedan blir det 52 veckors semester. Jätteroligt att han slipper arbeta till 65 år. Nu kan vi njuta av livet och är inte alltför gamla och knackiga. Den som spar han har, sade min mamma. Vi sparar på livet och med mindre stress kanske vi får många fina år. Planer har vi och det känns spännande. Men först ska vi landa i vardagen hemma.

Jag laddar för min sista vecka som ensam med hundarna. Ska rensa rabatterna före den riktiga hösten kommer om nu vädret håller i sig och det blir torrt. Förra året blev det inte gjort, eftersom jag inte var så rörlig. Snart går vi över till vintertid och mörkret kommer. Ska köpa doftljus och tända värmeljus för att känna lugn och härda ut denna vinter. Tycker vintrarna blir jobbigare för varje år. Då är det främst mörkret jag syftar på och även isen som vi ofta får dras med här nere i skåne. En annan som får mig på bra humör är Joakim.

Lördagskväll

Städat huset idag efter att ha gått med hundarna. En del kanske menar att vi städar för ofta. Nu är det så att vi har dörren öppen till trädgården så mycket vi kan och det innebär tassavtryck på golven.

Men jag torkar gärna av dem så hundarna kan ha ett fritt liv.

Nu ska vi bara koppla av och se en bra film.

Äntligen uppehåll

Alla dagens måsten är avklarade och hundarna har fått mat. Sedan är det skoj att få vara en stund i trädgården, när det slutat regna.

Ja ja, vi kommer!

Vad hon tjatar tanten, suck

Men är vi inte tre? Det är baske mig inte lätt att hålla koll på brorsorna.

Äntligen kommer han. Skynda dig, vi ska ju få tandrensningsben nu!

Höstdagjämning idag

Känns som hösten smyger sig på mer och mer för varje dag. Det blir mörkare på morgnarna och idag extra mycket då regnmoln skymde solen. När vi kommit hem kom det en regnskur, vilket gjorde att hundarna inte ville gå ut nu på förmiddagen. De verkar trötta och sover mest hela tiden. Turbo var nyss inne hos mig i biblioteket och kelade en stund. Lillan behöver mycket närhet och kärlek. Kuma har verkligen levt upp sedan hon kom till oss och han är ännu gladare än tidigare.

Förresten så gick det jättebra hos veterinären igår. Han behövde inte något lugnande utan allt gick så lugnt. Nu verkar de flesta av klorna börja bli helt normala. Någon är lite skör fortfarande men flertalet ser mycket bra ut. Det enda problem vi har är att få honom att gå ner i vikt. Detta ska vi ta itu med efter nästa vecka då vi kan gå långa rundor varje dag. Mr J börjar sin 52 veckors semester då. Blir många turer ut på landet med hundarna. Nu klarar inte min fot två långa turer varje dag, men en tur går bra.

Hundarna kommer att älska att ha oss hemma båda två och nu är det snart helg och vädret ser ut att bli bättre. Då blir det trädgården och mycket pyssel ute. Ser att molnen börjar skingras och hoppas på en fin eftermiddag.

Denna vinter slipper jag sitta ensam inomhus med hundarna. Tror min största utmaning blir att få Mr J att varva ner. Han är ju van att ha x antal saker som måste göras varje helg. Det kommer att räcka med att göra en sak om dagen och sedan koppla av. Jag har ju haft några år på mig att dra ned på tempot då jag haft förmånen att bestämma över min arbetstid och när jag ska utföra saker. Men det var svårt till en början och jag kunde ha dåligt samvete för att jag inte jagade runt som en galning.

Nuförtiden njuter jag av varje ögonblick som dagen ger och allt har sin tid. Prata med hundarna, kela med dem och köra min yoga. Kanske en enahanda dag för många, men för mig som råkat ut för en olycka och suttit inomhus ett helt år, är det underbart att kunna styra över min dag. Att kunna göra allt det vardagliga är lycka för mig.

Detta är Turbos passfoto. Jag ville ha ett då solen sken och gräset riktigt grönt.

Trädgården

Molnigt men uppehåll och då är dörren öppen till trädgården. Två som genast springer ut är :

De gör en snabb runda för att kolla läget. Sedan chillar de en stund. Men såhär på förmiddagen är de sömniga och nu ligger de inne och sover. Kuma struntar i vilket och sover lugnt i soffan.

Kuma ska till veterinären i eftermiddag och klippa klor. Ja, ni läste rätt. Hans klor har återhämtat sig bra och börjat växa. Men det kanske blir så att han måste ha lugnande, så därför blir det fasta för honom idag. Stackars lilleman.

När du kommer hem ska du få en god middag.

Halvvägs

Mitt i veckan och det var regnvått ute. Men uppehåll som tur var. När jag öppnade till trädgården var det endast Turbo som trippade ut. Unkas kom upp, men vände och lade sig i sängen igen.

Men den som sover hos oss på nätterna är lilla Turbo. Hon brukar stå nedanför sängen och vänta på att jag ska ta av överkastet. Sedan tittar hon på mig och när jag nickar, hoppar hon glatt upp och ligger och väntar på att vi ska lägga oss.

Där ligger hon hela natten. Men när jag stiger upp gör hon också det. Då lunkar Unkas in och övertar hela sängen.

Rättvist eller hur?

Uppehåll i dag med

Varmare denna morgon och hundarna trivs ute i trädgården. Jag undrar bara lite hur man tänker ibland när man möter någon som kommer med fler än en hund.

Vet inte hur många gånger jag /vi mött hundägare som kommit mot oss på cykelbanan eller trottoaren, och bara gått rakt mot oss. Vi går med tre hundar, storlek större och tar upp hela vägen. Hur har man tänkt att kunna passera då? Vill man att ens lilla hund ska bli omringad av stora hundar som alla vill nosa på den och de är i princip överallt på hunden? Jag hade stigit x antal steg åt sidan och passerat på ett större avstånd. Precis som jag själv gör om det kommer någon med barnvagn och barn. Det kan bli för kärvänligt och mina hundar kan välta omkull ett barn.

Ja, jag blev lite irriterad i morse då detta hände. Stunden innan mötte vi en hundägare med en större hund. Hon stannade på ett bra avstånd, så vi kunde gå in på en sidoväg och därefter passerade hon raskt förbi. Varför fungerar det så bra med hundägare som har stora hundar och aldrig med de som har små? Jag vet men tänker inte skriva det här.

Istället har jag fotat den fina höstbukett jag fick av Mr J i fredags.