månadsarkiv: september 2016

Söndag igen och höst

Publicerat av
Svara

Nu har värmen packat ihop och dragit iväg. Hösten blåser in med kyligare luft och temperaturen har sjunkit brutalt. Bara att lägga undan kortbyxorna och ta fram jackor och tröjor. Jag har börjat med långärmat idag och då är det höst. Idag var det även premiär för duschning av hela mig. Jag kunde ju inte stå och att sitta på en pall gör hela proceduren lite krånglig, men det går. Så otroligt mycket hudavlagring det blev från foten. Nästan som att jag ömsar skinn på den. Fick lägga badlakanet i tvätten trots att jag tog ett nytt rent. Några duschar till och sedan är foten som ny.

Gårdagen har tagit ut sin rätt och mannen är trött idag. En klippning av gräsmattan och sedan får han ta det lugnt. Jag kör min träning med jämna mellanrum varje dag. Trots att rörelserna är små och vanligtvis hur enkla som helst att göra, får jag verkligen ta i ordentligt och efteråt gör det ont. När man inte rört en enda led i foten på sex veckor blir de ordentligt stela. Nu har jag fyra veckor på mig att få igång rörligheten igen innan det är dags för nästa besök på ortopeden.

piffad UnkasFör hundarna känns det skönare när värmen inte är intensiv. Fast idag är de väldigt trötta. Unkas snarkar i soffan. Det är jobbigt att passa på mamma om dagarna. Men nu kan han koppla av efter promenaden med pappa och lillebror, som också sover tungt. De gör verkligen skäl för att söndagen är vilodagen.

wpid-img_20140720_095350.jpg

Träning,träning,träning

Publicerat av
Svara

Jag tränar foten allt vad jag kan nu. Det gäller att få upp rörligheten och göra alla rörelser sakta. Foten värker inte så mycket nu, men ibland kommer hugg som inte är nådiga. Nu kan jag i alla fall stryka med handen där det hugger och då lindrar det. Det känns lite overkligt att jag har så många spikar,skruvar och andra saker i foten. Från att bara ha haft ben,senor och lite annat som man har, är det nu andra saker som ska få allt att fungera. Jag tittar då och då på röntgenbilderna jag fått och blir lika förundrad varje gång. Nu kan jag säga att jag skakat hand med en väldigt duktig kirurg. En som de andra läkarna beundrar. Det märkte jag förra gången jag var på ortopeden för omgipsning. Två läkare stod och tittade på min fot som att den var en vacker skulptur och de kände på den med lysande ögon.

Det är ändå tur att vi bor så nära två universitetssjukhus med specialister. För det innebär att de läkare som är duktiga dras till just sådana sjukhus. Både mannen och jag har fått experter när vi behövt söka hjälp.

Mannen har med hjälp av pojken tömt farmors lägenhet och nu ska det bara vara städningen kvar. Vi har anlitat ett företag till det, då det blir för slitsamt för mannen att göra det själv. Jag är ju inte mycket till hjälp nu.

Dags för mer träning då.

två prinsar

 

 

Märklig känsla 

Publicerat av
Svara

Jag måste titta på foten för att inse att den inte är gipsad. Det känns som att den fortfarande är inbakad och att gipset skaver. Jag har en buckla på vänster sida av foten vid hälen. Där skavde gipset den sista veckan det var på. Skillnaden nu är att jag kan stryka med handen över den och då lindrar det. 

Jag har inte vant mig vid att få ha foten i golvet och det kommer att ta ett tag. Men oj vad jag har sovit bra. Jag har inte vaknat inatt med en tunga som suttit fast i gommen. Det beror på att nu kan jag sova på sidan och vända mig som jag vill. 

Idag börjar min träning för att få igång foten. Men den är svullen på ovansidan så vissa rörelser blir minimala. Bara att kämpa på. 

Stödstrumpa 

Publicerat av
Svara

Jag fick träffa kirurgen som opererade mig och han var mycket nöjd. Foten är läkt och jag fick inget nytt gips. 

Men innan tvättade en sköterska av foten och det var ljuvligt att känna någon stryka mig över foten. 

Sedan fick jag instruktioner av en sjukgymnast och nu ska jag börja jobba med foten lite lätt. Det enda jag behöver ha är en stödstrumpa på dagarna. Jag är så himla glad. 

