Det blev lite fel här

Både igår och idag har jag flyttat ut i uterummet, så hundarna skulle kunna vara ute i trädgården. Med allt vad det innebär att sätta i förlängningssladdar och ha sämre uppkoppling på internet. Det fungerar inte så bra i uterummet. Igår var de väl ute korta stunder och lekte en stund. Men idag ligger de inomhus i sovrummet och här sitter jag med den dåliga uppkopplingen för mig själv. Undrar om de är less på att vara ute? Nu börjar det bli lite molnigt också och om någon dag ska det visst bli regn.

Vår helg ute med Mackan kommer inte att bli av före midsommar. Tråkigt då vi stannade hemma förre helgen som var både solig och varm. Nåväl inget att göra åt men nu tycker jag faktiskt att vädret är lite taskigt mot oss. Det hade varit skönt att få komma ut och njuta av friheten man har i en husbil. Sedan sover jag så bra i den också.

Men vad är det med hundarna som inte vill vara ute? Trodde att det är skillnaden mellan de kalla årstiderna och de varma. Nu ska jag till och med se nyheterna på svt, som på tvn i uterummet vägrar visa någon färg. Det känns lite som att vara tillbaka på 60-talet. Alla andra kanaler har färg så vi fattar inte vad som hänt. Stjäl de kanalerna all färg från ettan? Bara välfärdsproblem så jag ska inte klaga. Vad gör det att se nyheter i svart/vitt, när andra inte ens äger en tv?

Jag är vakt

Med mannen ute på cykel i Ystad, så vaktar jag hundar och husvagn. Kuma gillade inte att husse åkte iväg och har den senaste timmen stått och tittat efter honom. Det kunde ju hända att han skulle komma tillbaka direkt. Nu har han gett upp och lagt sig i gräset. Unkas funderar om inte husse kommer snart och spanar åt det håll han försvann. Detta får mig att tänka på filmen om hunden som satt i flera år på samma ställe och väntade på sin husse. Han visste inte att husse dött och inte skulle komma från tåget. Nu står det en staty av hunden på den plats där han satt och väntade. Tror filmen hette Hakido eller något liknande. En sann historia som man blir helt tagen av.

Hundar älskar så mycket och man känner direkt när man får kontakt med en hund. Det är då vi inte kunnat säga nej till att ta hand om den.  Mannen har en sådan känsla som aldrig brukar slå fel. Därför står hundarna och tittar efter honom när han åker iväg eller gnäller en stund när han ska till jobbet. Jag är ju alltid hemma så mig älskar de varenda sekund på dagen och vi vet var vi har varandra. Men någon som åker iväg då och då blir de extra rädda om. Sedan är det ju så att när husse är hemma så brukar det alltid hända roliga saker. Som att vi går ut tillsammans allihopa, åker i husbilen till olika ställen eller enbart det att det finns två till händer som kan kela med en.

Många tänker säkert att hur kan de ha tre hundar och stora dessutom? Jag tänker samma sak om barnfamiljer med fler än två barn. Hur orkar de och hur har de råd? Visst får de barnbidrag men det räcker väl inte långt. Våra hundar behöver inga mobiler, datorer, kläder eller annat kostsamt. De gnäller inte över den mat vi serverar och är nöjda och glada bara de får vara med. Jag kan arbeta ostört om dagarna utan att de kommer och avbryter. Jag behöver inte köpa dyra gymkort, för motion får jag ändå och massor av frisk luft. En hund är aldrig sur och alltid glad när du kommer hem.

Därför har jag tre hundar. Tredubbelt så mycket av allting.

Härlig fredag

Idag har jag varit mycket produktiv och träffat nya veteraner som verkligen blir en tillgång. Jag är nöjd med min förmiddag och nu har jag lite arbete att göra på eftermiddagen också. Men det är bara trevligt. Men nu måste jag ägna mig en stund åt hundarna och deras väl och ve.

