Kylan har kommit 

Inatt har det varit kallt och snart är vintern här. Jag hade väldigt ont i foten i natt och fick ta en stark tablett. Men sedan sov jag gott. 

Jag överansträngde nog foten igår. Det blir lätt så när jag blivit starkare i den. Jag vill ju så mycket. Nu får jag inte forcera läkningen. Det kommer sakta och går framåt för varje dag. Jag får inte ta för många steg varje dag, för då protesterar foten. 

Idag är det en ny dag och jag fortsätter min träning. Fick så fina blommor av mannen, förra helgen och nu blommar de så härligt. 

Jobben försvinner

Ser just nu ett intressant program om hur jobben försvinner i snabb takt. Tidigare var det så att industrier placerade sin tillverkning i östländer och i Asien. När lönerna i dessa länder höjs tar de tillbaka tillverkningen, men problemet är att då har tillverkningen till stor del automatiserats. Alltså färre som behövs i tillverkningen och de som behövs måste ha högre utbildning. Datorerna tar över mer och mer av mänskligt arbete. Det en dator klarar idag av våra hjärnors kapacitet, kan de klara flera hjärnors arbete om några år.

Ett exempel är bilarna som är självkörande. Idag är de inte riktigt en verklighet då de inte klarar av alla problem i dagens trafik. Men tänk om man gör vissa filer för dessa självkörande bilar som slipper ha med någon människa att göra mer än att transportera dem? Det kanske inte ligger alltför långt borta.

Vad ska vi människor göra då? Kanske arbeta färre timmar i veckan och lära oss leva på en lägre inkomst? Detta problem behöver inte jag tackla då jag närmar mig slutet på min arbetsfas. Jag närmar mig pensionsåldern. Det är de som kommer efter mig i ålder som drabbas av dessa problem. Men en självkörande bil vore kanske en bra sak för mig och alla andra som blir äldre?

Vi kan inte hejda denna utveckling mot datorer som sköter det mesta av arbetet. Samhället blir mer sårbart för intrång och det jag skulle satsa på om det vore så att jag skulle välja utbildning, var datorer och förbyggande av intrång. Eller så skulle jag vända ryggen åt allt detta och ägna mig åt djur. Tror inte särskilt många kommer ha ett fast jobb i framtiden, utan arbeta med projekt och sedan byta när det är klart.

Så svårt och komplicerat det är att vara ung idag.

Bara lite panik

I natt vaknade jag och det var inte någon mardröm eller så som väckte mig. Troligtvis var det nerverna i min fot som spökade och kanske en nervryckning. Jag vände mig om och plötsligt slog det mig att allt kan ta slut när som helst. Då menar jag livet och här går jag omkring och är inte hundra procent säker på att någonting fortsätter efter att kroppen slutar fungera. Just då fick jag en liten panikkänsla och blev skakig. Men jag vände mig mot mannen och lade händerna på hans rygg och tog djupa andetag. Tittade på klockan som var nära halv två och tänkte att det var nog därför jag fick en sådan tanke. Spöktimmen ni vet eller just den tiden då maran flyger över alla tankar.

Jag känner att jag har höstdepression light just nu. Idag när solen äntligen visar sig igen kan jag slå bort det och när foten inte värker mår jag bra. Att inte kunna göra allt som jag brukar är väldigt frustrerande vissa dagar. Som när pappa ringer och säger att han har det tråkigt. Jag vill ju kunna åka och hälsa på honom och pigga upp honom. Nu åker mannen dit efter jobbet och det ger en liten tröst.

Allt känns så gammalt och förbrukat på hösten. Tur att jag har hundarna att kela med.

wp-1456996373466.jpg

Sol,moln, regn 

Idag har vi verkligen växlande väder, för varje gång jag tittar ut är det något nytt. Men mannen har fått hjälp med att sätta på pyjamasen på husbilen. Pojken kom förbi och hjälpte till. 

Så nu kan det regna och blåsa bäst det vill. Jag klarade av duschen själv idag och det är ett litet framsteg. Någon trappträning har vi inte hunnit med ännu men dagen är inte slut. 

Hundarna hade inte bråttom ut idag och det var vi människor som ville stiga upp först. De är ena riktiga soffpotatisar. 

Dags för träning för mig. 

Här var det kyligt 

Man får hoppas på onsdag då. Men det är långt dit och vädret hinner ändra sig tills dess. 

Jag håller på att återerövra mitt hem och har gjort en kämpainsats. Har nämligen torkat av allt i grovköket och köket. Med våt trasa och yes. Jag är nöjd men foten är inte det. Den värker lite väl mycket nu. 

