Höst igen

Så här i de sista skälvande timmarna av oktober kom hösten tillbaka och vi fick tvåsiffrigt plus. Kom vädergudarna på att det kanske var lite tidigt att börja med vintern? Skönt är det i alla fall. Min näsa töar och ögonen rinner. med andra ord förkylningen frodas i allra högsta grad.

Inget nytt vare sig på farmors- eller regeringsfronten. Båda lika deprimerande att tänka på, så vi gör inte det. Men det är inte mycket man kan glädjas åt när det gäller politiken. De sitter i sin sandlåda och kastar lite sand på varandra då och då. Jag tror att barnen på förskolan här intill har lättare att samsas än våra politiker.

Redan klockan 17.00 kommer mörkret och vi tänder ljus inne. Nu börjar kura skymningstiden och de få dagar med sol och blå himmel blir lätt räknade. Inte ens hundarna är helförtjusta i att gå ut när det blivit mörkt. Det är inte som på våren då de högljutt hojtar släpp ut oss! Inte mycket att titta på vid staketet. En och annan reflexklädd hundägare hastar förbi. Bråttom att komma hem igen och få dricka något varmt.

Det var bättre förr, för någon månad sedan då vi hade brittsommar och gick i shorts och linne. 

När solen värmde och det doftade så mycket.

Allt väl

En glad Kuma kom hem efter besöket hos veterinären i morse. Klon hade ramlat av redan, så det behövdes inte något ingrepp. Alltså ingen bedövning eller sövning.

Ännu gladare blev han då det vankades mat och hundrastningar. Vädret har varit underbart idag och det gör att man blir på så bra humör.

Sedan var vi tvungna att lämna hundarna ensamma ett tag. Födelsedagspresent skulle köpas och det blev Malmö som fick den äran att få besök av oss.

Mat måste vi också handla. Vilket vi gör varannan vecka. Ner till Trelleborg och Lidel. Billigt och bra. Nu har vi mat för två veckor och lite till.

Glada hundar mötte oss i dörren när vi kom hem. Nu har de fått mat och rastning och de är så nöjda. En tuggpinne blev det också, eftersom de varit så duktiga. Huset är inte nerrivet och allt är som när vi körde.

Tiden går

Redan fredag och dags att göra lite inköp inför helgen. Jag slapp handla till oss, men sedan ska jag bort till pappa och se om han behöver något. Tror inte han kan gå ut när han varit lite hostig ett tag nu. Tänkte köpa några talgbollar som jag kan hänga vid hans fönster, så kan han titta på fåglarna när de äter. Mr J köpte hem både fågelfrö och talgbollar åt mig så jag tänker fylla på ute vid trädet senare idag.

Farmor ringde tidigare och jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Hon hade sett i almanackan att det var fars dag idag. Det stod ju 17, 11 och den elfte brukar det vara fars dag. Att det sedan stod 03 efter hade hon missat. Inte lätt när man är 92 år att uppfatta alla siffror. Vi är glada att både hon och pappa blir väl omhändertagna på äldreboendet de bor på. Vissa dagar kan ju bli långa, allrahelst nu då det blir mörkt så tidigt.

Dagarna går fort även för oss denna årstid. Tycker att jag precis har stigit upp och så är det plötsligt dags för nästa tur med hundarna. De verkar lite trötta också och det är nog mörkret som har inverkan. Kylan kom av sig och vi har fått tillbaka det våta varma vädret.

Denna helg tänds många ljus på gravar och i minneslundar runt om i Sverige. Sorgligt och vackert att se i mörkret. Vi ska ställa ut den stora lyktan på trappan.

Måndag flög iväg

Precis som flyttfåglarna, försvann dagen i fjärran. Visserligen sov vi till nio, men vi brukar hinna med mer än vi gjorde idag. Kanske är det mörkret och regnet som gör att dagarna känns kortare?

På morgonen blev vi alla rejält våta, men senare idag slapp vi regn. Eftersom vädret var så trist, körde Mr J och jag till Trelleborg och handlade. Nu behöver vi inte handla förrän om två veckor. Hundarna fick en längre promenad när vi kom hem, då det var uppehåll.

