Passar på att tvätta lite kläder när det blåser lite och solen är framme. Tror de franska tvättmedlen är superstarka för så rena trosor har jag knappt haft tidigare. Körde bara handtvätt, men det behövdes inte mycket gnuggande för att få rent. Nu doftar mina händer av klor och tvätten hänger på tork. Någon körde tvättmaskinen när jag stod där och ett tag trodde jag att den skulle sprängas i luften så högt väsnades den. Här behöver man endast en halvtimme för att den ska bli klar.

Min rygg trilskas och jag har ont då jag anstränger den. Vila ordinerar jag mig själv för resten av dagen. Mr J har ordnat med vårat eurokonto i den danska banken så nu ska det nog fungera. Vi har även fått meddelande av vår mäklare att hon ordnar så vi får försäkring på huset. Nu ska notarien bara komma igen med ett datum för överlåtandet. Skönt att allt närmar sig.

Jag längtar tills vi ser bilen med möblerna kör fram till vårat hus. Det var ett tag sedan jag såg den försvinna runt kröken och vårat nya liv började. Lite skakigt,vått och kallt var det. Men även spännande då vi inte visste var vi skulle bo eller när vi hittade ett hus. Skulle vi få trädgård och skulle vi slippa flera våningar. Gissa om tankarna snurrade i våra huvuden.

Så efter några regniga veckor i Sibbarp, kunde vi köra iväg över Öresundsbron som vi sett varje dag då vi gått med hundarna. Första stoppet blev i Tyskland och Rinteln. Frost i gräset när vi steg upp och resan fortsatte. Andra stoppet blev i Frankrike i Pont a Mousson. Men där ville vi inte stanna utan dumt nog tänkte vi köra en annan väg än A75, då vi var lite oroliga för snö och is. Men Massif Central måste vi ju ändå över och snö fick vi minsann se. Inte något bra vägval. Stannade i Objat över natten och dagen efter var vi tvungna att uppsöka en veterinär för Unkas sår i nosen. Vi hittade en i Montauban och sedan körde vi betalväg ner till Casauban dit vi kom sent på kvällen. Efter en natt bar det av till Bessan, där vi stannade tills vi hittade denna plats i Vias. Detta har sedan varit vårat basläger.

Nu har vi genomlevt stormen Inez, mistralen från Pyreneerna och flera soliga dagar. Blandad kompott när det gäller vädret, men desto lugnare med annat. Vi hade funderingar på att köra runt lite under tiden vi väntade på att få tillgång till huset, men nu känner vi oss inte som turister längre. Spanien och Bretagne får vänta tills vi känner att det är dags att se oss omkring.

Inte hade vi trott att det fjärde huset vi tittade på skulle bli vårat hem. Det första låg i en fin by mot bergen. Snacka om lång trappa upp till dörren och inuti var det riktigt trångt. Vi hade aldrig fått plats med något av vårat möblemang. Inte alls den utsikt vi trott heller. Det andra huset låg verkligen uppe bland bergen i en pytteliten by och där var det nog snarare så att vi hade fått problem att få in våra möbler och sedan var det en spiraltrappa inne i huset. Tre våningar stentrappa och jag kände en släng av klaustrofobi. Tredje huset kunde varit en mindre kopia av vårat hus i Sverige. Ingen utsikt alls utan endast en häck att titta in i. Om man skulle ha utsikt fick man gå upp för en visserligen bred fin trapp, till ett rum som låg där. Så kom vi till det fjärde huset och då kände jag att där kunde jag bo. Visst hade vi kunnat titta på fler hus men vi kände att detta var rätt för oss.

Där är vi nu, i väntan på tillträde och sedan dags för att göra avrop till möbelbilen. Då börjar det roliga.