På eftermiddagen körde vi iland på fastlandet. Sträckan vi skulle köra var inte särskilt lång och det var skönt för det är lite jobbigt att åka färja med tre hundar. Men denna överresa gick bättre då det inte var lika mycket folk och spring runt hundarna. Vi hade bättre platser så de fick mer lugn och ro. Att vi var utsövda gjorde nog sitt till.

Timmernabbens camping sköts av caravan club, men icke medlemmar är välkomna också. Vi hade varit där en gång tidigare och blivit så väl bemötta att detta var ett bra alternativ efter Gotland. Den ligger väldigt fint nere vid vattnet och det finns många fina vägar att gå med hundarna.

Man kan hyra båtar och det finns mataffär i själva samhället. Vid sidan av campingen ligger en allmän badplats med brygga, så ungdomarna kune bada. Hundarna kan bada vid campingen och det uppsakattade de vill jag lova. Vi stannade där i fyra dagar då vädret var varmt och soligt. En kväll anordnade campingen karokee-kväll och det uppskattade ungdomarna som nog stannade tills de stängde. Det var skönt att slippa alla sand och kunna ligga på gräsmatta i solen.

Om man går mot samhället finns det ett fiskrökeri, där man kan handla nyrökt fisk. Går man längre kommer man till en liten småbåtshamn.

Det är verkligen en liten idyll och vill man ha lugn och ro passar campingen utmärkt. Men är det dåligt väder finns inte så mycket aktiviteter. Visst njöt vi och kopplade av men trots det var vi less. Vi hade det rätt tråkigt och ville uppleva mer på en semester. Det visade sig i att vi satt och bläddrade i husbilsbroschyrer. Hur skulle en sådan semester se ut och skulle det passa oss. Detta var troligtvis sista semestern vår ungdom åkte med oss för han tyckte inte att det var så enormt roligt. Fanns ju inget att göra som han sade.

När det började regna packade vi ihop och åkte hem. Pojken var glad för att träffa sina kompisar och vi tog de sista dagarna till att åka och titta på husbilar. Men det var först när mannen började arbeta igen som han hittade vår pärla. Vi slog till och blev husbilsägare, vilket vi inte ångrat en sekund. Adjö, campingar,förtält och förtältsmattor. Adjö, att sitta och glo in i andras förtält och vara fast på ett och samma ställe i flera dagar.

Året efter började vi våra roadtrippar och semestern gick till Tyskland. Den resan börjar jag berätta om i morgon, så häng med på första husbilssemestern.

Efter några dagar till på Tofta camping, började både jag och mannen bli less. Så vi tog med hundarna och åkte runt lite på den södra delen av ön. Ungdomarna ville inte åka med utan var mest på stranden. Men vädret hade blivit lite sämre så de tillbringade en del tid inne i husvagnen, med att spela olika spel och se på film.

Vi såg en hel del väderkvarnar och åkte lite inåt landet för att se en del av naturen och lite annat än bara kusten. Det var skönt med omväxling och vi åkte utan någon speciell plan. Så här efteråt tycker vi att det kanske hade varit roligare om vi kollat upp sevärdigheter, för säkert missade vi en massa. Men naturen är ju speciell så vi upplevde den i allafall.

Vi stannade och gick en lång promenad med hundarna och det var skönt att röra på sig. Jag tycker inte om ormar och lite rädd var jag för att vi skulle stöta på någon sådan. Vid Tofta hade vi sett några stycken och att få någon av hundarna ormbiten var min mardröm. Vi hade tur och slapp se någon den dagen.

Flera roliga träd såg vi också och längst ned på Gotland finns fler raukar. Hoburgsgubben som finns på otaliga vykort står där. Fast jag tror att jag trodde fel sten var gubben. Den som skulle vara den kända tyckte inte jag såg ut som en gubbe.

De sista dagarna på Gotland blev lite trista då det började regna. Men det var inte ihållande hela tiden så korta svängar kunde vi vara utomhus. Men ungdomarna började tycka att det var tråkigt då deras nyvunna vänner åkte hem. Så det blev mest husvagnssittande för deras del vilket var påfrestande för oss.

Så kom dagen för vår avresa från ön och solen visade sig. Vi packade i ordning så fort vi kunde och åkte in till Visby. Där ställde vi ekipaget i hamnen och gick runt ett tag i staden. Denna gång skulle vi åka på dagtid med färjan. En vecka hade vi kvar av semestern och tänkte tillbringa på en camping vi varit tidigare. Den ligger norr om Kalmar och då hade vi inte alltför långt att köra när vi kom till fastlandet.

