Inte en sådan dag till tycks Unkas tänka. Duggregn och vått överallt. Men vi klädde på oss och gick ut ändå.
Desto roligare var det att busa i trädgården efter frukost. Turbo knäcker extra som mossrivare och nu har vi fått bort det mesta. Det har varit dåligt med hjälp till det sedan Nellie dog.
Mr J ska klippa några grenar till min stora plåtvas. De gamla slokar betänkligt. Annars blir det en koppla av söndag.
Vått,höstlikt och allmänt tråkigt. Var är alla vackra krispiga höstdagar? Det var många år sedan vi fick uppleva något sådant i skåne. När frosten glimmade i gräset och luften var hög och klar. De senaste åren har det mest varit fuktigt som en våt disktrasa och torka tassar hela tiden. Jag kör hundarnas handdukar flera gånger varje månad då de blir så smutsiga. Turbo är väldigt duktig och lyfter tassarna när vi torkar henne. Inte alls som vare sig Unkas eller Kuma var när de kom till oss. Hon gillar verkligen att vi värmer handdukarna som vi torkar hundarna med.
Idag började dagen med duggregn och sedan blev det faktiskt bättre. Med det menas uppehåll. Vilket var väldigt tur då pappa och farmor skulle till församlingshemmet på middag med underhållning. Detta har inneburit att vi har traskat en hel del idag. Det känns i kroppen att jag skjutit rullstol. Men våra föräldrar var glada och upprymda över att ha varit ute. De träffade flera människor som de inte sett på länge.
Efter allt traskande har det varit skönt att sitta i biblioteket och läst i bloggar mm. Hundarna har kelat, sovit och Turbo har lekt en del. Nu ska vi tvåbenta äta varm korv med bröd. Ibland känns det lite som att vi vill uppleva lite nostalgi. När man gick till korvan och köpte en kokt/grillad med bröd. Det var långt innan pizzerior och andra exotiska snabbmatställen kom till Sverige. Så ikväll ska vi till korvan här hemma.
Igår var det nästan sommar igen och idag är det höst. Ett fint duggregn och grå himmel hela dagen. Hundarna inte roade av att vara ute.
Mr J passade på att tvätta fönster på utsidan när det var uppehåll och Turbo höll koll på honom. 
Jag dammtorkade inomhus och nu återstår golven innan vi ska ta ett skönt bubbelbad. Förra lördagen blev det inte av, då Unkas var så dålig. Skönt att han är frisk igen. Vi fick ju kollat alla hans värden och de är bra.
Få se vad vi får för väder i morgon då. Mr J vill vaxa bilarna och då krävs uppehåll. Annars får det bli en annan dag.
Just nu sitter vi och väntar på ett telefonsamtal från pojken. Det är dags att hämta våra nya pass och göra veckans inköp. Därför blir det häng vid datorerna i biblioteket. Kom nyss hem från pappa, som mår bra igen. Lunginflammation vid 91-års ålder är inte att leka med. Några dagar med antibiotika och febern har släppt och andningen låter normalt igen. Han hade en vinst på tjugo kronor på lotto och det var ju roligt.
Morgonen var lite trist med duggregn. Men hundarna var lika glada att få komma ut ändå. Bättre blev det när vi gick nu på dagen, då det var uppehåll. Träden är fortfarande gröna på sina håll och mina rosor blommar så smått. Vet inte vad som hänt med luktärterna i år för de blommar först nu. Förra året blommade de i juli/augusti. Men mina pelargoner har jag tagit in och satt i uterummet. Temperaturen har ju varit lite blygsam om nätterna ett tag.
Fick tidningen Skriva idag och den ska jag bläddra i senare. Man får alltid lite tips och inspiration i sitt skrivande.
Snart i området nära dig. Brrrr…..
Vi fick en fin promenad ut på landet med sol. Tog en paus och tittade på fåren. När vi kom hem blev det frukost och sedan började det att duggregna.
Mr J trotsade vädret och klippte häcken vid garageuppfarten. Ett dåligt samvete avklarat. Jag har två kvar i trädgården på baksidan, men de får vänta tills det blir bättre väder. Min uppgift idag var att sätta lakanen i tvättmaskinen och vattna våra växter inomhus.
Därmed är vi arbetsbefriade resten av dagen. Mr J ska göra en pizza senare, men det tycker han är roligt och inget arbete.
Hundarna är nöjda med en tur på ca en mil och sover. Trots vädret är det en härlig söndag.
Då är staketet höjt mot gatan och hundarna kan vara ute som de vill. Vi känner oss trygga och slipper vara oroliga för att någon sticker handen över staketet eller att någon av hundarna hoppar över. Bra mot inbrottstjuvar också.
När vi skulle gå eftermiddagsrundan tyckte mr J att det var så varmt att vi inte behövde jackor. Visst var det varmt, men vi hann inte långt innan det började duggregna. Så där gick vi i t-shirt och jag var lagom road. Men det är ju bara vatten och det går faktiskt att byta tröja när man kommer in igen. Hundarna klagade inte eftersom det inte var spöregn utan bara ett lätt duggregn. Vi gick endast för att Turbo ska få in rutinerna och hundarna gjorde absolut ingenting, eftersom de varit ute i trädgården hela eftermiddagen.