Lite allergispray innan vi ger oss ut i det vackra vädret. Mannen ringde och han har fått tag i blommor till alla lådorna. Tagetes har börjat komma så snart ska det lysa orange i mina fönsterlådor och vid entrén. Dessa blommor har jag haft i några år, varje sommar eftersom de står ända till i höst och är så tåliga. Så nu vet jag vad jag ska göra denna helg. Men nu hundarna. Sedan ska jag handla åt min pappa och byta några ord med honom. Denna helg behöver jag inte byta lakan till honom utan det blir nästa helg.

 

Undrar vad vi väntar på?

Ett riktigt oväder eller bara regn och vind? Man undrar lite vad det blir av det hela som de varnar för ska komma ikväll. Nåväl jag tänker varken ge mig ut på vägarna eller stanna utomhus ikväll så mig gör det inget. Det har börjat blåsa rejält och ni kan ju tänka er hur det blir på slätten utan alltför många träd som stoppar upp det hela. Varje landskap i Sverige har sina specialiteter och det jag upplevt är att många klagar på blåst.

När jag var yngre kommer jag ihåg höststormarna som kunde blåsa av taken på husen och när det lugnat sig gick man ut och tittade på alla träd som låg här och var. Detta var i Västerås som ligger i mälardalen. När jag bodde i Uppsala kunde det blåsa rejält och man gick inte gärna ut om höstar och vintrarna. Jag var glad att ha fått ärva min mormors pannofixpäls som var från anno datsumal. Men den var väldigt skön att ha på sig när det var kyligt ute. För den som inte vet vad pannifix är, så är det fårpäls som blivit behandlad så den inte är krullig. Man ser inte att det är fårskinn. Det var för övrigt min enda och sista päls.

I Luleå blåste det också rejält och då gatorna i den staden är väldigt raka kunde blåsten verkligen ta andan ur en. Eftersom det kan bli rejält kallt däruppe frös man ordentligt. Jag kan säga att -32 är inte att leka med och då gör det ont att andas in luften. Man såg ut som en michelingubbe med alla lager av kläder.I Norrköping var det lättare att leva i på vintern och blåsten mer human. Jag bodde inte där särskilt länge så det kan ju finnas vintrar då det är annorlunda.

Göteborg är en stad vid havet och det medför blåst av olika slag i stort sett varje dag. Jag bodde på Hisingen och det är beläget mellan Göta älv och Nordsjön. En av Sveriges största öar vilket jag inte visste när jag flyttade dit. Jag skaffade mig en hund efter fyra år där och det innebar ju promenader i alla väder, så blåsten kände jag av. En höst fick jag verkligen hålla mig i stolparna för att inte blåsa ned i vattnet. Mina fönster var ofta fulla av salt som förts med av vinden från havet. Man kan säga att det var en saltstänkt stad, åtminstone där jag bodde.

Här i skåne på gränsen mot Österlen finns inte särskilt mycket skog, utan mest åkrar då jorden är den bördigaste som finns i vårat land. Tyvärr innebär det att när det blåser så finns det inget som stoppar vinden. På vintern när det blåser och snöar blir det stora drivor på vägarna och svårt att ta sig fram. Så nu undrar man om det är det vi ska vänta oss ikväll. Än så länge har vi -1 och kraftig blåst, men det har inte börjat snöa ännu. Så börjar det blir det stora våta flingor och då kan det bli problem att ta sig fram i morgon. Tur att det är helg och de flesta inte behöver ta sig till arbete. För bor man i en by så är de flesta pendlare till någon av de större orterna runtomkring.

Mycket väder det blev här då. Men jag är lite faschinerad av det och hur det påverkar våra liv.

