Lite rolig motpol på alla modebloggar

Många tjejer skriver ju modebloggar och här hittade jag en kille som skriver om mode. Lite roligt och udda vilket behövs tycker jag. Sen kan man ju tycka vad man vill om modebloggar, men denna har ett mycket personligt mode. Läs och le lite.http://thedronesclub.wordpress.com/2011/03/07/mandagsinspiration-rander/

Ha en fin kväll. 🙂

Duvan i vår trädgård

Jag måste berätta om en duva vi har som åskådare varje dag vi är ute i trädgården. Den sitter alltid i närheten och kuttrar så fort vi är där. Det tar en liten stund så hör man den. Eftersom vi känner igen teckningen på den så vet vi att det är samma duva hela tiden.

Förra sommaren hade vi ett duvbo i vår häck och där var två ägg. Mamman ruvade och pappan fixade mat till dom. Den ena ungen var större och starkare, så den lärde sig flyga snabbare än den som var mindre. Den blev kvar ensam långa stunder då resten av familjen var ute och flög. Vi tyckte synd om den och satte dit lite bröd så den skulle växa bättre.

En dag då vi varit ute en hel dag hittade vi den tilltuffsad nere på gräsmattan. Min man tog en handske och lyfte upp den i boet igen. Sen satte vi dit bröd varje dag. Vi tror att den blivit skrämd av en skata eller en katt och att vi kom hem precis i tid för att rädda den. Duvans familj kom titt som tätt och försökte locka ut ungen men den ville inte. I början så var den så stilla i boet men sedan såg vi att den rörde sig och då hoppades vi att den överlevt det hela.

Så en dag satt duvfamiljen på grannens garagetak och då flög vår lilla skyddsling ut och upp på taket. Det såg väldigt vingligt ut och vi höll andan. Den tog sig tillbaka till boet och stannade där. Men någon vecka senare satt hela duvfamiljen på taket och den lilla duvan var inte vacker men den kunde flyga. Hela familjen försvann, men kom tillbaka då och då för att titta på oss när vi var i trädgården. Och nu har vår lilla duva blivit stor och kommit tillbaka, kanske för att använda boet igen till sina egna ungar.

Hur uppfattar vi tiden?

Vi uppfattar tiden som linjär, alltså framtiden ligger alltid före oss och det förflutna ligger bakom oss. Så vi agerar efter att orsak och verkan principen. Något som hände oss i det förflutna t.ex. barndomen gör att vi idag agerar på ett speciellt sätt. Den linjära tiden går i samma takt från dag till dag. Till och med sådant som hände generationer tillbaka påverkar oss idag. Vi kan säga att det är släktens förbannelse. Att alla i släkten har haft magproblem och därför är det inte så konstigt att vi också har det. Det stämmer i viss mån eftersom vissa sjukdomar är ärftliga.

I andra kulturer som i Indien, Sydamerika och fjärran östern betraktar man inte tiden som enbart linjär. Utan man säger att den också snurrar som ett hjul. Därför betraktas den icke-linjära tiden som helig. Många heliga män använder sig av detta i sina läror och lär ut att vi kan avbryta släktens förbannelse genom att se tiden på ett annat sätt.

Därför anser de också att slumpmässiga händelser som att två människor springer på varandra, som meningsfulla och att et finns en orsak till att dessa två människor befinner sig på samma plats vid samma tidpunkt. Man inriktar sig mer på syftet och meningen i en händelse snarare än på dess orsak.

Detta tycker jag är tänkvärt och vi skulle kanske må bättre, om vi lärde oss tänka lite annorlunda.

Jag delar med mig av drömmarna

Jag tänkte dela med mig av drömmarna jag har på nätterna. Vet inte när jag sovit så tungt som jag gör just nu, men jag drömmer och kommer ihåg flera av dem när jag vaknar.

Innan jag vaknade i morse så drömde jag att jag skulle smuggla något över bron till Danmark. Vet inte vad det var för smuggelgods men någon annan vill åt det, då jag var jagad. Jag körde någon slags gul sportbil som var supersnabb och lite svår att köra. Det var väldigt viktigt att jag lyckades komma fram till min destination. När jag nästan var över bron blev jag stoppad av någon slags osynlig kraft och kom ingenstans. Förföljarna närmade sig och jag gasade allt vad jag kunde för att komma ur kraftfältet som stoppade mig. Precis när de var ett tiotal meter bakom mig så släppte det och jag fick fart. Eftersom min bil var så snabb kunde jag köra från förföljarna.

Jag lyckades alltså med mitt uppdrag. När jag vaknade kände jag mig väldigt belåten och den känslan har jag fortfarande kvar.