Man får erfarenhet genom att göra misstag och även lyckas. Men man måste försöka innan man får erfarenhet. Testa sina gränser i olika sammanhang. Om man inte törs det så får man heller ingen erfarenhet att växa som människa. Det kan göra ont och man kan få göra uppoffringar för att komma vidare.

Erfarenhet är att veta en massa saker som man inte bör göra.   – William S Knudsen

Med det sagt att man ska lära sig att inte göra om de misstag, man tidigare gjort. Fast ibland måste man göra om dem flera gånger tills man nått erfarenheten. Därför blir man förhoppningsvis klokare med åldern och mer erfaren. Erfarenhet syns i ansiktet och ögonen och jag tycker det är vackert.

Vi projicerar gärna våra tillkortakommanden på andra. Alltså vi lägger skulden på våra misstag och misslyckanden på andra. Att vi inte kan erkänna att vi inte klarar vissa saker när andra gör det, är i grunden avundsjuka. Jag ska ge ett exempel på vad jag menar.

På 1930-talet befann sig Tyskland i en depression, samtidigt som många judar bleb framgångsrika forskare, musiker och entreprenörer. Nazisterna projicerade sin kollektiva skugga på judarna och gav dem skulden för Tysklands alla problem. De stod inte ut med tanken på att deras oförmåga att skapa stor konst och blomstra ekonomiskt kunde bero på deras egna tillkortakommanden och därför måste de hitta syndabockar. De ansåg att de andra är problemet.

Istället för att erkänna att det var de som var problemet och göra något åt sig själva, så måste de skylla på någon annan. Jag menar att vi har inte förändrat oss ett dugg idag, även om vi kanske inte använder oss av sådana metoder som nazisterna. Vi borde se var problemen finns istället och ta tag i det. Se på oss själva och inse att det första vi ska åtgärda är oss själva.

Jag läser i aftonbladet en artikel om en svårt sjuk cancerpatient, som tänker ta sitt liv idag. Han har så svåra smärtor att han inte orkar leva mer. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8681285.ab

Denna artikel ger mig en tankeställare. Jag vet att när man har fruktansvärda smärtor, så kan man absolut inte tänka klart. Så varför finns det ingen hjälp när man har så ont? Att man ska behöva skrika ut på internet, att man lider och inte orkar. Det känns så hemskt. Denne man lever i oregon, USA där man har rätt att hämta ut en dödlig dos på apoteket om man bestämt sig för att dö.

Jag blir väldigt kluven till sånt här. Har man rätt att ta sitt liv eller inte? Rätten till sitt liv och sin död. Frågan är om han vill bli räddad eftersom han skriver om allt på internet, eller vill han bara göra ett sista avtryck innan han somnar in?

Jag vill gärna ha kommentarer till detta, då jag varken vet ut eller in.