Så nu blir det en stunds vila i biblioteket med foten i höjdläge. Mannen kämpar ute i kylan, med att få på pyjamasen på husbilen. Jag vill inte byta trots värken. 

Hundarna sover efter turen med husse och frukosten. Det blir nog deras sysselsättning idag verkar det som. 

Dåligt väder, bra fot 

Man får inte allt hela tiden. Gårdagens fina väder är ett minne, för idag är regnet här igen. Hundarna var nödiga och gick ut trots att det regnar. Till och med Kuma gick ut. Men nu sover de. 

Jag tittar på Youtube klipp och skrattar och gråter om vartannat. Ibland är det faktiskt skönt att gråta lite om det beror på glädje. Jag blir rörd av många saker och mannen förstår inte varför jag tittar på sådant som gör att jag gråter. Han skulle aldrig göra det. 

Jag har bestämt mig för att delta i morgondagens städning. Grovköket och köket är mina områden. Jag behöver inte gå så mycket och kan hålla mig i bänkar hela tiden. Måste ju kunna ha åtminstone en hand fri. Känns bra att delta och avlasta mannen lite. 

En bild från igår och hoppas på fler sådana dagar. 

Fint väder, dålig fot

Idag har jag sett solen för första gången på länge och då ska naturligtvis min fot värka mer än vanligt. Tyckte att det började så bra i morse, men sedan har den värkt mer än i går. Jag har kört mina vanliga övningar och det fungerar trots värken.

Hundarna blev ju glada över vädret och sprang ut en stund på förmiddagen. Men Unkas ville att jag skulle gå med och det går inte eftersom jag inte tränat på trappor ännu. Han blev besviken, men Kuma hängde på ut och de var ute tillsammans.

Jag fick sms om att boxen med den nya serien jag beställt finns att hämta och mannen fick koden. Vi har sett ”The lost kingdom” och blev helt sålda. Men när jag letade efter en fortsättning fick jag reda på att den håller på att spelas in och släpps först nästa år. Suck, kände jag och började leta efter något liknande. Mannen hade hört att ”Game of Thrones” skulle vara bra. Vet inte om han verkligen kommer att tycka om den, då han inte är så förtjust i ”Sagan om ringen”. Men det fanns en box med fem säsonger att köpa så jag slog till på den. Tror att jag kommer gilla den i alla fall.

Vi har tre avsnitt kvar av den gamla så det får bli något avsnitt av den ikväll. Hösten och vintern är ju seriernas tid och vi brukar köpa någon box. Lite jobbigt att börja på någon som endast gått i en säsong som vi nu gjort. Men jag har varit med i en filmklubb i flera år och nu ska den upphöra så jag var inne för att använda mig av de rabatter jag har och då blev det som det blev. Borde kanske kollat lite bättre?

Idag har jag sluppit tända alla lampor och er även flikar av blå himmel. Det piggar verkligen upp.

strong

Hur långt ska det få gå egentligen

Läser om den åttaårige pojke som hoppade ut från balkongen, då en människa i clownmask dök upp i hans hem. Jag mår riktigt illa när jag läser om allt dessa idioter förorsakar. Hur länge ska de få hålla på och vem hittade på detta? Vilken sjuk människa som helst kan ju sätta på sig en mask och göra andra illa. Jag är emot maskering av alla de slag. Sen må det vara burkor, gurkor, balaklavaor eller masker av olika slag. Om man inte törs visa sitt ansikte så ha man något att dölja.

Fler än jag är upprörd av den senaste flugan med clownmasker och många jagar dem som klär ut sig. Eftersom polisen eller myndigheterna inte verkar klara av att ta fast dessa idioter, så hoppas jag att det medborgargarde som verkar bildas kommer att skrämma skiten ur clownerna.

Det som kan vara bra med denna trend är att många föräldrar inte släpper ut sina barn i masker. Jag hade inte gjort det, då man aldrig kan vara säker på vem eller vilka de möter ute i mörkret. Jag tänker då inte öppna för någon som ringer eller knackar på min dörr med maskering. Sedan må de vara hur småväxta eller stora som helst.

Jag får inte ta något skjutvapen för att försvara mig, men en gembella kan jag tillverka och skulle jag behöva så gör jag det. Det kanske låter mordiskt, men jag tror att fler tänker i de banorna. Skulle jag bo i en storstad så hade jag köpt pepparsprej och kanske en nödtuta som de har på båtarna. Jag hade gladeligen sprängt trumhinnorna på vilken clown som helst.