Nellie i sin nya sele. Mannen hittade en hurttasele igår, så vi invigde den idag. Visst drar hon lite då och då, men inte alls som med vanligt halsband. Hon verkar mer avslappnad och inte alls stressad.
Vi mötte ett par hundar och hon verkade mest mallig, sträckte på sig och trippade fram utan att titta på hunden.
Det blev med andra ord, en mycket trevlig promenad trots värmen.
Inte läge för solglasögon idag. Hård vind och duggregn gjorde att jag önskat ha vindrutetorkare på glasögonen. Men som tur var hade jag ett papper i fickan. Dropparna torkades bort för hand, imma uppstod och sedan kunde jag se ett tag igen. Hundarna knatade på duktiga som de är. Hemma hade vi torra handdukar klara och de gillar verkligen att bli ompysslade. Jag håller upp handduken och Unkas går fram och tillbaka genom den. Rena rama biltorken.
Hundar är roliga för nu har de andra två också börjat ta efter Unkas när det gäller torkningen. Därför har vi tre hundar som i proncip torkar sig själva. Bara tassar och lite mage vi får hjälpa till med. Men eftersom de är rätt höga alla tre, så brukar inte magen vara särskilt våt eller smutsig.
Påsken närmar sig med stormsteg och den stundande träffen med alla på Saarlosklubben. Det ska bli roligt att träffa andra hundägare och hundar. Tror jag får preparera Nellie med lite lugnande i god tid innan träffen. Hon har blivit extremt nervös på gamla dagar. Det är väl tervurensen i henne som gör det. Synd att hon inte fick mer av alla de andra raserna. Men jag älskar denna virrpanna och ska försöka göra allt för att träffen ska bli rolig för henne.
Jag tänker alltid som så att när jag blir pensionär, så ska jag bara koppla av och vara. Göra precis vad jag vill och slippa vara social om jag inte vill det. För saken är den att jag är ganska introvert och har lämnat mycket av mitt extroverta jag bakom mig. Erfarenheter av livet och andra människor har gjort att jag blivit sådan. Ta inte detta som en beklagan, då jag trivs utmärkt med mig själv. Jag har absolut inga problem med att sysselsätta mig. Med tre stora hundar går tiden hur som helst. Men att alla inte är så har jag fått erfara.
Mannen och jag pratade om våra gamla föräldrar, vilka innefattar min pappa och mannens mamma (alias farmor). Hon kallas bara så av oss. Pappa går inte så raskt längre och farmor börjar bli rart virrig. Så jag sade att mannen borde säga till farmor att skriva upp alla möten mm. Till svar fick jag att det gör hon redan. Hon har en väggalmanacka, som är helt nedklottrad med: kaffe hos den och den, morgongympa, högläsning och diverse besök hos läkare mm. Hon har dagarna fyllda av diverse aktiviteter och de stunder hon inte har det fyller hon med att t ex. laga middag till oss, ringa runt till släkt och vänner och gå en tur till närbutiken i byn eller hårfrissan. Farmor är nämligen väldigt noga med sitt yttre och är en prydlig dam på 89 år. Min pappa däremot har börjat slarva med sin hygien, då han är mer introvert och mest sitter hemma. Han har sin bridge, men sedan tycker han om att läsa och jag förser honom med böcker. Han tittar en hel del på tv och gärna till sent på kvällen. Dessutom tar han gärna en tupplur mitt på dagen. Hygienen ska jag råda bot på och en dusch varje vecka ligger på mitt program. Klädvård ingår i detta.
Se där två pensionärer i samma ålder, som är väldigt olika. Båda trivs med livet trots att de är änka respektive änkling, sedan flera år tillbaka. Den ena far runt i huset på olika aktiviteter. Farmor bor i ett 55+ hus. Pappa i en liten marklägenhet i närheten av ett servicehus. Där spelar han bridge och umgås med sina grannar en gång i veckan.
Jag kanske ska sluta fundera på hur jag ska ha det när jag blir pensionär. Det ger sig säkert när den dagen kommer. Tror det kommer att bli lite av ett mellanting av farmor och pappa. Men vem vet, jag kanske blir en introvert konstnär då jag tänker ta upp mitt målande då.
Skönt med uppehållsväder och bara det vanliga köret en lördag. Det har varit mycket hit och dit ett tag nu. Mannen som just avslutat en anställning hade tänkt sig lite semester innan det nya arbetet ska påbörjas, men det har inte blivit mycket av det. Vi har kört våra föräldrar hit och dit för olika ändamål och sedan har vi haft egna saker att uträtta. Men idag har vi inte flängt runt, utan varit ute på en långrunda med hundarna och sedan städat huset.