Vi hade hoppats på att kunna göra en hösttur med husbilen, men vädret är så trist att det vi får vänta tills i vår. Suck.

Det är snart dags för att sätta på pyjamasen på Mackan.

Vi får gå ut på landet istället och njuta när solen kommer tillbaka.

Som två skepp i mörkret

När mörkret faller på drar vi oss ut i trädgården. Med plastpåsar, polygrip och mobilen som ficklampa går jag med böjd rygg och letar huliganerna. Mannen gör likadant och så räknar vi antal mördarsniglar som hittas. Vi betar av meter för meter och hundarna undrar vad för konstig lek vi håller på med och varför vi triumferat ropar till då och då. Så brukar aldrig husse och matte göra innan sängdags.

Med värkande ryggar efter vår jakt, summerar vi kvällens fångst. Igår blev det femtio stycken. Mannen tog på sig att sända dem till sällare jaktmarker. Jag har svårt för att döda något djur, även dessa skadedjur. Jag frågade inte vad han gjorde, men borta är de. Ikväll fortsätter jakten och vi kommer aldrig att ge oss.

Denna morgon strödde jag mer kaffesump vid häcken och jag tror faktiskt att det hjälper för det fanns inga sniglar där jag strött tidigare. Meter för meter ska jag täcka vår tomtgräns och när det är klart ska jag börja om.

Jag älskar kaffe och sumpen som blir när man brygger det. Jag har även gjort rent kastruller med sumpen och toalettstolen. Lite kladdigt, men rent blev det. Tur man inte är te-drickare i detta läget.regn

I mörkret

I morse när vi gick med hundarna dånade det till. Vi stannade till och undrade vad som hände? När vi kom närmare åkrarna visade det sig att en bonde höll på att lasta sockerbetor. De som legat i högar med duk över sig. Dånet kom från när de första skoporna tömdes i lastbilen och slog i flaket. Det är full fart nu när marken har frusit lite så lastbilar och traktorer inte fastnar i leran. Eftersom vi haft mycket regn i skåne hela vintern gick det nog inte att köra där då.

Traktorns ljus lyste upp mot oss så hundarna såg inte att en annan hundägare passerade oss. Det var snarare så att Nellie inte såg hunden. Hon blir alltid så nervös när vi har hundmöten, om de kommer för nära. Nu slank de förbi och vi kunde gå vidare utan att hon märkte något.

Igår hörde jag sirener från något uttryckningsfordon och det är ovanligt här i byn. När jag bodde i Göteborg tillhörde det vardagen att höra sirener. Oftast var de på väg mot Biskopsgården eller Länsmansgården. De områden där det ofta är skjutningar och bråk. Där jag blev jagad av ett ungdomsgäng, som senare kastade sten mot kyrkan däruppe. Nu när jag hör en siren reagerar jag och lyssnar efter den. Det som mest hörs i byn är fågelsång, barns lek, kyrkklockorna och någon bil som låter extra högt. En hund skäller någonstans och änder kvackar i dammarna.

Jag älskar lugnet.

wpid-imag0522.jpg

Höstkänning

image

Har ägnat den senaste timmen åt att borsta hundarna. Fälltiden har börjat och nu ska sommarpälsen göra plats för vinterpälsen.
Dammsugaren går varm inne och jag borstar så jag får träningsvärk i armarna.
Men några veckor och det är över. Hösten smyger sig på sakta men säkert. Snart är första höstmånaden här och morgnarna blir krispiga. Kvällarna har redan blivit mörkare och svalare.
På dagarna kan vi ändå vara ute när det inte regnar.

Plötsligt är det vårluft

Efter dagar med blåst och snöande, kändes luften mild och varm idag. Det töar hela tiden med +2 är det inte så konstigt. Hundarna måste torkas efter promenaderna och snötäcket sjunker för varje timme. Nosarna är i marken hela tiden då nya dofter puffar upp ur allt det tinade. Det som göms i snö, brukar man ju säga. Vi slipper kura ihop oss mot vinden och kan se över fälten. Många är ute och går då solen nästan tittar fram bakom molnen. Vi frågar oss:”Är det över nu?”. Vintern får gärna vara såhär kort här nere i södra delen av landet. Vill vi ha kyla och snö är det bara att åka uppåt landet.