Jag kan röra vid foten och bara det är lycka. Stödja på den får jag inte men sitta och ha den i golvet. 

Vilken härlig dag! 

Hjärnan spelar spratt 

Publicerat av
Svara

Mina fötter är väldigt olika både till utseende och vad de kan göra fysiskt idag. För sex veckor sedan fungerade de precis lika. Jag hörde hur benen bröts i den vänstra foten och minns hur ont det gjorde. 

Men nu kommer det konstiga. Jag kan glömma att det inte går att stödja på foten nu. Min hjärna lurar mig att tro att allt är som tidigare. Jag kan vakna upp och ska sätta ner fötterna på golvet och så känner jag hur tung vänstra foten är. Visst ja, den är gipsad. 

Ibland tror jag att så fort gipset är borta kan jag bara traska på precis som innan. Men det förstår jag ju att det inte går. Hjärnan lurar mig och det är väl för att den vet hur man går. Att musklerna inte klarar det vill hjärnan inte veta av. 

Det ska bli skönt att få besked i morgon om allt läker enligt planerna. 

Trädgården inomhus 

Publicerat av
Svara

Eftersom jag inte kan gå ut i trädgården just nu, så plockar mannen in lite av den inomhus. Härligt med lite grönt att titta på. 

Vi har ju vaknat till ännu en fin varm dag och jag har öppet för hundarna. Men Kuma är trött och sover i biblioteket hos mig. Jag vaknade vid halv sju i morse av ett argt morrande. Kuma ville inte gå ut på morgonpromenad med mannen. Han fick fösa ut honom i garaget och det var protester hela vägen från Kuma. Här ska inte gå ut och larvas mitt i natten. 

Så vi kan inte anklaga våra hundar för att vara morgonpigga. Jag tror ju att det beror lite på att jag inte går med på morgonen nu. Hundarna är mycket medvetna om att jag inte är frisk och är väldigt beskyddande hela tiden. Jag kan inte röra mig i huset utan att Unkas kommer och kollar vad jag ska göra. Han sitter utanför toaletten när jag är där och kollar så att jag sätter mig i biblioteket efteråt. 

Jag älskar dessa underbara hundar. 

Fågeln flög ut

Publicerat av
Svara

Nu är det vecka sex med gips och den vecka jag ska ta bort det jag har. Men jag får säkert ett nytt som jag ska ha minst fyra veckor till. Det är ändå skönt att vara mer än halvvägs på de första tio veckorna läkarna sade att jag måste ha gips. Jag har försökt klippa tånaglarna på foten men min stortånagel är för hård och jag behöver ha den i vatten för att klippa den. Därför filar jag lite bara just nu på den. Något annat jag upptäckte är att det är något slags hudavlagringar på tårna som luktar bläää. Nu har jag försökt få bort det med en våt handduk och det är lite bättre. Jag berättade det för mannen som sade att vänta bara tills de tar bort gipset, då kommer det att lukta riktigt illa. Kanske ska ta med en klädnypa på torsdag då? Nu vill jag bara tvätta foten och få den att lukta gott igen. Jaja, man får tydligen ta lite skit i denna läkningsprocess.

I morse då jag satte mig vid matbordet hörde jag ljud från uterummet. Mannen öppnar alltid dörren till trädgården innan han åker på morgonen, sedan behöver jag bara låsa upp dörren till uterummet när jag vill släppa ut hundarna. Ljudet jag hörde var från en liten rödhake som irrat sig in genom den öppna dörren. Jag blev förtvivlad då jag inte har en chans att gå ut dit och öppna fönstren så den kan flyga ut. Därför satt jag bara och tittade på avstånd för att inte göra den ännu mer rädd och förvirrad. Tillslut försvann den och innan jag hoppade in i badrummet för att göra mig klar så kikade jag försiktigt ut i uterummet och den lilla fågeln satt på golvet. Den satt endast någon meter från den öppna dörren och jag hoppades att den skulle hitta ut. Gissa om jag blev glad när jag sedan tittade ut när jag var klar. Fågeln hade hittat ut! Jag öppnade dörren och väntade så den verkligen inte var kvar. Det var tomt och hundarna kunde springa ut.

Vilken lyckad morgon det blev.

wpid-imag0509_burst002.jpg