Väntan

Just nu sitter vi och väntar på ett telefonsamtal från pojken. Det är dags att hämta våra nya pass och göra veckans inköp. Därför blir det häng vid datorerna i biblioteket. Kom nyss hem från pappa, som mår bra igen. Lunginflammation vid 91-års ålder är inte att leka med. Några dagar med antibiotika och febern har släppt och andningen låter normalt igen. Han hade en vinst på tjugo kronor på lotto och det var ju roligt.

Morgonen var lite trist med duggregn. Men hundarna var lika glada att få komma ut ändå. Bättre blev det när vi gick nu på dagen, då det var uppehåll. Träden är fortfarande gröna på sina håll och mina rosor blommar så smått. Vet inte vad som hänt med luktärterna i år för de blommar först nu. Förra året blommade de i juli/augusti. Men mina pelargoner har jag tagit in och satt i uterummet. Temperaturen har ju varit lite blygsam om nätterna ett tag.

Fick tidningen Skriva idag och den ska jag bläddra i senare. Man får alltid lite tips och inspiration i sitt skrivande.

Snart i området nära dig. Brrrr…..

Utsövda

Nu har vi haft en natt utan magont och spring ut i trädgården. Vi vaknade utvilade vid åtta och det var så skönt. Igår kväll var vi alla trötta och därför blev det inget långt soffhäng. Kuma var så trött att han knorrade ordentligt när det var dags för nattkissen. Med blå himmel och sol kändes det härligt att gå ut. Vi tog en extra sväng då en grälsjuk ung kärring närmade sig. Hade ingen lust att käfta med någon när det var så härligt väder. Vi mötte henne igår morse med ett barn och sin argsinta hund. Mobilen i örat såklart och vi undrade hur hon skulle lösa det hela i mötet med tre hundar, varav en Turbo som blir heltokig i hundmöten. Hon var redan uppe på två ben. Människan med hunden traskade in bakom buskarna och sedan hade hon tydligen öst ur sig skit på fb. Inget vi läste om men pojken råkar känna henne och läste det hela.

Så när vi såg henne komma med uppbackning i sällskap mot oss på cykelbanan i morse, vek vi av en annan väg. Som Madicken sade pilutta dig. Där fick hon lång näsa och vi en mycket trevlig promenad i solen.

Unkas och Turbo rejsade i trädgården när Mr J målade burspråket. Kuma lunkade runt ett tag men kom in snart och lade sig att sova. Han har inte hämtat sig från nätterna av spring. Unkas älskar skonmaten han får varje timme och nu har vi endast en burk kvar. Så i morgon kan vi nog börja med lite torrfoder.

Nu på eftermiddagen har det blivit lite molnigt och solen gömmer sig bakom gråa moln. Vi kopplar av inomhus och hundarna sover. Tittar på tv och pratar lite. Vi njuter av lugnet och längtar efter att få köra ut med husbilen. Något som kanske blir möjligt innan det blir halt på vägarna.

Vart tog sommaren vägen?

 

Sol,blåst och en gladare vovve

Fy, vad kyligt det börjar bli om morgnarna nu. + 7 och bitande vind när vi gick ut i morse. Natten blev inte som vi hade hoppats. Unkas väckte oss varannan timme och ville ut. Det rann ur baken på honom, men inte bara rann utan det sköt ut som skott. Klockan åtta ringde vi vår veterinär och hade tur att få en återbesökstid idag halv elva. Vi gjorde oss klara och körde dit. Då hade Unkas haft en lugn morgon utan diarré.

Ett blodprov senare och med medusiner och skonmat mm, kom vi hem tretusen kronor fattigare. Vi har gett honom det han ska ha och en matsked skonmat i timmen. Han har inte ont och verkar behålla maten bra. Blodprovet visade att han inte har fel på bukspottkörteln. Så nu kör vi på med maten och medusinerna. Unkas är gladare och vi lite fattigare, men glada att han troligen är frisk inom kort. Vi behövde inte lägga in honom med dropp och det hade ju blivit betydligt dyrare.

Vi tvåbenta har ätit stekta ägg på macka och tagit en öl. Lite tröst när man är trött och urblåst. Livet går vidare och vi kan snart återgå till det normala. Förhoppningsvis får både vi och Unkas sova i natt. De andra två hundarna är också trötta då de vaknar varje gång vi går ut. Så denna måndag är vi en aning trötta allihop men ändå lättade och gladare än igår.

