Efter frukost och långpromenad ska man vila. Annars kan man få ont i magen.
Kuma kan verkligen softa. Han vill gärna ha sällskap och viftar på svansen när man kommer nära.
Men vi ska städa och fixa lite. Får ta små pauser och softa med Kuma.
En del tomtar är duktiga på att skapa rubriker och hamna i fokus. Men att göra det på andra människors olycka är riktigt ruttet.
Först kommer ett utspel från en tomte som vill legalisera våldtäkter. Jag undrar om den människan har alla läsk i backen? En sinnesundersökning borde vara aktuellt av den tomten. Han spottar på alla som råkat ut för dessa övergrepp. Att vara så känslokall känns fruktansvärt för mig. Hur i helskotta kan man ens fundera i sådana riktningar? Jag är fruktansvärt upprörd, men glad att ha skrivit på uppropet som gjorde att han ställde in sitt möte. Hade han haft lite stake så hade han ändå hållit sitt möte och med all säkerhet riskerat att få snoppen avhuggen verbalt.
Någon dag efter är det nästa tomte som tittar fram ur gömmorna. Det har väl varit för tyst omkring denne våldtäktsman och nu behöver han få uppmärksamhet. För tänk, om det är så att folk håller på att glömma bort honom? Vilket faktiskt är fallet. Jag har inte haft en enda tanke på att en tomte finns på Ecuadors ambassad. Han flydde från rättvisan och sökte asyl, vilket han fick. Sedan dess har han stått på dess balkong vid en del tillfällen och hållit anföranden inför press och anhängare. Efter fyra år har intresset för hans uttalanden avtagit och det har han väl upptäckt.
Det horribla i denna historia är att tomten fått en panel i FN att göra ett utlåtande om att han suttit olagligt frihetsberövad. Att han bör få ekonomisk kompensation från Storbritannien och Sverige. Ska det vara så lätt att smita undan rättvisan? Då kan ju varje brottsling söka asyl på olika ambassader och sedan slippa straff. I mina ögon är tomten på ambassaden skyldig till våldtäkt av minst en kvinna och det är de som ska ha skadestånd för sitt lidande. De har säkert inte mått särskilt bra sedan de blivit utsatta för övergreppet.
Jag yrkar på högre straff för alla som våldtar andra människor. Det är ett fruktansvärt övergrepp och straffet ska vara kännbart.
För min del kan herr Assange gärna stanna kvar på ambassaden för alltid. Då slipper åtminstone andra kvinnor råka ut för den skitstöveln. Att han sedan är rädd för att bli utlämnad till USA för sitt spioneri får han faktiskt ta. Hade han inte våldtagit kvinnorna i Sverige, så hade han aldrig behövt oroa sig för det. I mina ögon är han en skitstövel tills motsatsen bevisats, vilket han verkar vara väldigt rädd för att göra.
Nu är vi trötta och sover nästan.
Det är fredag i morgon!
Sitter i vårat bibliotek hemma och lagar mina byxor och äter chashewnötter. Igår fastnade jag i elementet i vardagsrummet och det gick hål. Nu är de hela igen och känner mig så duktig. Nötterna köpte jag igår när jag handlade åt pappa. De var extrapris på dem och jag förstår varför då de är helt osaltade. Skit samma de är ju nyttigare utan saltet. Fast rostade är godare förstås.
Idag har vi fått ännu en dag med uppehållsväder, så jag får nog rita kors i taket. Har inga förpliktelser att göra idag, utom att koka ägg. Det är så gott med kokta ägg på morgonen. Vi är lite i otakt med äggen då pojken stannade över en natt när Nellie somnade in. Han tycker också om ägg till frukost. Därför ska jag äta ett ägg innan hundpromenaderna idag. Sedan blir det jämnt igen. Varken mannen eller jag behöver äta gamla ägg.
Lite vardagstrivialiteter kan tyckas men allt för trivseln. Blev glad när jag såg nedanstående video. Heder åt Salma Hayek.