 

Dags att komma ikapp

Såhär på måndagsmorgonen har jag betat av alla mejl som kommit och inte hunnit läsa under min resa. Det mesta har jag kunnat kasta bort då det blir en hel del reklam som inte är intressant. Men så finns det vissa som griper tag i en så man nästan ramlar av stolen. Jag har skrivit tidigare om mymlan och hennes vän Kristian som fått återfall i cancer. Hon skriver lite om vad hon läst i helgen och där finns denne unge mans blogg. Jag klickar mig in på den och blir totalt gripen av hans ord. Denne duktige skribent som beskriver sin vardag just nu. Det får åtminstone mig att stanna upp tänka till. Så skört livet är. Läs själva och ta till er hans berättelse.

http://ikroppenmin.blogspot.se/

Morgonfunderingar på tisdagen

Rättegången i Oslo fortsätter och det är fortfarande formaliteter som genomgås. Någon skrev på twitter att namnet skulle glömmas bort men inte dådet på Utöya och det kan sammanfatta min åsikt om det hela. Men vi kommer att få allt stoppat i huvudet under hela tiden detta pågår. Svårt att undvika och naturligtvis vill jag se vilken dom han får.

Annat som diskuteras nu är regeringens vårbudget och oppositionen anser att den är uddlös, utan nya idèer. Jag börjar tycka att det är dags för oppositionen att själva komma med något istället för att klaga. Oppinionssiffrorna har pekat uppåt för sossarna den senaste tiden, utan att de berättat särskilt mycket om sin politik. Detta säger mig att siffrorna som visas är väldigt nyckfulla. Vad händer då de börjar tala om vad deras politik går ut på?

Idag skrivs en debattartikel i DN där socialdemokraterna skriver att de arbetslösa själva ska ta mer ansvar för att få jobb. Det är upp till den enskilda att ordna detta. Sedan samma tugg om utbildning och att alla ska ha rätt till det. Men ingenting om hur de som inte orkar, kan eller vill studera ska kunna få arbete. Eftersom sossrna verkar ha kopierat moderaternas politik i mycket så kanske de kommer att döpa om sig till Nya socialdemokraterna. Ett velande mittenparti som tar lite här och där från andra partier. Vad jag förstår så måste allt finansieras som de vill genomföra och var kommer pengarna från? Höjda skatter som vanligt misstänker jag. Men det återstår väl att se när och om de kan få fram en partipolitik att presentera för oss väljare.

Jag tänker ha koll på detta för att kunna bilda mig en uppfattning om hur jag ska välja nästa gång. Men detta att gå mer mot mitten tror jag kan bli väldigt ödestigert och alltför likt alliansens politik. Varför välja in sossarna i regeringen när risken är stor att vänsterpartiet får ministerposter? För jag tror inte att alliansen kommer att spricka. Naturligtvis finns risken att kd ramlar ur riksdagen, vilket innebär att de övriga partierna får söka stöd av något annat parti. Men jag tror inte att det blir från sossarna, även om de kanske hoppas på det.

Det känns lite som en komplott

Såhär i efterhand kan jag känna att ”drevet” mot Juholt var lite av en komplott. Nästan genast då han tillträdde som partiledare, började man granska hans ekonomi och snart allt han gjorde eller sade. Precis som det gjordes mot Mona under hennes tid. Stora rubriker om en märkesväska hon hade och hur skandalöst det var att hon hade den. Därför känner jag att vissa krafter ville ha bort både Mona och Juholt. Ingen har börjat granska Löfvèn och det skrivs inget negativt om honom. Ingen är helt felfri och det måste finnas en hel del från hans tid som fackordförande. Något lurt är det.

Nu kommer det siffror om att socialdemokraterna gått upp i opinionsmätningarna och det utan att ha kommit med konkreta politiska mål. Jag vet fortfarande inte vilken politik de kommer att bedriva. Skumt i mina ögon. Varför krävde man av Juholt att han skulle komma med konkreta svar, när Löfvèn inte behöver göra det? Något känns oärligt i alltihop. Men jag förstår att högerfalangen är de journalister som arbetar på aftonbladet. Ska det vara så att medierna bestämmer vilka partiledare vi ska ha och vilka partier som ska sitta i regeringen? De verkar tycka så.

