Lite bladigt

Igår var vi trötta allihop efter vår dagstur och ändå körde vi inte så långt. Så idag är vi hemma och småpysslar. När vi steg ut i morse såg jag att det var aktiviteter på gång i vinfältet.

Jag vände snabbt in och hämtade kameran för här gäller det att dokumentera vad som är på gång. Karlar är ute i fältet och klipper ner vinrankorna. Vi såg flera fält i går när vi var ute och körde, där de klippt ner rankor. Vet inte om det syns men raderna längst bort verkar vara klippta. Trodde de skulle ha en maskin till detta också men det görs tydligen för hand.

Idag ska jag plocka blad som fallit ner och nu är ju tunnan tömd så jag kan lägga i den. Kan berätta att under tiden vi åt frukost dråsade det ner blad, så jag fick mer att göra. Men här sitter vi och väntar på:

Mr J som varit och köpt bröd till frukosten. Alla blev glada när han dök upp och vi kunde äta. Som man brukar säga så har frukosten guld i mun och något jag verkligen uppskattar är att här får man färskt bröd varje dag.

När jag sedan gick ut och plockade blad var jag ivrigt påhejad av Turbo som gärna håller en sällskap när någon av oss är ute. Det tog en stund att plocka och det fick bli dagens gymnastik förutom yogan jag alltid gör. Kan berätta att min rygg har blivit bättre sedan jag tagit upp min yoga igen och foten har också blivit starkare. Lite svullen kring ankeln är jag fortfarande men betydligt rörligare och nu haltar jag inte lika mycket.

Men det är alltid skönt att vila ryggen efter att man ansträngt sig och jag placerade baken på kistan i solen. Mr J hade farmors räkningar att betala så han satt i biblioteket , därför ville jag inte störa honom med att ta foton där idag. Då jag och Turbo satt och spanade på omgivningarna fick jag se två gubbar som verkligen har stigit i graderna.

Ser ni huset med lappningen där borta? Under ledningen står och går två högt uppsatta gubbar.

Titta, vi kan utan att hålla i oss eller ha någon säkerhetslina! Har de inget skyddsombud här? Det huset är tre våningar högt och står i backen som går upp mot torget. Härlig betonggata nedanför skulle då inte jag vilja riskera att ramla ner på. Än så länge har jag inte hört någon ambulans så jag hoppas de kommit ner välbehållna.

Det är ju black friday idag och i franska parlamentet ska det vara en omröstning idag att förbjuda detta påfund. Verkar vara klokt tycker jag eftersom det luras en hel del och inte alls är billigt. Jag har aldrig gett mig ut för att handla på denna sk rea, men inte så konstigt då jag nästan aldrig handlar ändå. Det gör ju Mr J. Som istället för att shoppa leker med sin limpicka idag.

Spanar på sopbilen

Turbo har förstått att från burspråket har man bra sikt mot gatan. Idag är det sophämtning och det är spännande att titta på.

Om någon av oss går ut hoppar hon upp och spanar. Så nu har Unkas fått en spanarkompis i burspråket.

Onsdag

Det har regnat inatt, men nu på morgonen är det uppehåll. Därför öppnade jag till trädgården och hundarna sprang ut.

Turbo skyndade sig efter Unkas som är vid staketet. Kuma var bara ute en stund och kom in till mig i biblioteket. Turbo är också inne och väntar på Unkas som ligger och spanar.

Mr J körde för att göra en insats på gamla jobbet. Vi får härda ut tre veckor till innan han kan släppa det. Ska bli så skönt. Det var inte roligt att gå ut på morgonen nu när det börjar bli mörkt. Men sedan tar vi morgonturen senare och då är det ljust ute.

Få se om vi slipper regn idag. Annars blir det regnjacka när vi går senare.

Håller koll 

Mannen cyklade iväg för inköp av baguetter och citroner. Unkas håller koll på omgivningen tills husse kommer tillbaka. Alla fönster bevakas. Nu är framme klart och dags för baksidan. 

Jag har dammsugit golvet. Så bra med solceller. Vi har alltid el. Även om det är mulet ute så fungerar de. 

