Jag tänker avsluta mina inlägg om Laikaindianerna här

Det jag ville med att ta upp dessa fyra nivåer från jordbevararna, var att visa hur vi människor är funtade. Att vi kanske stannat upp i en nivå och agerar utifrån den.

Djuren som indianerna använder sig av, är lätta att tänka på vid olika tillfällen. Hur agerar dom och hur agerar jag i olika situationer? Ska jag kanske fundera lite på, om jag ska försöka tänka på ett annat sätt? Ja, det är upp till var och en att bestämma. Var någonstans i min varseblivning= självkännedom vill jag vara?

Naturfolk har en hel del att lära oss andra, som lever i det moderna, industraliserade samhället.

Nivå 1 ormen, Nivå 2 jaguarern, Nivå 3 kolibrin, Nivå 4 örnen

Annonser

Fjärde och sista nivån: Örnen

Då har jag kommit till sista nivån, när det gäller varseblivning enligt Laikaindianerna.

Örnen svävar högt ovanför marken, och kan upptäcka en mus 500 meter under honom. Så på denna nivå är verkligeheten 99 procent medvetenhet och 1 procent materia. Det finns ganska lite form och substans och det är energi som är språket. Den del av hjärnan som föknippas med den här nivån är den främre delen av hjärnbalken.

När du frågar en Laikaindian vem hon är säger hon: ”bergen är jag, floden är jag, örnen är jag, klippan är jag.” Detta är alltså vår andliga nivå.

Från kolibrins nivå är vi noga med återvinning, men från örnens nivå ifrågasätter vi varför vi inte slutar med plastföpackningar helt och hållet. Vi går djupare in i våra medvetande och blir jordbevarare.

Inslag på tv4 om jobbcoaching

Idag hade tv4 ett inslag om jobbcoaching. Jag har ju ifrågasatt, nyttan av att ha det. Nu visar det sig att det är ytterst få av alla arbetssökande som fått fasta jobb genom coaching.

Min teori om att dessa företag endast är ute efter pengar, verkar hålla. De har inget intresse av att någon får jobb. I reportaget visar det sig att en del av dessa företag fejkar statistiken till arbetsförmedlingen. En del struntar i att lämna statistik.

Jag vill uppmana alla till att bojkotta dessa coacher. De gör ingen nytta för dig.

Skillnaden mellan rädsla och skrämsel

Skrämsel är instinktiv, och det antilopen känner då han är jagad av något rovdjur. Alltså det vi känner vid fara. När antilopen kommit undan faran stannar den upp, och skakar av sig skrämseln med en darrning. Denna instinktiva handling har vi i oss sedan födseln och små bäbisar har den, men förlorar den när dom blir äldre.

Rädsla är en inlärd respons. Något som vi lär oss med åldern. Vi lär oss vad vi ska vara rädda för. Problemet är att vi lever i ständig rädlsa av olika grad.

Vi sitter fast i en trafikstockning och är frustrerade över att vi varken kan förflytta oss eller låta våra aggressioner gå ut över idioten framför oss. När vi sen kommer hem låter vi detta gå ut över vår partner eller våra barn. Vi är i ständig larmberedskap med åtföljande adrenalinpåslag på grund av ständig stress. Vi har inte längre förmågan att skaka den av oss, så som antiloper eller nyfödda gör.

Det gör att kortisol frisätts i blodomloppet och orsakar skador på våra celler och organ. Ett ämne som är skadligt för hjärnan. Vi kan inte skaka av oss en skrämselupplevelse, utan ältar den om och om igen. Hur hade det blivit om vi hade reagerat på ett annat sätt, och om vi inte blivit arga eller rädda.

Det beror på att den mänskliga hjärnan inte kan skilja mellan en verklig stressfaktor, och ett minne av en händelse. Men det som skrämmer oss allra mest väntar oss bakom hörnet. Rädslan hämmar oss i våra liv, medans skrämseln hjälper oss att överleva.