Första dagen i huset

Vaknade vid halv tio i husbilen och det var +24. Började med frukost och sedan tog Mr J listan över det vi behöver, hoppade upp i sadeln på gamla bettan.

Jag plockade ihop saker i en av rusta kassarna. Mr J kom tillbaka efter första rundan med en del av sakerna på listan. Efter runda två hade vi allt för första dagens sysslor.

Jag har ägnat dagen åt att städa köket. I Frankrike städar köparen vid tillträdet. Någon piffing vid visningar förekommer överhuvudtaget inte. Vi tittade på ett hus där säljaren stod och hängde tvätt i vardagsrummet. I ett annat hus stod ett raclettjärn på bordet och smeten hade runnit över och ner på bordet. Gissa om det luktade.

Vi hade missat vid visningen av vårat hus att det var en diskmaskin. Allt är ju inbyggt och vi ville inte dra ut lådor och snoka. Så nu är det slut på att diska för hand.

Nu är alla kökslådor, kylskåpet och diskbänken rengjorda. Mr har satt ihop golvfläkten. Sängarna har kommit och jag ska bädda dem med nya lakan. En dusch innan vi lägger oss blir det också.

Första natten i huset.

Halvvägs

Mitt i veckan och det var regnvått ute. Men uppehåll som tur var. När jag öppnade till trädgården var det endast Turbo som trippade ut. Unkas kom upp, men vände och lade sig i sängen igen.

Men den som sover hos oss på nätterna är lilla Turbo. Hon brukar stå nedanför sängen och vänta på att jag ska ta av överkastet. Sedan tittar hon på mig och när jag nickar, hoppar hon glatt upp och ligger och väntar på att vi ska lägga oss.

Där ligger hon hela natten. Men när jag stiger upp gör hon också det. Då lunkar Unkas in och övertar hela sängen.

Rättvist eller hur?

Tiden går fort

Idag för fjorton år sedan åkte pappa och jag in till MAS, för att ta farväl av mamma. Jag satt och höll hennes hand hela dagen tills hon flög iväg. Hon kramade min hand till farväl och sedan var hon borta. Pappa ville inte att jag skulle följa med honom hem och kanske ville han sörja ensam. Kanske pratade han med henne där han satt i sin ensamhet? Jag var som i dvala och allt kändes så overkligt. Min mamma skulle inte lämna oss då. Men det gjorde hon och det fick vi leva med. Det har vi gjort både pappa och jag, men saknaden kommer aldrig att försvinna. Jag tänker ofta på henne och alla våra pratstunder vi haft, något som jag vet att hon uppskattade. Därför är denna sång till mamma och jag skulle önska att hon verkligen kunde höra orden.

Nya vindar här hemma

Nu är det bestämt. På söndag tar mannen bort pallen ur ångduschen och jag ska stå och duscha. Om jag inte orkar så finns det en inbyggd liten sits, så jag kan sätta mig ned när jag tvättar håret. Det var det första. Nu när jag klarar att stödja mig på vänster fot ska det fungera. Jag provade igår när jag duschat de och det kändes helt ok.

Jag ska börja bädda sängen varje morgon, till hundarnas besvikelse. Nu kan de inte simma runt i våra lakan hela dagen. Men överkastet är mjukt så de sover gärna på det också.

Vi byter tillbaka sida i sängen. Efter att jag bröt foten har jag sovit på den sidan mannen alltid sovit på. Den är närmast badrumsdörren och har varit lättast för mig när jag inte kunde gå. Nu klarar jag att gå runt sängen, då jag behöver gå dit.

Kanske inga stora saker för alla som inte har svårigheter att gå, men för mig är det ett stort steg mot att bli frisk. Jag har tagit över tvätteriet och disken så snart är jag mitt ganska vanliga jag.