Ibland snurrar tankar runt i huvudet och då är det så skönt att bara tömma sig på allt och bara vara. Därför mediterade jag idag för att kunna starta dagen utan snurret. Ingenting blir ju bättre av att man grubblar som en galning. Eftersom det ändå inte är problem jag grubblar över så borde det inte vara så svårt att bli av med dem. Så vad snurrar i huvudet då? Gamla saker som hänt och varför, är det som ploppar upp i huvudet. Löjligt eftersom jag egentligen vet varför. Jag skulle aldrig vara här eller den jag är idag om mitt liv inte innehållit allt som jag upplevt.
Oj, vad djupt det blev då. Blåsten har mojnat lite och det har regnat en skvätt. Byn är inbäddad i ett grått täcke av moln. Jag har gjort de vanliga sysslorna som tillhör vardagen. Mannen är på jobbet. Onsdagen rullar på i vanlig takt. Skulle behöva tvätta håret, men det gör jag i morgon. För några år sedan tvättade jag det varannan dag och det sliter på det. Med vilje har jag dragit ned på tvättandet till två gånger i veckan. Bra för miljön och bra för mitt hår, som blivit tjockare. Om jag inte riktigt orkar hålla ut den fjärde dagen , som är idag, tar jag torrschampoo. Idag har jag inte gjort det.
Tror att jag ska fota lite idag och sedan hålla på med alla bilder. Roligt pyssel och jag behöver verkligen sortera bilder och kasta bort de som inte är bra. Det tar tid och jag har inte orkat efter Nellies bortgång. Lite jobbigt att titta på bilder som jag tog bara någon dag innan hon inte fanns hos oss mer. Nu känns det bättre och jag tillåter mig att dröja mig kvar och tänka på henne, när jag tittar på bilderna.
Varje historia har ett slut, men i verkliga livet är varje slut en början på något nytt.
Pojkarna busar när vi ser på nyheterna. De har börjat leva upp och nu är det killsnack varje kväll efter vår middag.
Det snackas och grejas hela tiden. Roligt att de lever upp igen
Dagens hundpromenader blev ordentliga genomkörare. Det blåste rejält och på sista rundan tog jag på mig mössa trots att det är +6. Torrt och fint var det så inga tassar behövde torkas. Men… när jag gått en stund med Kuma slog värken till och det gjorde fördjävligt ont. Vi saktade ned på farten och efter ett par tre stopp, bet jag ihop och vi tog oss runt. Verkar som att jag drabbats av falsk ischias på höger sida nu och efter voltaren kapsel har det blivit bättre.
Därför har jag läst på om yogaövningar som kan hjälpa till att få ordning på det hela. I morgon är det jag som kör yoga för fullt. Med hjälp av lite kuddar ska allt fungera. Vill inte gå till naprapaten som visserligen är väldigt bra, men jag är lite envis när det gäller att försöka själv först. Inte konstigt att en av mina första meningar i livet var:”kan själv”. Verkar vara mitt motto här i livet.
Nu kliar det i handflatan, vilket enligt de skrockfulla ska betyda att pengar är på väg. Jag väljer att tro på dem och välkomnar alla pengar som nu ska flöda in. Skämt åsido, men det skulle inte vara fel med lite tillskott i kassan.
För övrigt tillhör vi de som blivit av med discoverys kanaler på rund av bråket mellan telenor och discovery. Inte roligt nu när ett av våra älsklingsprogram ska starta på nian ”Grand Design”. Just program som har med husbyggen och att flytta tilltalar oss. ”En plats på landet” är ett program vi också brukar titta på. Men det håller till på åttan så det bör vi kunna se. Igår såg vi ”Husdrömmar” på svt 1, som är en favorit. Vi klarar oss nog men vi hoppas att de snart kan få till ett avtal.
Det ska bli spännande att följa valet i USA, eftersom det påverkar så mycket i världen. Blir det en republikansk eller en demokratisk president. För min del hade jag gärna sett en kvinna på den posten. Tror det hade varit nyttigt för alla. Så GO Hillary GO, säger jag.