Långpromenad

Eftersom brorsan mådde bättre idag, kunde vi gå en tur ut på landet. Jag älskar det och kunde inte hålla mig från att göra glädjeskutt då och då. Vilket mamma inte var alltför glad åt.

Men solen sken och det var bara så roligt. Vi såg både fyrbenta och tvåbenta, vilket är ovanligt, men alla var nog så glada att det inte regnade.

När vi kom hem var brorsan lite hungrig och det var vi också. Han fick någon konstig gojja som luktade väldigt gott och vi fick jättegoda köttbullar. Alltså jag och andra brorsan Kuma.

Vi är lite trötta efter att storebror väckte oss flera gånger i natt. Han hade ont i magen stackarn. Men idag är det mycket roligare när han mår bättre.

I morgon mår han nog ännu bättre.

Jag bestämmer

Från och med för några timmar sedan är det jag som bestämmer. Ska förklara lite vad jag menar och varför. Unkas fick ju i sig en väldigt hård leverbit. Där ska jag ta på mig skulden att den var hård. Var i en av våra affärer i onsdags och såg en påse med leverbitar som det stod kort datum på. Hundarna fick var sin bit och allt var frid och fröjd. I torsdags fick de nya bitar och snäll som jag är gav jag Unkas den största. Det var bara det att den inte var stor nog för honom. Han svalde den hel.

Senare på kvällen kräktes han först all mat han ätit och sedan leverbiten. Sista gången kom det galla och lite blod. Leverbiten hade orsakat ett sår i tjocktarmen. Den kvällen hade vi inte någon glad Unkas och natten var jobbig för honom. Den var jobbig för Mr J som tog på sig att gå ut med en hund som nu hade diarré. I fredags var det lite bättre och dagen lugnare. Men Unkas lunkade bara runt med oss då vi gick ute. Jag lyckades truga i honom pytte lite ris och det nöjde jag mig med. Natten blev i princip som den förra och Mr J tog ut Unkas ett par gånger.

Idag på morgonen var Unkas jätteglad och mer som sitt vanliga jag. Han åt en liten skål med ris efter vår promenad. Sedan sov han lite och ute hade han diarré, vilket inte var så konstigt. Jag hade läst i vår hundläkarbok att om hundar kräks eller har diarré så kan man ge en blandning av bikarbonat, druvsocker och salt. Inte något vår store lufs gillade. På morgonen gav jag med Mr J:s hjälp en dos med spruta och det fungerade bra. På dagen efter att han sovit ville Mr J att vi skulle ge honom en dos till, vilket jag inte ville då Unkas dricker vatten och jag var rädd att han skulle kräkas upp allt ris han fått tidigare. Tyvärr, gav jag med mig och gav Unkas dosen. Det resulterade i att han efter ett tag kräktes upp hela maginnehållet och sedan galla.

Stackars lille gubben. Jag vet hur ont det gör i halsen efter att ha kräkts och nu saglade Unkas för att det gjorde så ont. Inte fick han ro heller. Tillslut satt jag på mattan i burspråket och tryckte i en risboll i hans mun. Den var inte stor utan mer som en liten stenkula, som vi brukade spela med när jag var liten. Sedan strök jag honom över huvudet sakta och han slutade sagla. Jag hade två andra hundar som var väldigt hungriga och därför fick Mr J sätta sig vid sjuklingen och fortsätta stryka och lugna honom. Tillslut somnade han och nu får vi börja om från början. Han ska få pyttelite ris och det får jag fortsätta med varje timme.

Därför är det jag som bestämmer angående vår sjukling.

Första veckan

Nu har vi avverkat den första veckan då Mr J är hemma. Vädret har inte varit det bästa alla dagar, men när jag nu inte behöver gå två gånger med hundarna gör det inte så mycket. Vi kan gå längre och sedan sitta inomhus i värmen. Hundarna är så glada över att vi går tillsammans. Turbo gör glädjeskutt när vi kommer ut från garaget. Hon är väldigt ivrig och drar en del, så Mr J ska gå någon runda extra med henne för att lära henne gå bättre i koppel. Efter ett par gånger brukar det bli bra.