Fortsättning följer………..

Fårö har en mycket ovanlig vegetation mot Gotland och den är så faschinerande. Vi åkte mot den västra sidan som vetter mot fastlandet. Träden blev lägre och lägre, pinade av vinden. Landskapet öppnade sig och raukar rester sig som skulpturer formade av väder och vind.

En märklig syn för oss fastlandsbor. Det finns raukar även på den södra delen av Gotland bl a Hoburgsgubben som är känd för de flesta. Men vi klättrade runt på raukarna ett bra tag på Fårö.

Vi var ganska många som klättrade omkring och förundrades. Tråkigt nog finns det ingen camping på denna sida eller ställplats. Förövrigt så fanns det åtminstone inte då vi var där en enda ställplats på hela Gotland. Men vi fortsatte en bit längre nordväst och där stod en husbil. Men den stod nog där endast under dagen då det fannas förbudsskyltar mot övernattning. Annars hade det varit en helt otrolig plats att vakna på.

Vägen tar slut efter ett litet tag och för att komma längst norrut, så får man ta sig till fots. Räkna med att det blåser en hel del då det inte finns något som stoppar vinden. Det är stenigt och lite jobbigt att gå, så vi gick endast en kort bit. Ungdomarna var inte roade av att gå långt och blåsten gjorde att vi gav med oss. Ullahau är ett stort fält med flygsand som ser ut som ett månlandskap. Tänk, så naturen kan skulptera.

På västra sidan av ön ligger en stor fin sandstrand och campingen. Där finns kiosk och flera sommarstugor. Handla får man göra i Fårösund. Vi gjorde en avstickare dit men klockan gick så det var dags att åka tillbaka till Tofta camping. Ungdomarna var hungriga och hade bestämt att de skulle laga maten. Med viss oro lämnade vi över det lilla köket till dem, beredda på att vi skulle få tillbringa kvällen med att städa. Vilket var precis det vi fick göra, men maten var väldigt god. Så vi tog itu med städningen med gott mod.

Fortsättning följer…….

Vi hade bestämt oss för att åka och köpa en insats så vi kunde se på tv, eftersom vi nu satt i förtältet största delen av kvällarna. Att traska runt i sanden blir ganska enahanda efter ett tag. Med tips från affären vid campingen så hittade vi en radio/tv handlare som hade en och det gick faktiskt bra att installera den. Nu kunde vi se på de marksända kanalerna.

Men vi ville se Fårö och en dag åkte vi iväg. Roligt att få se något annat och det var länge sedan jag var däruppe.

Vid Fårösund får man ta färja över till Fårö som tidigare var stängt för utländska turister, då det var en militäranläggning på ön. Jag vet inte om anläggningen finns kvar men nu får alla komma över dit.

Det är ofta kö till färjan under sommaren och så var det när vi kom fram. Men eftersom det finns lite affärer längs med vägen ned till färjeläget gör det ingenting. Vi strosade utmed gatan och tittade på allehanda souvernirer. Något köpte vi med oss för att ha som minne.

Två färjor trafikerar det smala sundet och möts i mitten. Ibland kommer man inte med då de inte tar så många bilar, men det dröjer inte länge förrens nästa kommer. Jag vet att man har pratat om att bygge en bro i många år, men fåröborna vill inte ha någon. De menar att då blir det mer trafik på ön och fler turister. De är nöjda med det som är.

Flera kända profiler bor och har bott på ön. Olof Palme hade ett hus där under sin livstid. Men den mest kända är nog Ingemar Bergman som bodde där året runt. Man passerar vägen till hans hus strax efter man kört av färjan. Det syns inte från vägen och jag tror inte att man får köra ned på vägen då den är privat. Men man kan gå efter stranden och komma fram så nära att man ser huset.

Vi ville se det speciella landskapet så vi fortsatte en bit till.

Fortsättning följer……

Efter att ha suttit i förtältet i ett par dagar och löst korsord, var åtminstone jag ganska less. Campingen kunde vi vid detta laget och hade nog gått runt den flera gånger med hundarna. Det dammade åtskilligt på oss när andra campinggäster åkte förbi i sina bilar. Ungar skrek och sprang fram och tillbaka hela tiden, så det kändes inte precis rofyllt. Våra ungdomar höll mest till på stranden när de inte satt inne i husvagnen och spelade x-box. Otroligt att de kan sitta inne i en husvagn i 25 gradig värme. Vi turades om att gå till affären och handla för att få lite avbrott under dagen.

