Resenären ringde och är nu i tryggt förvar hos H. De körde förbi Jula och köpte silikonformen till omniaugnen. Vår gamla har ju spruckit efter idogt användande. Inlägget är så bra för man slipper skrapa kanter då något bränt fast. Bara att diska försiktigt i vatten och färdig att använda igen. Nu blev det även två shorts som är riktigt tåliga och H har ju inga så det var bra eftersom vi har +36 i skuggan idag. Jeans är inte någon bra idé då.
Tydligen skulle det bli köttfärsås med spagetti på det hållet idag, jag kör en sallad för mer orkar jag nog inte i denna värme. Hundarna är som slagna och orkar just inte göra någonting mer än att sova. 
Det fäktar en svag vind och Turbo har nosen mot det öppna fönstret. Kuma har lagt sig i skinnsoffan och där blir han nog fram tills det är dags för middag.
Jag sitter på lagom avstånd från vår bärbara airconditioner och vilken tur att Mr J är bevandrad i kylteknik för denna är helt underbar. Sitter jag inte och räknar ner tills Mr J kommer ändå? Jo, det gör jag för jag saknar min bästa vän,make och bollplank. Vi har gjort denna resa tillsammans med allt vad det innebar av arbete,nervositet,förlorade vänner,anhöriga och glädje när vi nu har ett fint hus.
Detta kapitel av livet är vårat. H har vuxit till en fin människa som kan ta vara på sig själv, så han behöver vi inte oroa oss för. Min älskade pappa är hos mamma nu. Pumpemannen Unkas vår stora luns till hund, snällare hund har aldrig gått på jordens yta är i hundhimlen. Han som skull fått en ny trädgård och vad han hade älskat detta. Minnen poppar upp av både det ena och andra slaget.
Men se framåt och gläds åt det som kommer. Så slår det mig att jag kanske aldrig kommer att åka till Sverige igen! Eller så kanske vi gör det? Nu kan vi faktiskt välja vad vi vill göra. Det är nästan som att ha ett blankt papper framför sig och fundera på vad som ska stå där.
Snart ska hundarna få sin middag och så ska vi ut och vattna lavendeln och de där buskarna jag inte vet vad de är. Men vatten ska de få. Oleandern också.