Jag köpte hundgodis i onsdags och hundarna tycker verkligen om dessa leverbitar. Men vi har en Unkas som slukar vissa saker, utan att tugga på dem. Igår fick de var sin bit mitt på dagen och lite senare åt de sin middag. Efter att vi ätit vår middag satte vi oss i soffan för att se ett avsnitt av en serie vi köpt tidigare. Då hörde vi Unkas klöka och där låg middagen på golvet. Jag fick upp det snabbt och Mr J tog ut Unkas. En stund senare var det dags igen och nu kom en stor bit av levergodiset ut. Natten blev som ni förstår lite orolig för vovven. Mr J var den som höll sig vaken och tog ut Unkas nästan varannan timme.

I morse åt han lite och det har han behållit. Nosen är våt och kall. Hundarna har varit ute en stund i trädgården och nu sover de. Lugnet är återställt här hemma. Tänk, vad en leverbit kan ställa till med.

Dagen sade poff

Halvmulet och regn i luften. Vi knatade ut i morse och undrade om det skulle bli regn. Men det höll uppe hela förmiddagen och Mr J kunde måla burspråket. Unkas och Turbo busade hela tiden. Kuma ville in efter ett tag.

Sedan sov de så gott när vi satt i biblioteket.

Klarade långrundan utan regn och sedan körde vi till Trelleborg för veckans inköp. Nu har vi allt vi behöver för flera dagar. Hundarna var glada när vi kom hem. De körde ett rejs i trädgården och nu vilar både Mr J och hundarna.

Sitter och tittar på den vackra solnedgången och molnen.

Varannan dags väder

Jaha, nu undrar jag vad jag gjort för illa här i livet. I måndags när pappa skulle till vårdcentralen spöregnade det och den turen blev inte rolig. Igår hade jag inget sådant på agendan och himlen var blå. Onsdag idag och det är då jag brukar lämna in lotto åt pappa. Gissa vad? Joho då, det började regna sakta och ökade på när jag traskade iväg. Tack, för det vädernissar.

Hundarna har sluppit bli våta då det hållit uppe varje gång vi varit ute idag. Precis nu kom de omskrivna orkanvindarna och regnet piskade ned. Sällan man ser något sådant. När jag sitter inomhus är det faschinerande, men jag hade inte gärna gått ut i detta.

Unkas verkar nöjd med manikyren han fick igår. Som tur var så var inte pulpan skadad på den klo som gått av. Hoppas det dröjer ett tag tills någon av hundarna behöver till veterinären igen. Men jag måste säga att alla hundar skötte sig exemplariskt. De lät sig klappas på, undersökas och behöll sitt lugn. Mr J var väldigt stolt.

 

Alla goda ting är tre och mina heter Unkas, Kuma och Turbo. Hoppas vi kan ta med de tre musketörerna på en roadtrip i höst. Allt beror på vädret. De passar så bra i husbilen ”Mackan”.

Veterinärbesök

Vi upptäckte att Unkas har en klo som gått av. Som tur var är inte pulpan skadad utan endast spetsen av klon. Eftersom det ändå är dags att klippa hans klor så ringde Mr J och fick en tid idag eftermiddag. Så vi skyndade oss ut på promenad med hundarna och vi få i oss lite mat. Det blåser en hel del och mörka moln far fram som skepp på himlen. Ibland släpper de några droppar mitt i solskenet. Lustigt väder. Kuma och Turbo blev snopna när de inte fick följa med Mr J och Unkas.

Jag har inga åtaganden idag mer än de vanliga sysslorna hemma. Skönt efter gårdagens bomtur med pappa. Det har blivit lite mycket denna vecka som är första veckan Mr J är hemma. Massor av papper och samtal för att allt ska flyta som det ska. Därför kommer det att bli skönt när allt är ordnat.

Man lever i en vardag och så ska den ändras. Innan en ny vardag fått fästa sig, blir det lite rörigt. Vi har fått ordning på morgnarna och nu är det resten av dagen som ska bli lugn. Det är nog tuffast för Mr J som måste landa i friheten.

Blev lite förvånad i förmiddags då jag ringde till pastorsexpeditionen här i byn. Pappa har fått en inbjudan till kaffe senare denna månad och jag lovade att anmäla honom. Jag ringde och hamnade i en kö. Är det verkligen så många som ringer till pastorsexpeditionen att det är kö? Blev fundersam men väntade och väntade, tills jag hamnade hos en telefonsvarare. Tala om ditt meddelande och telefonnummer så ringer jag upp sedan, sade rösten. Denna svarare måste vara proppad av meddelanden just nu. Ska bli intressant att se om någon ringer mig. För övrigt så tycker jag inte om telefonsvarare.