En dag bestämde vi oss för att åka in till Visby, för att få lite omväxling.

Bilen parkerade vi utanför och började med att gå längs ringmuren. Mycket av staden finns ju utanför den idag men det är innanför som man får känslan av det riktiga Visby tycker jag. Det var mycket folk och vi greppade varsin hund för att kunna ta oss fram.

Efter att ha gått runt i alla gränder och smågatorna tog vi oss fram till Almedalen som är känd för politikerveckan då alla politiker kommer och håller tal. Men då vi var där låg det folk runt om i gräset och var lugnt och skönt. Vid ett ställe satte vi oss för att äta glass. Ungdomarna gick ut och in i affärerna för att se om de kunde hitta något att köpa. Något hittade de väl, men för oss var det svårt då vi hade hundarna. Men vi lämnar dem aldrig i bilen under varma dagar.

Visby är en mycket vacker liten stad och den kallas ju för rosornas stad vilket man förstår när man ser alla rosor som klättrar på husväggarna. Efter några timmar var ungdomarna trötta och ville tillbaka till campingen. Vi hade nog gärna stannat ett tag till, men de hade träffat kompisar och ville vara tillsammans med dem. Så vi körde tillbaka och till vårt förtält. Det var stört omöjligt att få in tv:n så därför bestämde vi att nästa dag skulle vi försöka köpa den digitalbox som tydligen behövdes.

Fortsättning följer………

När vi vaknade på morgonen gick mannen till receptionen och vi blev anvisade till vår bokade plats.

Folk hade redan börjat komma för att bada, då det var ett härligt väder. Så innan frukost åkte vi till platsen för att ställa oss. Sedan försvann ungdomarna för att utforska campingen. Jaha, bara för oss att sätta upp förtältet då. Att sätta upp det tar väl nästan en hel timme och i värmen som var blev vi rätt irriterade. Men med glatt humör och varsin öl klarade vi av det. Inte den bästa frukost men vi kände att något behövde vi ha för att få lite semesterkänsla.

När förtältet var i ordning kunde vi låta hundarna vara utan koppel och lägga sig i skuggan. Ungdomarna kom tillbaka för att bli utfodrade och sedan försvann de igen. Dags för oss att också utforska campingen och se om vi kunde bada hundarna. Därför gick vi lite runt och såg någon bada en hund längre bort från själva badet. Det var positivt för då kunde vi hålla hundarna svala och bada själva. Eftersom vi hundägare vet att det är sällan hundar kissar i vattnet så har vi inget mot att bada tillsammans med dem. Det är nog oftare barn kissar i vattnet och de är inte förbjudna på de allmänna badplatserna. Nåväl vi hittade lite vägar att promenera på och sedan gick vi tillbaka till förtältet.

Detta skulle alltså vara vårt hem i två veckor. Men då vi ville se mer av ön, hade vi bestämt att ta dagsturer. Till Visby och Fårö ville vi åka. Men denna första dag tog jag fram korsorden och satte mig för att koppla av. Tur jag köpt med mig en hel tidning med korsord. Utsikten var ju inte något att orda om. Vi såg förtält så långt ögat nådde och folk som traskade fram och tillbaka hela tiden.

Fortsättning följer……

Idag tänkte jag berätta om vår sista semester med husvagn och varför det blev så. Efter denna semester bytte vi vagnen till en husbil. Vi hade fått en ordentlig tankeställare efter Itallienresan. Att åka utomlands med husvagn var ingen höjdare och detta år valde vi att semestra i Sverige. Men vi ville ha sol så vi valde solsäkra Gotland. Pojken ville inte åka omkring utan ligga still på ett ställe så vi bokade två veckor på en camping.

Husvagnen packades och gjordes klar dagen innan resan och pojken fick välja en kompis som sällskap. Så på morgonen resedagen kom hon och vi kopplade på vagnen på bilen. Vägen upp genom Sverige var samma väg vi kört många gånger och den lilla dvd:n gick varm med film till ungdomarna. Denna gång hade vi tre hundar med oss och då en nykomling på 7 månader som aldrig varit på semester tidigare. Vi hade skaffat oss en omplaceringshund. Efter många turer hemma hade tiken lärt sig åka bil, så resan gick faktiskt bra.

Vi skulle ta färjan på kvällen och kom fram i god tid innan avgången.