Nu är de nöjda efter att ha fått sin middag och Turbo haft en kelstund med mr J. De var ute trädgården en stund igen men kom in rätt fort för gräset är fortfarande vått.
Vi gör kväll nu och bara myser i soffan resten av kvällen.
Snart har alla blommor blommat ut och hösten tränger sig på. Blir väl regnjacka för hela slanten kan jag tro.
Jag har hämtat böcker som kommit till postombudet. Sedan forslat sänglinne,täcke och kuddar till pappas nya boende. Har aldrig gått såhär långt tidigare 3 km och 6319 steg.
Nu känns det i foten som värker en del. Räknade till fyra pauser i vardera riktningen. Fick ont i ryggen.
Ett fint duggregn, stylade om mitt hår som nu är lockigt istället för rakt. Nåväl, hundarna bryr sig inte. Men de kommer inte bli glada när de ska ut nästa gång.
Fick förresten med mig två underlakan, så jag kunde inte bädda sängen klart. Jag lät hela packningen vila på pappas rullator, så nu är den på plats. Lite varje dag blir det.
Vaknade vid åtta och blev plötsligt medveten om att det bara var ett par dagar kvar på resan. Tröstade mig med att kela med hundarna. Det var +22 ute och solen sken. Idag ska vi köra långt för att komma närmare hem och vi vill även komma förbi Köln så tidigt som möjligt för att slippa köer.
Dagens etapp blev lite längre än vi beräknat, då vi vid vår rast kl.14.00 såg att det bara var elva mil kvar till Rinteln, som var vårat första mål för dagen. Efter en kort övrläggning bestämde vi att det får bli Scneeverdingen som vi stod på när vi körde söderut. Det skulle bli 22 mil extra. Borde fungera bra. Tio mil före Hamburg blev det stau (kö) och sakta men säkert rörde vi oss mot den avfart vi skulle köra av på.
Som tur var hade vi stannat på ett truckstop innan det blev kö . Där köpte vi bröd och tankade Mackan. Vid 18.00 körde vi in på ställplatsen. Det duggregnade och var +18 brr. En holländsk husbil står också här, så vi blir inte helt ensamma inatt.
Hundarna fick sin mat och rastning, så nu sover de. Vi ska äta en bit mat och bara koppla av. I morgon kör vi till Flensburg och handla det sista med oss hem, innan vi kör till ställplatsen i Danmark. Nu blir det tv och de visar en dokumentär om andra världskriget. Ska bli roligt att se.
Ett ihärdigt duggregn följde oss på hundpromenaderna idag. Tror gångtakten var näst intill trav för alla hundarna. Jag drog upp huvan och bet ihop tänderna. Med jämna mellanrum var vi tvungna att stanna så jag kunde torka rent glasögonen. Om någon ringt mig eller kommit fram till mig och försökt sälja vindrutetorkare till glasögon, så hade jag köpt direkt. Aldrig att jag hade skrattat åt en så dum idé. Det hjälper nämligen inte med att ha keps när regnet kommer från sidan.
Med regnvått hår tog jag SuvEllen på en tur till Ica. Pappa hade gett mig en lista med saker han ville ha hem. Stannade en stund och pratade med honom, och han berättade att min svåger åkt in på sjukhuset. Men visste inte vad som hänt. Ena sonen hade ringt och de ska höras i morgon. Kanske blir min syster lite spakare nu då hon märker att livet är väldigt skört. Hon har alltid ångat på som att hon var odödlig. En kall människa som vände vår mamma ryggen. Jag orkar inte ha kontakt med henne efter det. Hon ringer aldrig pappa, utan det är min svåger eller den äldste av hans söner.
Vi tar hand om varandra här nere i skåne. Varje dag är en gåva och inget är för besvärligt. En dag har jag ingen pappa att åka och handla åt. Därför känns det inte som något jobbigt trots att vädret kan göra att allt tar mot ibland. Jag skulle aldrig säga nej till pappa.
Men nu:
Inte läge för solglasögon idag. Hård vind och duggregn gjorde att jag önskat ha vindrutetorkare på glasögonen. Men som tur var hade jag ett papper i fickan. Dropparna torkades bort för hand, imma uppstod och sedan kunde jag se ett tag igen. Hundarna knatade på duktiga som de är. Hemma hade vi torra handdukar klara och de gillar verkligen att bli ompysslade. Jag håller upp handduken och Unkas går fram och tillbaka genom den. Rena rama biltorken.
Hundar är roliga för nu har de andra två också börjat ta efter Unkas när det gäller torkningen. Därför har vi tre hundar som i proncip torkar sig själva. Bara tassar och lite mage vi får hjälpa till med. Men eftersom de är rätt höga alla tre, så brukar inte magen vara särskilt våt eller smutsig.
Påsken närmar sig med stormsteg och den stundande träffen med alla på Saarlosklubben. Det ska bli roligt att träffa andra hundägare och hundar. Tror jag får preparera Nellie med lite lugnande i god tid innan träffen. Hon har blivit extremt nervös på gamla dagar. Det är väl tervurensen i henne som gör det. Synd att hon inte fick mer av alla de andra raserna. Men jag älskar denna virrpanna och ska försöka göra allt för att träffen ska bli rolig för henne.
