Fick precis ett samtal från handkirurgen i Malmö, där pappa befinner sig. Han står ju på väntelista för ett korttidsboende och jag har mått så dåligt då jag befarat att de ska skicka honom till samma ställe han var på efter förra gången. Nu bad jag ju om att han skulle slippa komma dit , men man kan ändå inte vara säker. Tydligen lyssnade biståndshandläggaren på mig och nu får pappa komma på det korttidsboende där farmor bott på i några månader. Där är det bra människor som verkligen bryr sig om sina patienter och de ordnar aktiviteter för de som bor där. Rummen är fina med egen tv och telefon. Jag är så glad att det blev just det boendet han hamnar på.

Jag ska prata med mannen så att vi kan åka dit och hälsa på honom så snart som möjligt. Att pappa hamnar där innebär också att det blir lättare för oss att hjälpa honom med olika saker. Pratade med mannen nyss och han skrattade och sade att det kanske är farmors gamla rum han får. Nu får pappa komma ut och träffa lite folk, vilket jag tror kommer att pigga upp honom väldigt mycket. Mannen ska ta dit hans rullstol så att pappa kan komma upp och vara med i matsalen och annat som berikar hans dagar.

Jag är lättad och glad över att väntan för pappa är över och att han kommer till just detta korttidsboende.

Farmor har kommit till byn och pappa är i hamn på hennes förra ställe. Nu ska vi bara försöka få hit pappa också. De skulle skicka ansökning om permanent boende och när det kommit ska jag prata med pappa. Jag ser en ljusning och det är så skönt. Nu är det bara att få foten läkt och mig på fötter igen. När jag äntligen är där kan jag bistå mannen mycket mer.