Innan vi kom fram stannade vi vid ett hamburgerställe och köpte lite att äta. Sedan åkte vi ned och passade på att rasta hundarna så de skulle klara överresan. Vi ville ju inte att det skulle ske någon olycka.

Vid klockan 19.00 fick vi köra ombord och sedan vänta en stund innan vi kunde gå upp på passagerardelen. Vi tog varsin hund och letade oss fram till de säten som var för hundar och hundägare. Det var rätt kaotiskt att sitta där då ungar sprang förbi och runt oss alla. Klart de var nyfikna att titta på alla hundar men det gjorde att de vaknade hela tiden och fick ingen ro att sova. Det är helt otroligt hur folk hela tiden ska ränna hit och dit på en färja. Att de sedan inte kan ta andra vägar än där det sitter folk med hundar är lite obegripligt för mig. Så det var en jobbig överresa. Vår nykomling pep en hel del och tyckte inte alls om detta.

Ungdomarna hjälpte till så gott de kunde och köpte även lite kaffe till oss så vi kunde hålla oss vakna. Att läsa var omöjligt då vi hade tre hundar att hålla reda på. Men vi överlevde och i mörkret anlände vi till Visby.

Så fort vi kunde tog vi oss ned till bilen och släppte in hundarna. Sedan blev det enstunds väntan innan vi fick köra i land. Nu hade vi en kort färd ned till Tofta camping som var vårt slutmål. Receptionen var stängd när vi kom, men det fanns några övernattningsplatser med el som man kunde ställa sig på i väntan tills det blev morgon. Skönt att kunna ha lyse och att komma i säng efter resan. Vi var trötta allihop så det blev inte någon större tur för hundarna utan vi lade oss rätt snart.

Fortsättning följer……

Vi hade anlänt till en camping längst upp i Tyskland. Ingen av oss kände för att stanna, trots att det var en väldigt fin plats. Vid detta laget var vi mätta på semester och tyckte att det räckte med upplevelser. Hem till lugnet var det som hägrade. Så på morgonen gjorde vi oss klara och fortsatte den korta biten fram till Puttgarden. Ett besök vid bordershop blev det för att ha i hemmet. Det tog kanske en timme och sedan ställde vi oss i kön till färjan.

Denna gång lät vi hundarna stanna i husvagnen under överresan och drog för alla gardiner så de kunde sova i lugn och ro. Det var ju knappt 40 minuter så de hade det bättre där än uppe bland allt folk.

Som vanligt fick vi sitta och vänta på pojkarna när vi skulle köra i land. De kom i sista minuten och jag var nervös för hur skulle vi hitta dem om de måste gå iland? Men de dök upp och då var det vår tur att köra. Dvd:n laddades med en film och nu var det bara körningen genom Danmark kvar. Ett kort stopp vid ett rastställe gjorde vi men då vi ville hem fortast möjligt blev det väldigt kort.

Resan gick lugnt och trafiken var tät vid vissa ställen men allt flöt på bra. Jag kände en stor lycka när brofästet syntes och efter ett kort stopp vid tullen för att visa upp hundpassen, där förövrigt inte en enda tullare syntes och mannen fick jaga fatt i en för att vi skulle kunna köra vidare. Känslan när vi åkte över bron går inte att beskriva. Vilken lättnad!

Sedan var det en kort bit hem då vi bor i södra Sverige. Alla var trötta när vi kom hem och vi lastade bara ur det nödvändigaste då. Så skönt att sova i den egna sängen. Dagen efter åkte vi och lämnade igen lånebilen och sedan började väntan på vår bil. Berättas bör att den dröjde i tre veckor innan den dök upp på verkstaden i Sverige. De hade tappat bort den i Italien eftersom det var semester och helstängt. Den hittades på en uppsamlingsplats för bilar och kunde skickas hem efter påtryckning från den svenska mekanikern. Men vi led inte för det då vi fick en nästan likadan bil som vår till låns under tiden.

Nästa vecka tänkte jag berätta om vår allra sista husvagnssemester som gjorde att vi gjorde slag i saken och bytte till husbil.

Efter att ha sovit rätt bra på natten, då det var lite svalare och vi kände oss lugnare, åt vi en stadig frukost. Vi fick hjälp med att koppla på husvagnen på bilen av hjälpsamma campare. Marken var lite mjuk där vi stod så den hade sjunkit ned lite och stad mycket stadigt. Sakta rullade vi ut på den lilla vägen mot autobahn och upp genom Tyskland. Utanför Munchen stannade vi på en bensinstation och bunkrade upp dricka och filmer till pojkarna. Nu skulle vi åka så långt upp som möjligt. Helst till någon camping nära färjeläget.

