Som Kristian till exempel. Han planerar för sin begravning och var hans grav ska vara. Det borde en ung talangfull människa inte behöva göra eller ens tänka på.
http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/12/nagot-markligt-pa-min-grav.html
Om man får önska något till jul, så önskar jag att det kunde ske ett mirakel så Kristian fick fortsätta sitt liv och bara planera för triviala saker.
Kristian beskriver sin ångest inför döden och att inte få vara med i livet mer. Han vet inte när bara att döden kommer fortare till honom än det var meningen. Hans ångest griper tag i mig och får mig att stanna upp och tänka till. Jag törs inte ens tänka mig in i hans situation, vill inte vara där. Ingen vill vara där han är och inte ens tänka på det. Men det han skriver griper tag i mig som en stark hand och jag kan inte värja mig för hans ord. Om jag ändå kunde få honom frisk, tänker nog alla som läser orden i hans blogg.
http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/11/jag-ser-ett-ovader-narma-sig.html
Läser Kristians nya inlägg och blir sorgsen. Allt det han beskriver kommer att sakna honom när han inte finns mer och vem ska komma ihåg allt han skrivit? Jag bestämde mig direkt att för alltid spara hans blogg och läsa hans skrivna ord om och om igen. Hoppas ingen får för sig att ta bort den när han inte skriver mer i den. Han skriver så bra och klär sina tankar så underbart. Läs själva här:http://ikroppenmin.blogspot.se/2012/10/doden-ar-en-rav-om-natten.html
Mymlan påpekar att det finns en artikel vi bör läsa och efter att ha läst den håller jag med. Läs den och fundera lite.
http://mymlanthereal.wordpress.com/2012/10/25/till-botten-med-spriten/
Mymlan delar med sig av lite internetfakta från Sverige och det kan vara roligt att läsa även om man inte är faktanörd. Är man det så är detta godis och i mymlans blogg finns en länk att ladda ned hela undersökningen.
http://mymlanthereal.wordpress.com/2012/10/17/svenskarna-och-internet-2012/
Ju äldre vi blir ju närmare kommer den dag då våra föräldrar försvinner. Vi som har haft lyckan att ha haft båda närvarande och fått en lycklig uppväxt, blir det tomt och saknaden försvinner aldrig. Jag har min mammas dagböcker liggande hemma olästa, då jag inte känt mig redo för att lära känna en sida som jag kanske inte visste om. Min bild av henne kanske förändras och det har jag inte orkat ta. Nu har det gått nio år sedan hon dog och jag närmar mig den tidpunkt då jag kan ta till mig dagböckerna. Börjar t o m med bli lite nyfiken på dem. Kanske är det för att min bild av mamma förändrat sig och jag kan se henne som en människa och inte bara som min mamma.
Mymlan har en helt annan uppväxt och hon beskriver sin pappas död och sitt närmande till honom i sin blogg. Vi har alla växt upp med olika förhållanden till våra föräldrar. Hon skriver så bra om sina känslor inför sin pappa och mitt i allt blir det vackert.
Mymlan skriver i sin blogg om en mobbningssimulator man kan testa. Jag har aldrig gjort det och borde kanske göra det. Men precis som mymlan hade jag nog skrattat åt resultatet och det har nog precis som hon skriver med åldern att göra. Tycker att hon beskriver det hela väldigt bra.
http://mymlanthereal.wordpress.com/2012/10/10/mobbningssimulatorn/
Mymlan skriver i tidningen Miss World och har ofta väldigt intressanta artiklar. Nu finns hennes senaste intervju med Johan Inde på nätet.
http://mymlanthereal.wordpress.com/2012/10/08/en-lycklig-man/
Såhär på måndagsmorgonen har jag betat av alla mejl som kommit och inte hunnit läsa under min resa. Det mesta har jag kunnat kasta bort då det blir en hel del reklam som inte är intressant. Men så finns det vissa som griper tag i en så man nästan ramlar av stolen. Jag har skrivit tidigare om mymlan och hennes vän Kristian som fått återfall i cancer. Hon skriver lite om vad hon läst i helgen och där finns denne unge mans blogg. Jag klickar mig in på den och blir totalt gripen av hans ord. Denne duktige skribent som beskriver sin vardag just nu. Det får åtminstone mig att stanna upp tänka till. Så skört livet är. Läs själva och ta till er hans berättelse.
Hennes alltid så kloka inlägg får en att nicka instämmande de flesta gångerna. Överbeskydd är inte vad barn behöver ha. Läs och känn efter om ni också har funderat i dessa banor.
http://mymlanthereal.wordpress.com/2012/09/29/bjorntjanster-i-trygghetsnarkomanernas-land/