Efter en skön sovmorgon, tog vi oss ut och fick en härlig promenad. Söndagssteken är i ugnen och hundarna nöjda. Jag ser ut genom fönstret och hur mörkret sakta lägger sig över byn.

Läste i tidningen att en av våra två pizzerior haft inbrott. Jag blir förvånad då det ju knappast kan finnas särskilt stora mängder av kontanter i någon av dem. Med en by på 2500 invånare skulle jag bli förvånad om någon skulle bli rik av att stjäla här. Den ena av pizzeriorna öppnade igår och har säkert inte tjänat mycket på endast en dag. Men det kanske var så att tjuvarna var väldigt hungriga och ville ha något att äta?

brottslighet

Julen närmar sig

Det verkar som att vi får en grön jul i skåne detta år. Jag misstycker inte som kanske många andra gör. Visst lyser snön upp i mörkret, men den medför också en hel del problem. Jag har en ros som fortfarande blommar ute och varje dag går vi förbi den på hemvägen. Den gör mig glad och påminner mig om att det snart är vår igen.

Vi går snart mot ljusare tider då vintersolståndet snart infaller. Hörde att det inte är ljust speciellt länge uppe i Kiruna just nu. En timme mitt på dagen är vad de får. De har en hög självmordsstatistik däruppe och mörkret inverkar säkert på det. Under några år bodde jag i Luleå som ligger ca 36 mil söderut från Kiruna, vid kusten. Vissa vintrar var det väldigt mycket snö och kallt, så det gjorde ont att andas ute. Jag var väldigt trött när ljuset började komma i februari och det var så tråkigt, eftersom det var då man ville vara ute.

Idag har jag tänt ett ljus som skiftar färg och sprider en skön doft i rummet. En doft av blommor som gör mig glad. Ett annat år hade jag doftljus som luktade jul. Men jag har inte hittat någon som säljer dessa här i byn och inte tittat på nätet heller, så det få bli blomdoft istället. Det gäller att hitta något fint att glädjas åt varje dag när det är så mörkt. Kanske inte alldeles så lätt, men viktigt för att må bra.

Ingen återvändo

Höstdagjämning och nu är dagarna lika korta/långa som nätterna. Vi är på väg mot den mörka årstiden och det är inget att göra åt. Men visst känner man precis som Ledin sjunger att:”sommaren är kort”. Värmen, solen och bara ben. Dags för strumpor, jackor och regniga dagar. På bara någon vecka har hösten gjort sin entré. De första flyttfåglarna hördes i helgen och snart följer andra efter.

Vår duva traskade runt på altantaket, som för att säga hejdå inför hösten. Jag hoppas den får en fin vinter på varmare breddgrader och att vi får se den till våren igen. Tänk, att den fortfarande kommer ihåg sina räddare. Nu såg den riktigt rund och fin ut så råkar den inte ut för något, kommer den säkert tillbaka.

Lönnen utanför mitt kontorsfönster börjar få färggranna blad. Snart lyser de röda innan de blir bruna och faller av. Vi människor blir bleka och tappar all solbränna. Men vi övervintrar i varma hus och kläder. Kommunen klipper gräsmattor, kanske för sista gången denna säsong. Vi själva kommer nog att klippa vår egen några gånger till.

Så en morgon glittrar gräset av frosten och hösten övergår i vinter. Jag tänder ljus och kurar i mörkret. Denna morgon var första gången vi inte gick morgonpromenaden i morgonljuset. Natten dröjde sig kvar någon halvtimme innan ljuset kom. Alla har börjat gå så snabbt på morgnarna. Nu vill man bara till sitt slutmål och ger sig inte tid att njuta av hösten. Många kanske inte njuter heller, utan sluter sina sinnen inför nästa vår och sommar.

Jag ska senare försöka njuta, då jag tar ut hundarna på sina promenader. Tänker inte rata hösten, utan försöka ta in det som är vackert med den. Kanske knipsa av några fina grenar och sätta i en vas på kontoret.