Det gick väldigt tungt i kasselbackarna och vi blev omkörda hela tiden. Uppför kröp vi fram för bilen orkade inte hålla farten och nedför måste foten hållas på bromsen så det inte gick för fort, annars började vagnen att vobbla. När vi äntligen passerat alla backar och det planade ut kunde åtminstone jag slappna av lite mer.

Mitt på dagen gjorde vi ett kort stopp på en rastplats för att äta och sträcka på benen. Då passade jag på att titta på kartan efter någon camping som natten skulle tillbringas på. Eftersom vi inte visste hur långt vi skulle hinna, prickade jag in några stycken efter vägen. Sedan var det dags att åka vidare. Tror inte att någon av oss njöt speciellt av resan uppåt, då alla ville hem så fort som möjligt. Att dra med en bil som inte orkade med husvagnen var jobbigt.

Vi åkte hela dagen så billjudet satt i huvudet även då vi pausade vid nästa tillfälle som var innan Hamburg. Alla tyckte att vi skulle köra vidare, ja hundarna hade inget val men de sov hela tiden, så det verkade gå bra. Trots tät trafik utanför Hamburg gick det bra och vi tog oss upp mot Fehrnman.

Där hade jag sett ut en camping som verkade bra. Som tur var fick vi en plats och kunde gå och handla mat till middagen. Det kändes bra att vi klarat av Tyskland och endast hade båtresa och en kort bit hem nästa dag. Mätta i magen stack pojkarna på upptäcksfärd och vi tog hundarna på en promenad. Det var en jättefin camping och hade vi haft vår bil och mer tid så hade vi nog stannat någon dag där.

Campingen låg nere vid havet, skyddad av stora vallar som man kunde promenera på. Vi gick en lång bit på den och då kände vi att det faktiskt var semester. Något som vi nästan glömt, då vi stod på bakgården till verkstaden nere i Italien. Vädret var soligt och vi kunde sitta ute till långt in på kvällen. Så skönt med grönt gräs och fågelkvitter.

Fortsättning följer…..

Vi var äntligen på väg hemåt, om än med ett olagligt ekipage. Passaten fick egentligen inte dra vår husvagn, men vi hade inget val. Planerna på att stanna i Österrike en natt hade vi skrinlagt, för nu gällde det att ta sig hem. Så vi åkte med vårt bräckliga ekipage på autobahn upp mot Tyskland, nästan utan stopp på vägen. Ett kort var vi tvungna att ta då rastning av hundar och pojkar behövdes. När det började bli sen eftermiddag, var min uppgift att leta efter en camping för natten. Jag hittade en som verkade ligga ett par kilometer vid sidan av autobahn. När vi kört ett stycke på den vägen såg vi en skylt.

 Vi hade hamnat på en riktig turstväg och den var verkligen vacker, med lummiga träd vid sidan och små pittoreska hus. Men klockan tickade och alla var rätt trötta. Så vi kunde inte riktigt njuta av färden. Vid en liten by låg campingen och nu var klockan 18.00 så det gällde att få en plats och förbereda husvagnen så vi kunde äta.

Den låg verkligen vackert vid en egen liten sjö. Affären som var i närheten var stängd, men när innehavaren hörde vår historia så öppnade han den och vi kunde handla middagsmat. Folk tittade lite underligt på oss och först förstod vi inte varför , men några svenskar som bodde på campingen kom fram till oss. De frågade om varför vi hade en tysregistrerad bil men en svenskregistrerad husvagn. Då förstod vi varför folk tittade så. Svenskarna åkte på semester på denna vackra väg och rekommenderade oss att åka den något annat år. De var jätteglada att träffa på svenskar för under de tre veckor de rest, hade de inte mött en enda svensk.

Efter maten tog vi en promenad i omgivningarna och det var verkligen vackert. Ett slott skulle ligga en bit bort, men vi var alltför trötta för att orka gå dit. Men vi bestämde att en semester skulle vi tillbringa efter denna väg, fast utan ungdomar som inte alls uppskattade gamla slott.

Denna karta kan man hitta på internet och även ställen att campa eller ställplatser. Vägen är mycket vacker, vilket jag passade på att beundra dagen efter när vi åkte i dagsljuset.

Men mörkret föll och vi skyndade att ta en välbehövlig dusch, då vi inte kunnat göra det på några dagar. Den natten sov jag verkligen bra, för att vara nyduschad och på väg hem kändes så skönt.