Förberedelser har börjat

Nu på torsdag blir det premiärtur med nya husbilen och det var egentligen inte tänkt från början att bli det. Men ett möte i vår huvudstad som bokades in till fredag gör att vi ska iväg. För en hundägare är det bästa sättet att färdas och en chans att kunna närvara vid möten. Jag kan avslöja att det har med vår framtid att göra så det är viktigt. Närmare detaljer ska jag avslöja längre fram.

Men det jag ser mest fram mot är turen i husbilen och hur det kommer att kännas. Nu är vi endast fyra som ska ut på resor och det kanske kommer att kännas konstigt. Så nu har jag börjat förbereda en del till resan. Vi har en husbil med långbäddar vilket medför att madrass och överkast inte riktigt passar från Pärlan. De överkast som följde med är mycket snygga men väldigt opraktiska för en hundfamilj. Ljusbeige är inte en färg som riktigt är rätt. En slags mockaimitation gör att hår och smuts verkligen kommer att fastna. Sedan är de snygga om man inte har täcken och kuddar i sängarna. Så jag har klippt ett sparat överkast i två delar. Det har vi haft hemma över vår stora säng, så det blir två ypperliga enkelsängsöverkast. Fördelen är också att hundarna känner igen det och då blir det inte bara nya saker för dem.

Kanske inte lika snyggt som det ljusbeige men mer praktiskt för oss. Eftersom den ena enkelsängen kan dras ut så kommer vi att ha en enorm dubbelsäng vid sovdags. Tryggt för hundarna att kunna ligga mellan oss på natten. Så nu är det dags för mig att färdigställa överkasten. Fållen ska göras och jag har valt att använda snabbfållband, då det är ett quiltat överkast som blir för tjockt att fålla på annat sätt.

Ja, här fick ni lite värdelöst vetande. Men det är vad jag sysslar med denna söndag.

Man blir både ledsen och arg

Mest arg just nu och jag ska berätta varför. Vi bor i en liten by med ca 2500 invånare, vilket är självalt då vi ville ha en lugn plats att bo på efter flera år i stora städer. Så har vi haft det i snart elva år och det har kkänts väldigt tryggt. Ett tag var vi med en grupp nattvandrare då en del i byn ansåg att det behövdes. Med en pojke i tonåren så kände vi att det var viktigt att delta. Flera helger och storhelger gick vi runt ett par timmar sent på kvällarna. Eftersom vi hade hundar så blev det så att vi fick sista passen, vilket inte gjorde oss något. Men vi fick aldrig vara med om någon skadegörelse eller annat bus av något slag. Andra som gick skrev om saker som vi aldrig upplevde fanns. När vår pojke växte upp och inte tillhörde byns ungdomar, slutade vi att nattvandra. Vi tyckte också att andra skulle ta vid, som hade ungdomar i den åldern. Tror att nattvandringen upphörde då fler eldsjälar slutade.

Men vi har haft det relativt lugnt trots det. En del bilinbrott och villainbrott har förekommit men inte ofta. Så vid juletid började plötsigt ungdomar från byn ringa på dörren strax före 22.00 på kvällen. Men efter två kvällar så upphörde det och vi funderade inte närmare på saken. För någon dag sedan startade något annat. Jag sitter i ett rum mot gatan och har bra uppsikt över ytterdörren. Ett tiotal ungar kommer förbi på gatan och en liten knatte skickas upp till vår dörr, han bankar på med näven och sedan springer de sin väg. Detta upprepades igår och jag blev arg. Först så tänkte jag ställa en av våra bilar framför entrèn så den blockerar trappen. Men jag hörde ungarna en bit bort och körde bilen dit. Några av de yngsta befann sig där och jag pratade med dem. De blev ångerfulla och bad om ursäkt.

Tydligen hade de sprungit runt och bankat på flera dörrar. Det verkar som folk kopplat ur sin dörrklocka då de blivit drabbade flera gånger, därav bankandet. Nåväl, jag kände att nu skulle det vara slut på denna lek och vi borde kunna få vårt lugn tillbaka. Med hundar i huset så skäller de ju om någon ringer eller bankar på dörren.