Nu händer det

Klockan är snart ett på dagen och det är +14 ute. Vad jag har längtat efter tvåsiffrig temperatur. Eftersom jag är född i Maj och heter det i andra namn så är våren min absoluta bästa tid. Allt vaknar till liv och fåglarna kvittrar hysteriskt. Om jag kunde skulle jag hoppa av glädje, men mitt tillstånd tillåter inte det just nu. Men le det kan jag och det gör jag.

Hundarna har varit ute hela förmiddagen, när jag dammtorkat hela huset. De ligger vid staketet och spanar tills de inte orkar ta in mer doft och intryck. Nu sover de igen. Jag vilar min fot och mitt ben en stund tills det är dags att gå promenader med hundarna. För trots att vi har trädgård behöver de komma ut och läsa tidningen och få motion. Det sista blir ju inte så mycket just nu men ju mer jag går med dem ju snabbare kommer vi att kunna gå långa promenader igen.

Senare i eftermiddag ska jag rulla pappa till affären. Han ville följa med och köpa våran travkupong. Då kan han passa på att handla något som han vill ha. Det passar ju bra nu när det blivit så varmt ute.

Om det fortsätter såhär kan jag fortsätta med trädgårdsarbetet och rabatterna. Det kanske blir en öl på bänken i morgon istället för i biblioteket.

Härligt med fredag och helg.

En vecka kvar 

Om en vecka ska jag till läkaren igen och då hoppas jag att få börja träna på att gå. Det är lite nervöst varje gång. 

Jag tittade ut i trädgården nu på morgonen och trädet i hörnet har röda bär. 

När jag reser mig upp och ska gå från fönstret, kommer Unkas lunkande runt hörnet. Han ska fram till staketet och spana. Men han blev inte kvar där länge. 

Jag ska stänga dörren ut nu för det är endast +10 ute idag och solen gömmer sig bakom molnen. 

Det är folktomt på gatan i dag och alla håller sig inomhus. Unkas protesterade i morse när mannen skulle ta ut hundarna på morgonpromenad. Det är skönare att ligga på sängen och sova. 

Husbilsliv

image

Unkas största sysselsättning förutom att vara ute på upptäcksfärd, är att spana genom fönstret på grannarna.
Ja, vi är ute på vift denna helg. Det blev Ystad som fick äran av att hysa oss.
Lite molnigt men varmt och uppehåll, vilket är gott nog.
Har arbetat en stund och ska koppla av med hundarna nu.

Söker…..

I flera veckor har jag hållit ögonen öppna ut mot fälten runt byn och i dungar, jag överallt. När jag åkt bil har mina ögon svept över slätterna för att se någon rörelse. Det är två hundar jag spanar efter, som är mycket saknade av sina ägare. Den ena är en bordercollie vid namn Bea, som varit på vift i snart två år. Hon har rört sig över ett stort område och jag tror att jag såg henne rusa över fälten tidigt i vintras. Hon har setts i Skurup vid olika tillfällen och kanske är hon på väg tillbaka till den camping hon bodde på när hon rymde. Vovven är inte från södra Sverige och hittar inte hem. Hon är brun,svart och vit, säkert väldigt mager och smutsig vid detta laget. En bordercollie är väldigt uthållig och kan springa långa sträckor. De går mycket på vilja och kan springa tills de stupar.

Den andra lilla damen rymde hemifrån Simlinge för två veckor sedan. Det är en ljusbrun, släthårig, stor hund vid namn Selma. En unghund på 17 månader som säkert är i trotsåldern. Hon har setts nära min by och det är henne vi spanar efter varje gång vi är ute och går.

Eftersom lilla Bea säkert är förvildad nu,och Selma visat att hon inte vill ha kontakt med människor, måste man ta det varligt och inte skrämma bort dem. Jag känner verkligen med ägarna till dessa hundar och om jag hade varit i deras situation så vet jag inte vad jag gjort. Kanske bott ute på åkrarna dag och natt. Stackars hundar som är förvirrade, rädda och hungriga. Det gör så ont i mig. Om någon av alla oss som spanar fick syn på någon av dessa hundar ändå.

Funderar någon som läser detta inlägg på hur de ser, kan ni gå in på Beas event eller Selmas. Där finns foton och de senaste iakttagelserna inlagda.