Hur många länder ska egentligen dras in i denna demokrativåg? För en våg är det. Det sprider sig som ringar på vattnet. Månde alla diktatorer darra i sina palats. De har regerat med terror och nu verkar folket fått nog. Till och med militärer och forna partimedlemmar byter sida. Precis samma sak hände i öst för ett tiotal år sedan.

Det enda jag är rädd för är att det blir inbördeskrig i något av länderna. Sen börjar jag tänka vidare. Om denna våg sprider sig till asien och Kina, vad händer då? Alla företag som satsat i dessa länder och nu får lägga alla resurser på att få hem personal. Vad händer med företagen när nya regeringar bildas? Kanske inte lika lätt att pumpa pengar ur länderna då. De nya regeringarna kanske vill ha kvar vinsten i landet för att bygga upp det.

Det ska verkligen bli intressant att följa utvecklingen, och jag hoppas verkligen inte att det startar ett inbördeskrig någonstans. Ska USA och EU klara sig att hålla sig utanför, utan att lägga sig i. Som att skicka trupper eller något sådant. Låt dem sköta sig själva såvida inte något av länderna begär hjälp.

Idag är det 25 år sedan Sveriges statsminister blev mördad. En fruktansvärd händelse. Vad man än tyckte om honom som statsminister eller människa, så finns det ingen anledning att mörda. Vi har rösträtt i Sverige och har alltså möjligheten att rösta bort någon som vi inte gillar. Därför blir en sådan händelse än mer fruktansvärd.

Att sen inte polisen lyckas få tag i mördaren gör allt värre. Jag och många med mig ser nog det som en konspiration och inte en enskild människas verk. Därför tror jag att sanningen kommer att dö med de som har med mordet att göra. Kanske har någon sanningen inlåst någonstans och vid dennes död, så kan vi få veta hur allt gick till. Man hoppas ju på det i alla fall. Om inte är det verkligen kallhamrade människor och då kan dom göra det igen.

Man kan spekulera hur mycket som helst, utan att ens vara i närheten av sanningen. Men vi måste ta avstånd från detta sätt att bli av med ledare som vi är missnöjda med.

Driv inte dig själv för hårt eller ställ för höga krav på din förmåga. Stanna upp och känn hur mycket du orkar. Ibland kör vi bara på i expressfart och så kommer smällen. Kroppen säger stopp och du blir kanske förkyld eller ännu sjukare. Då gäller det att försöka förstå att nu är det dags för en paus.

Se dig omkring och upplev livet, om så bara för korta stunder. Man måste låta sig själv att ladda om. Du presterar sämre om du kör dina batterier till botten. Allt går långsammare och långsammare, istället för fortare. Tänk vad en stund i solen gör för dig. Om ingen sol finns just nu så, lyssna på bra musik och sätt dig ner, spring inte omkring.

Jag har funnit min energikick, med meditation. En stund varje morgon och jag mår så bra. Batterierna laddas om och allt blir så mycket lättare. Men det finns så många andra sätt, det gäller bara att hitta sin grej. Jag tror att det viktigaste ändå är att man stannar upp. Hjärnan är det viktigaste vi har så den måste vi ta hand om. Vi ska använda den genom hela vårt liv.