Igår kväll började det banka igen och jag blev arg, gensköt ungarna och var ifatt dem. Fyra killar i lägre tonåren lade benen på ryggen och vågade inte stanna när jag bad dem om det. Nu vet jag vilka de är i allafall. Upphovsmännen bakom denna elakhet. Efter någon timme bankade det igen och när vi inte öppnade så började de kasta sten på vår dörr. Det var bara att ringa polisen för nu kändes det riktigt otäckt. De skickade två bilar som åkte runt men killarna är inte så gamla att de får vara ute efter att fritis stängt vid 22.00. Vi har gjort en anmälan och polisen ska åka runt varje kväll nu. Det är så tråkigt att några rötägg ska terrorisera några hus och dess människor. Jag vet inte om andra gjort anmälan men vi fick reda på att detta kallas ofredande och leder till åtal direkt utan rättegång. Undrar om ungdomarnas föräldrar vet om hur allvarligt detta är och vad deras telningar sysslar med på kvällarna.

Det känns som att lugnet vi sökte när vi flyttade hit, inte finns mer. Så ledsamt och tråkigt.

Det är rätt fantastiskt

Det fenomenet att när socialdemokraterna väljer en utåtriktad partiledare, som prisas för sin retoriska kunskap, så sviker väljarna och oppositionssiffrorna sjunker. Journalister letar fel hos honom och tillslut måste han avgå.

Men när de väljer en helt ovan politiker som inte kan detta med retorik eller partiledarskap. I flera veckor är han som en mussla och säger ingenting. Journalisterna skriver just ingenting om honom eller hans förehavanden. Han sitter inte i riksdagen och kan inte delta i debatterna där. Ingen utom de partitrogna vet vad han driver för politik. Då kommer väljarna tillbaka och opinionssiffrorna stiger.

Jag tycker det luktar skunk om detta. Vill inte folk veta vad partiledarna tycker och tänker? En stum gubbe som står och nickar i ett hörn och hummar lite då och då. Ja, det verkar ju upplyftande. Kanske det Sveriges pensionärer vill ha då, men resten då? Består vårt land av en hoper av passiva pensionärer?

Jag undrar jag…..

Morgonfunderingar fredag 16:e mars

Varför finns det alltid människor som sätter foten i andras ansikten? De som mobbar andra och aldrig slutar med det. Jag har ibland råkat ut för människor som försökt trampa på mig och det som slår mig är att de verkar må bättre själva då. Som t.ex. kvinnliga chefer som nästan är hårdare mot medarbetare av sitt eget kön. Jag har förstått att många kvinnor sett mig som ett hot i olika situationer och inte förstått varför. Själv är jag ingen människa som sökt klättra i karriären utan ansett att har jag en bra chef så är jag nöjd. Det är inte bara på arbetsplatser eller i skolor som mobbning förekommer, utan även inom politik mm.

När jag blivit äldre har jag förstått att det är dålig självkänsla och rädsla som gör att de trampar och mobbar andra. Istället för att ta itu med detta så ser de problem i andra människor. Det är egentligen synd om mobbarna och det är de som skulle behöva hjälp. De ser inte sina inre kvaliteter och ingen annan törs berätta för dem att de har detta. De ställer så höga krav på sig själva att vara rätt och när andra inte vill ställa sig i det ledet så blir de så osäkra. Vi säger ofta att män är rakare i sin kommunikation och visst är det sant. Men de kan vara lika djävliga mot varandra som kvinnorna är. Mobbare finns överallt eftersom osäkra människor inte är en klassfråga.

Är det rimligt?

Ska verkligen medicin få kosta 100.000:-? När man är helt beroende av en medicin för att kunna leva något sånär normalt, borde det vara humana priser och inte så hutlösa som detta. Ska en sjuk människa behöva ta lån eller belåna sitt hus? Staten skulle gå in och subventionera dessa läkemedel, för det kan inte vara speciellt många som behöver äta dem. Det är ju som att slå ned en människa i marken som redan ligger där. När jag hörde detta på nyheterna så blev jag förbannad.

Sen hör nu alla som skyller på regeringen, detta har pågått väldigt länge och beror på läkemedelsindustrin som ska tjäna pengar på sjuka människor. De skyller på dyra framställningsmetoder, men de flesta har flyttat både tillverkning och laboratorier utomlands till lågprisländer. Ändå har läkemedlen inte blivit billigare snarare dyrare. Så de ljuger som borstbindare och håvar in pengar som deras chefer roffar åt sig. Skäms!!!!