Men på Nya Zeeland, har de haft ett jordskalv som ödelagt mångas liv. Jag vet vad ett jordskalv är då jag för två år sedan stod i duschen, när vi hade ett här nere i södra Sverige. Jag har aldrig förr eller senare hört ett liknande ljud. Det lät som ett stort skrap, med ett dån efteråt. jag trodde att ett flygplan störtat i närheten. Min man att det var en lastbil som körde in i huset.

Alla grannar rusade ut på gatan och undrade vad det var. En del som sov ramlade ur sängen. Så hur har det inte varit på Nya Zeeland för någon dag sedan? Arbetskamrater som försvann i rasmassorna och man inte kunde nå nära och kära. Förbindelser avskurna och man lever i förtvivlad ovisshet.

Vårt lilla jordskalv här var ju som en fis i rymden jämfört med detta. Man berörs av det men hur mycket och hur länge? När glömmer man och slutar tänka på dom som drabbats?

Det sker helt ofattbara saker, runt om i världen hela tiden. Vi som lever i ett lugnt land får inte glömma eller sluta bry oss.

Tycker du det är en konstig rubrik? Här kommer en liten förklaring, vad jag menar med den.

Om man tänker sig livet som musik, så vilken musik passar till ditt liv just nu? Och vilken musik skulle du föredra att ditt liv rörde sig i? Går det i någon av de äldre musikstilarna, som gammaldans, jazz, tiodanserna (vals,foxtrot mm), eller är det rock, pop, hiphop eller exprimentell musik. Kanske klassisk musik?

Har du ens tänkt i dom banorna tidigare? Nej, tänkte väl det. Fundera en liten stund på det.

Du kanske älskar hårdrock, men känner att det för det mesta är dansbandsmusik som ditt liv rör sig i. Trots att du bara lyssnar till hårdrock. Då är det något som inte stämmer, eller hur?

Så hur kommer det sig att ditt liv är som ”dålig” musik i dina öron, och inte den musik du älskar? För många tråkiga måsten? Vardagsslit som dödar musiken. Svårt att komma ifrån dammsugning mm. Du kanske ska se på dessa sysslor på ett annat sätt. Ha på dig andra kläder när du utför dom, avbryt när det suger och återuppta efter en bra låt kanske. Vem är det som säger att du måste göra just den sysslan på 40 min blankt? Låt det ta 2 tim eller en hel dag om så är. Gör annat mellan om det tar emot.

Med andra ord försök leva ditt liv, lite roligare varje dag. Du är värd det.

Ingen annan kan bestämma hur din berättelse ska se ut. Visst har du dna och gener från dina föräldrar, men det säger inte att du behöver ärva de sjukdomar dom haft. Du kan själv skriva om ditt liv. Det behöver inte bli en fortsättning, av dina föräldrars eller andra anhörigas. Du kan bryta kedjan av det som tycks vara din släkts förbannelse.

Det viktigaste du ska börja med är att se framåt och tänka dig hur du vill ha din framtid. Vad vill du göra och vad vill du uppnå? Dröm dig till dina mål. Se hur ditt liv ska bli och du börjar agera så att det blir så. Livet är inte förutbestämmt. Du är den som bestämmer hur det ska bli. Ser du dig själv som en udda person som andra ser ner på, så blir det så.

Om du istället tänker att, du visst är speciell men på ett positivt sätt. Så kommer andra att uppfatta dig så. Vad du än har att börja med, så finns det inget som säger att du måste stanna där. Bli vad du tänker att du är. Även om du känner att det inte fungerar att bli läkare, då du inte kan eller orkar att gå den utbildning som behövs. Så kan du läka människor på andra sätt. Vill du det så kommer du att kunna göra det.

Det viktigaste är att du tror på dig själv, för då gör andra det också. Var sann mot dig själv och låt inte andra människor begränsa dig.