Nu tränar jag på att gå utan kryckor och att inte vagga fram. Det blir gärna en vaggande gång när jag inte är helt rörlig i foten. Vilket inte är bra då jag får ont i ryggen av att gå så. När jag går med kryckor som stöd blir gången bättre och nu försöker jag att låtsas att jag går med dem. Det viktigaste är att jag går med små steg, vilket inte är så jag brukar gå. Jag går alltid med långa steg och eftersom jag alltid gått mycket har jag ofta gått rätt fort. Mannen klagar ofta på att jag stolpar iväg. Nu kommer han inte att klaga på ett tag.

Så mitt närmaste projekt är att sluta gå med vaggande gång utan kryckor.

Jag tänker ofta på alla de som drabbats värre än jag och kanske alltid får leva med ett handikapp av något slag. De är hjältar och jag beundrar dem. Mitt liv kommer att bli normalt, men de får alltid leva med sitt handikapp. jag har lärt mig en hel del på denna resa och lär mig hela tiden. Min fot kanske kommer att värka av och till, men det är ingenting jämfört med hur andra kan ha det.

lessons-learned-in-life

Bang och vi vaknade 

Ett skådespel av sällan skådat öga, tog sin början vid fem i morse. Unkas kom farande som en kanonkula och sedär då var vi fyra stycken i sängen. Kuma hade tagit halva min fotkudde och tryckte sig mot mig. Unkas knödde in sig vid mannens ben. 

Vi slumrade till allihopa och det bammade på bra ute. Himlen öppnade sig och vattnet forsade ner. Det regnade inte utan forsade. Det slutade bamma och vi somnade om. 

Men så flög väl fan i vädergudarna och det kom en knall som fick oss att hoppa högt i sängen. Efter det har det varit tyst och ett par regnskurar senare skiner solen. 

Vått på marken fortfarande, men snart är det torrt för det blåser rätt bra. Vädret är lite som ett kinderägg idag. Man får tre saker på samma gång. 

Söndag och nyduschad, det kan inte vara bättre. 

Vilket påhitt

image

Människorna vi lever med drog med oss ut i ett störtregn i morse. Vi blev lurade. Här skulle vi ut och göra toalett och möts av en vägg av vått.
Någon dusch hade vi inte kommit överens om. De hade väl kunnat vänta tills det slutade. Men inte då. Snälla som vi är protesterade vi inte.
Skönt att få bli torkade med varma handdukar. De hade ändå satt på torkskåpet. Lite skadeglädje var det att människorna blev så våta att de fick klä av sig i garaget.
Nu har vi tagit över sängen för det är nödvändigt att vi ska bli riktigt torra.
Matte får vackert vänta med att bädda till senare. Nu måste vi ta igen oss i några timmar.

Vertikala aktiviteter

image

Det är inte mycket till hopp och lek denna dag. Sängen är ju ledig och då gäller det att ta plats.
Vädret ute är lika grått som igår, så jag har anammat det och bär olika nyanser av grått jag också.
Men eftersom det faller ett lätt duggregn, kommer min gula regnjacka lysa upp dagen.

Frankrike ber om hjälp att bekämpa terroristerna och Sverige fegar ur totalt. Jag skäms över vår regering.
Detta var något jag bara måste få ur mig. Men titta bara på de senaste opinionsmätningarna så är jag tydligen inte ensam att tycka att de är urdåliga.

Ett försök

image

Det är inte jag som ser vintyrigt, utan Unkas som riktigt pressar ner nosen i sängen. Då ser han ut som Janne Långben i ansiktet.
Jag tycker att han ser så rolig ut.

Vad vi annars gör idag är gräsklippning, städning och lite annat.
Mannen är på vårdcentralen för den årliga kollen. De har börjat med lördagsöppet i vår by. Bra när man arbetar i veckorna på annan ort.

Brorsan tog soffan

image

Jag föredrar något mjukare så sängen är min. Blir lite sömnig av tabletterna som matte ger mig. Mot inflammation i pulpan säger hon att det är. Men jag mår skitbra så snart slipper jag dem.
Det läker bra och en ny klo är på väg att växa ut.
Eftersom jag inte slickar på tassen, slipper jag den fåniga tratten. Så nu är jag glad hela tiden.
Busat lite med syrran också idag.
Skön lördag på er alla.