Dag: 26 mars, 2011

Min far är snart 86 år och har levt genom hela denna process som varit till idag. När han var ung fanns det knappt bilar utan fler motorcyklar med sidovagn. Om det kom en bil på vägen sprang barnen ner och tittade för det var så unikt. Hans mor = min farmor tvättade hos olika bönder och fick slita ont med kallt vatten. Pappa var ofta med och hjälpte henne efter skolan. Hon tände kaminerna i skolan så salen skulle vara varm när skolbarnen kom dit. På eftrmiddagen städade hon skollokalerna.

Jag frågade min far som är socialdemokrat om han trodde att Juholt kommer att klara detta. Han svarade att han trodde inte att socialdemokraterna inte kommer till makten någonsin. Min far tror inte på dem mer. Kan detta vara signifikant för flertalet gamla sossar eller är det bara min far som tappat tron? Frågan växer i mitt huvud och jag tror faktiskt att det stora flertalet tänker som han. Sossarna har tappat i trovärdighet på grund av sitt samarbete med miljöpartiet och vänstern. Min far tror att det är så i allafall. Arbetrrörelsen finns inte idag så sorgligt är det. Det min far arbetade för är inte relevant idag och nu får vi sträva efter andra mål.

Tragiskt? Ja, kanske men livet går vidare och nu får vi sätta upp andra mål som vi kan försöka uppnå. Utvecklingen måste vidare och vi kan inte stagnera. Jag hade gärna pratat med min farmor idag, men tyvärr dog hon innan min födelse så det går inte. Vad hade hon trott idag och vilken frmatid hade hon trott på?

Hörde idag Juholts tal till den socialdemokratiska kongressen och nu står det klart att det blir en vänsterinriktad partiledare som tillträtt. När jag lyssnade kändes det som att man vridit klockan bakåt flera år. Inga nya tankar, utan det var upp på barrikaderna och slåss. Visst ska man kämpa för sitt parti och för folket när man är socialdemokrat. Men en viss förnyelse hade jag väntat mig skulle komma fram i hans tal. Nu är det vänsterfalangen inom partiet som vunnit den inre kamp som varit. Så frågan är om det blir ett visst tapp av medlemmar då det visar sig att det Mona Sahlin jobbat för kommer att suddas ut. Jag tror nämligen att stridigheterna inte är över inom de egna leden. Metallordföranden var mycket nöjd med valet av Håkan och det riktigt lyste ur ögonen på honom.

Hur som helst kommer det att bli intressant att se hur fortsättningen blir. Kan Håkan ena leden eller blir sprickan ännu större? För det blir antingen det ena eller det andra så mycket förstår ju alla. Klart är att Juholt brinner för partiet och verkligen vill ena alla kring de frågor han anser är viktiga. Jag önskar honom lycka till, men kan se svårigheterna han har framför sig. Det blir ett tufft jobb. Att Mona var helt fel person att leda partiet har jag alltid tyckt, men om Håkan är rätt återstår att se.