Kuma är rolig då han vid ett visst gathörn sätter fart. Han vill nämligen gå ut på landet och visar så tydligt att vi ska åt det hållet. Idag gjorde vi precis som han ville och det var toppen för hundarna. Vi så två rådjur springa över fälten. Men annars var vi väldigt ensamma på vår vandring. Fåglarna kvittrade och vinden var ljum. Regnet som föll inatt hade gjort en del vattenpussar, men dem korsade vi galant förbi. Kort sagt en händelselös och lugn dag. Ibland behöver man sådana också.
Julen närmar sig med stormsteg. Efter nästan att ha trixat med datan under hela gårdagen, kan jag jobba som vanligt.
För många är det sista arbetsdagen i år och när det är dags för jobb igen är det ett nytt år.
En välbehövlig vila efter all stress under hösten. Ikväll hoppas jag att alla får en lugn och rofylld början på ledigheten.
Mörkt var det så alla små lucior på dagiset lyste som små änglar i sina kronor. Dagispersonalen hade klätt sig i tomtedräkter och serverade kaffe till alla föräldrarna. Vi var inte där, men så alltihop när vi gick förbi på morgonpromenaden. Inte en enda snöflinga föll, men ett lätt duggregn bjöd vädergudarna på. Därför var det inte lika tyst i byn denna morgon.
Tror alla högstadielever har sovmorgon någon timme idag, då det var den traditionsenliga lussebandyn igår/natt. Ett bra sätt att hålla koll på sina barn och något alla ser fram mot hela året. De spelar till hög musik till mitt i natten och föräldrarna vaktar. De slipper ligga oroliga hemma och undra var deras son eller dotter är.
Det är brukligt att tredjeklassarna går luciatåget för hela skolan. Något av dagisarna i byn sjunger luciasånger för alla pensionärer i servicehuset senare idag. Själva tittade vi på tv och Adolf Fredriks kör som höll lucia där. Förra året missade vi det. Men i år känns det mer som att julen är på intågande.
På söndag ska julklappar slås in till dem vi nu ger det. Pojken ska få och några andra. Själva njuter vi av ledigheten och den goda maten. Det räcker så bra tycker jag. Min jul är en tid för att luta sig tillbaka och samla krafter inför kommande år. En lugn och stilla helg med andra ord. Vi umgås med våra hundar och de två föräldrar som fortfarande finns hos oss. Men när de inte är i livet längre, drömmer vi om att tillbringa julen i husbilen på något varmare ställe. Hoppas det går i uppfyllelse en dag.
Jag pratar ofta och mycket med människor i telefon. När någon är missnöjd med något, har de en tendens att prata högt eller skrika till och med. Men så kan någon helt sakligt tala om vilket problem som uppstått. Det har fått mig att reflektera över hur jag själv reagerar på detta och förändrat min ton, när jag vill ha upprättelse för något. På så sätt har jag alltid fått en människa som vill hjälpa till att ställa allt tillrätta. Något som fler bör tänka på. När någon, vilket bara hänt mig en gång, ringt och skrikit i telefon, har jag snabbt avslutat samtalet. Jag förstår att man är upprörd om något gått fel, men för att få rättelse bör man nog lyssna och sedan förklara sin inställning. I det fall då jag fick en skrikande okänd man i luren, försökte jag få honom att prata lugnt, när inte det gick sade jag adjö och lade på. Han blev säkert inte gladare över det och förbannade mig efteråt, men i vissa fall kommer man ingen vart när någon vrålar i andra ändan. Jag kan också påpeka att än idag vet jag inte vad han egentligen ville.
Jag kan också bli arg över konstiga fakturor och påståenden, men brukar vänta tills jag är lugn. Då ringer jag upp och förklarar mitt ärende så sakligt jag kan. Lyssnar på personen i andra änden och sedan försöker få till en lösning. Det fungerar och när jag avslutar samtalet mår jag bra och tror att personen jag pratat med också känner att den mår bra.
Livet blir lättare för alla om man tänker efter före, eller hur?
Precis när jag fått igång min mobil igen, kom ett samtal från en av mina veteraner och det var viktigt att jag kunde prata med honom. Nu är jag en lugn och glad människa igen. Jag känner att det finns hopp om den yngre genarationen och att de kan fixa det hela. Alla är inte modefixerade eller egotrippade, utan har empati för mig t ex en okänd tant, som fått problem med det tekniska. Om han fick sig ett skratt när han lagt på så unnar jag honom det. Det fick jag ju inte i ansiktet så det kan jag absolut bjuda på.
Nu kopplar vi av med hundarna vid havet och tyvärr blåser det lite. Värmen ska vi inte klaga på då det är +20 ute och strålande sol. Jag har även hunnit med lite datajobb och laddat ned en ny browser, som får datorn att arbeta i den takt jag vill. Lite teknisk är jag ändå. Med en smörgåstårta stor som hela bredden på vårat kylskåp, behöver vi inte tänka på att laga mat denna helg. Kära farmor har lyckats igen med en smörgåstårta som får en att bli salig. Livet är gott mot oss och vi njuter av de stunder av lugn och ro vi får. En bra start på en ny arbetsvecka.