Jag köper inte dessa mätningar och har aldrig gjort det. Tror inte att Juholt verkligen hade såå dåliga siffror som tidningarna ville påskina. Allt beror på vilka frågor man ställer i en undersökning och hur de ställs. Jag tänker lyssna på de olika partiledarna och själv ta ställning vilka jag vill ha i en framtida regering. Att sossarna satt i över 40 år i regeringen anser jag fruktansvärt och vet inte om de är riktigt mogna för att redan komma dit igen. Jag skulle i såfall hellre se att miljöpartiet var det största partiet och endast tog hjälp av sossarna. Så anser jag just nu, men detta kan mycket väl ändras till valet.

Jag har inte hört något

Om just Jonas Sjöstedt (v) som skulle få de två svenskarna som sitter fängslade i Eritrea fria. Han skulle ju fixa detta och ta credit för det. Sedan har inte jag hört ett dugg om hur det går med alltihop. Bara tystnad råder från det hållet. Var det en tidningsanka eller fanns det någon sanning bakom? Jag undrar som tusan. Upptäckte han att det kanske inte var så lätt att ordna eller att andra redan höll på med förhandlingar. Sedan undrar jag också med vem han skulle förhandla. Är han tjenis med någon i regeringsställning?

När jag läste om det i aftonbladet så fick jag känslan av att nu skulle de komma hem om någon dag. Känns bara konstigt just nu med det hela. Är Jonas fixaren eller inte?

Så starkt och modigt

Jag tycker att den mamma som nu sitter hos Malou i tv 4 är beundransvärd. Hennes äldsta son sitter på Kumlafängelset, dömd för mord och nu sitter hon i programmet och berättar om sina känslor. Att hon trots det han gjort älskar sin son, men inte kan förlika sig med det han gjort. Hur jobbigt det är att vara anhörig till en mördare och känslorna inför att komma till fängelset på besök. Hon medverkar även i en film om detta och har startat en förening för anhöriga till dömda, för att hjälpa dem bearbeta sina känslor.

Mamman som heter Sanna är en stark kvinna som måste ha lidit alla helvetes kval efter sonens gärning. Vi som aldrig varit med om detta kan väl inte förstå de känslor eller tankar som far genom huvudet på henne och de som är i den situationen. Sonen ska vara väldigt glad över att ha en sådan mamma som inte vänder honom ryggen trots hans dåd. Bara det att behöva komma i kontakt med de myndigheter som krävs måste vara en kraftansträngning. Detta får åtminstone mig att se mitt eget liv i ett annat perspektiv.

 

Börjar jag bli besatt av våren?

Varje dag när jag är ute och rastar hundarna så letar jag efter vårtecken. Hör jag småfåglarna kvittra blir jag helt euforisk. Jag glor ned i marken för att se om det finns något som kommer upp. Igår såg jag små stjälkar av vårlökar och bara det fick mig att må bra. En buske i vår trädgård har pyttesmå knoppar och jag bara älskar den. Så ser jag på vädret och hoppas att nu ska temperaturen krypa uppåt igen. Fast i morse visade de att det skulle snöa senare i veckan och det var -4.

Jag borde kanske tagga ner lite efter mitt vårsökande, så jag inte blir besviken. Men är man född på våren så ligger det kanske i generna. När jag var barn så längtade jag naturligtvis efter våren då min födelsedag skulle komma. Nu är det inte den man längtar efter för då har man ju blivit ett år äldre, vilket inte är speciellt positivt. Det är mer värmen jag längtar efter idag och ljuset. När det är ljust klockan sex på morgonen, vid första hundrastningen. Alla gröna buskar och träd som ger så skön skugga.

Man har ju hört talas om mångalen, men jag är nog vårgalen. Lite konstigt eftersom jag är pollenallergiker och borde tycka att det är en jobbig årstid. Fästingsäsongen börjar ju också då vilket är jobbigt med tre hundar. Men det finns medel mot både det ena och det andra och lite snuva får man tåla. Snart är den i alla fall här.