Gårdagen slutade med att jag hade fruktansvärt ont i höften på höger sida. När jag suttit en stund kunde jag knappt gå. Idag är det bättre och nu är hela höften insmord med voltaren. Hoppas det ska gå bra att gå ut med hundarna senare. Vet inte varför jag fick så ont, då det inte hände något som kan ha orsakat det. Men idag ska jag inte ha ont, så det så.
Det är blåsdag idag och det betyder att det är torrt på marken. Så skönt om vi slipper bli våta. Men himlen är mörk, fast solen gör att det är ljust. Lite märkligt väder. Igår läste jag i mina almanackor hur det var just v5 för några år sedan. För bara tre år sedan var det snöstorm och hundarna fick vara i trädgården istället för att gå promenader. Det var ishalka och hopplöst att pulsa i snön. Idag är det +6 och hård blåst. Inte ett snökorn så långt ögat når. Skönt tycker jag.
Allt förändras och ibland är det svårt att förstå. Allrahelst när någon kär individ försvinner. Det tar ett tag innan man lär sig leva med förändringen som skett. Som ett uppbrott från en tvåsamhet. Plötsligt är inte någon hemma när man kommer utifrån. Sedan kanske man tycker att det är skönt om förhållandet innefattat konflikter. Men första tiden är det fruktansvärt tomt. Precis så är det när man haft en flock av hundar och någon plötsligt är borta. Förnuftet säger att förändringar är något som alltid sker, men känslorna vill inte förstå. En dag ger känslorna med sig och det onda gör inte så ont längre.
Något gör att man känner hur orken att fortsätta kommer tillbaka. För mig var det hägern jag såg igår. Den vackra ståtliga fågeln som spatserade i dammen ute på åkern, gav hopp om att jag skulle känna riktig glädje igen. Vis av erfarenhet visste jag att det skulle komma och när det sker är det så skönt. Nu vet jag att allt kommer att bli bättre. Våren är snart här och med den värmen. Allt börjar om.
Idag har vi verkligen tränat våra ben. Vädret har gjort att både jag och hundarna fått fart på fötterna. Det regnar på tvären och alla som bor i skåne vet vad jag menar. Första rundan med Unkas var väl någotsånär och vi levererade en våt metro och post till pappa, som sov. Han var helt ovetande om att två väldigt våta individer stormade in och snodde en karamell och en pepparkaka. Tror inte han misstyckte, utan var glad att vi levererat post och tidning. En service vi två brukar tillhandahålla pappa. Det kostar inte mer än en karamell och pepparkaka varje gång.
När jag sedan lämnat av Unkas hemma. Nytorkad med varma handdukar förstås. Var det lillemans tur. En jätteglad inte ont anande Kuma skuttade ut ur garaget för att tvärstanna och först titta på gatan och sedan på mig. Hans ögon såg ut att säga:”Är det detta du har att bjuda på i väderväg idag?”. Jag greppade kopplet, satte på mig handskarna och började raskt traska iväg. Första delen av promenaden var väl okej, enligt Kuma. Men när vi gick sträckan utmed landsvägen, ville han öka takten. Jag nästan småsprang bredvid honom. Eftersom det regnade på tvären såg jag inte ett smack genom glasögonen. Vi stannade i allén, för att jag skulle torka av mina glasögon. Pappret som låg i fickan var som en våt klump. Jag struntade i att använda det.
Efter halva sträckan började det läcka in i byxorna. Vid ett tillfälle tittade jag åt sidan och fick se en häger kliva omkring i en av dammarna som bildats ute på åkern. Tror att det var det mest positiva under mina promenader med hundarna idag. När Kuma och jag var hemma, skalade jag av mig alla kläder utom bh:n. Strumporna kunde jag vrida ur och regnjackan fick åka in i torkskåpet då den börjat läcka in i ärmarna.
Tur man kan skala av sig allt, torka hundarna med varma handdukar och klä på sig torra kläder. Vi gjorde det! Men det var inte många stopp på vägen idag. Nästan två timmar ute i regnet idag, så nu slipper jag väl gå ut mer? Tur jag sparat kaffe i termoskannan sedan lunch. Det värmde gott när jag kom in.
