Vem har prenumererat på detta sketvädret? Så tråkigt och hundarna bara sover.
Jag var tvungen att göra något som piggar upp mig och hade en hårfärgsats hemma. Tänkte först strunta i att ens tvätta håret då det är så bökigt. Men då jag satte upp håret för att borsta tänderna och såg hur dassigt det såg ut ändrade jag mig.
Känns väldigt mycket bättre nu. Annars är det träning som gäller i dag. Det är prio ett sade sjukgymnasten och jag lyder. Det är trappan som gäller.
Håret blev bra.
Idag har jag gått fram och tillbaka i huset, bara för att jag kan. Efter ett tag gör det ont och det känns som att gå på krossat glas.
Men lite vila och träning och jag är på gång igen.
Foten är väldigt svullen och det beror nog på att jag tränar hårt. Jag har väldigt ont när jag lägger mig på kvällen och det tar ett tag innan jag kan somna. Men jag hoppas att det kommer ge resultat.
Jag satte mig en stund i burspråket och tittade på trädet i hörnet. Jag har inte varit vid det fönstret på flera veckor och blev lite förvånad att det var så förändrat.
Läser Maggan Hägglunds krönika och kan hålla med om att oktober är en ypperlig månad för dagdrömmar. Då inget händer ute i trädgården och allt bara är mörkt.
Då kan man låta dagdrömmarna bubbla runt i huvudet.
Vincent Crapanzano säger: ”Dagdrömmen skulle kunna beskrivas som ett sätt att söka sig bort för att klargöra sina önskningar och sedan återvända till nuet med nya föreställningar av vad som är möjligt”
Precis så är det ju.
Sjukgymnasten sade att jag skulle kunna gå normalt till Jul. Men jag ska baske mig visa henne att jag kommer göra det tidigare. Så här tränas det som aldrig förr och gissa om Kuma tittade förvånat på mig när jag gick förbi honom med kryckorna som stöd. Gamla Bettan ska snart få gå till pension och jag ska ta mig fram smidigare. Mina händer kommer att bli så glada. Jag har som delmål att kunna ta mig nedför trappan i garaget på lördag. Därför måste min vänstra vad få tillbaka mer muskler.
Nu hoppas jag att vi får en isfri vinter så jag kan träna utomhus. Blir det mycket snö och is funderar jag på om man kan hyra ett löpband att ha i garaget. Men vi får se hur vädret förhåller sig.
Som sagt nu är det först trappan som gäller och det är väldigt viktigt, för då kan jag släppa ut hundarna den vägen. Vi slipper ha öppet in till uterummet och det gör att vi sparar energi. Sedan mannen byggde det har vår energiförbrukning sjunkit till en väldigt låg nivå. Vi sparar pengar på det varje år och därför bör vi kunna ha stängt dörren där denna årstid.
Jag behöver få ned svullnaden på foten också, för att få på mig skon. Nu går det inte alls och jag letar efter en sko som har kardborre stängning för jag har sett att det finns, men vet inte var jag kan köpa sådana. Det ska vara en sådan som man kan öppna helt och sätta ned foten. Man sveper om foten bara, som en sjal. Alla tips mottages här.
Tack för allt stöd Bettan, men snart är du historia och denna bild ska jag spara som minne av vår tid tillsammans.
Av tio farhågor är det minst nio som aldrig blir verklighet.
Winston Churchill
Jag har följt serien om 56-orna som var så framgångsrika och alla förundras över att just den årgången lyfte Sverige i olika sportsliga sammanhang. Eftersom jag tillhör samma årgång och har följt allihop under min uppväxt, var det roligt att åter få se hur duktiga de var. Många har spekulerat vad som gjorde dem så duktiga. Mannen och jag är av samma årgång och diskuterade vad allt berodde på. Kanske var det raketosten, kalaspuffarna eller någon annan mat som sedan blev förbjuden?
Kanske var det så att när man endast hade två tv-kanaler och varken mobil eller dator, måste man sysselsätta sig med annat. Jag tänkte bli prinsessa eller balettdansös, när jag var liten och nötte ut mina tofflor med att gå omkring på tårna hela tiden. Med mammas underkjol på huvudet trippade jag omkring hemma och tyckte att jag var så fin. Jag lyckades vricka min vänstra fot när jag sprang ute i träskor och vår doktor påpekade att jag hade svaga anklar. Därför satte min kloka mor mig i balettskola för att jag skulle bli starkare.
Mina tofflor byttes ut till balettskor och när jag inte var i skolan trippade jag omkring hemma i dem. Så gjorde nog alla de som blev duktiga 56-or. De fortsatte att bolla, trixa och brottas när de var hemma, istället för att titta på film eller spela spel som dagens barn gör. Man hittade en hobby som man höll på med varje ledig stund på dagen. Nu blev jag aldrig prinsessa eller balettdansös, då andra intressen kom i vägen, men de som fortsatte kunde vi sedan se vinna medaljer och segra.
Eller berodde allt på raketosten? Jag var ju inte så förtjust i den och det kanske var därför jag inte blev balettdansös.
Den idiot som kommit på att man ska ta på sig en clownmask och skrämmas, kan inte ha alla läsk i backen. I alla tider har barn roats av dessa tokiga clowner som gjort konster och spratt. Barn som är sjuka får ju besök av clowner som piggar upp dem och får dem att skratta. Clowner ska få oss att skratta inte att vi ska pinka i brallan av rädsla. Jag blir så arg när någon och några vill ta sådant som alltid har varit positivt och försöka göra det till negativa saker.
Därför tycker jag synd om alla barn som älskar clowner och tycker om dem. När de dyker upp vid skolor och skrämmer barnen. Får jag höra att det dyker upp sådana i byn, kommer de att få med mig att göra. Jag ska gå väldigt snart och då tänker jag jaga idioterna tills de stupar.
Jag kör mina övningar och Unkas tittar på. Han är väl måttligt intresserad, men det är roligt att ha honom här. Det är nog snarare så att han lyssnar på ljuden utifrån.
Mannen gick nyss ut för att greja med husbilen och hundarna lyssnar så att han inte kör iväg med bilen. Så länge de inte hör det är allt som det ska.
Vi har en blåsdag idag och det är väldigt friska vindar. Nyss var det elavbrott också. Det är andra gången på två dygn. För några år sedan var det avbrott var och varannan dag, men sedan de förstärkte elcentralen har det inte varit något.
Jag är glad att få vara inomhus idag och idag är det bara träning som gäller för mig.
Efter att ha sanerat huset och tagit mig fram och tillbaka för att ta bort allt bajs, har jag tränat hårt flera gånger. Jag har inte skonat foten något och det har gjort ont. För en stund sedan fick hundarna mat och jag har tänt lampor och donat. När jag tillslut satte mig här i biblioteket var jag svettig och hade ont i foten. Inte klokt hur orken kan gå ned till noll så fort. Tio veckor och jag har inte mycket till vadmuskler kvar.
Jag som gått flera mil varje dag, orkar knappt ta mig från köket till burspråket och sedan till biblioteket. Svetten lackade när jag väl satte mig på stolen. Men jag kör hårt med träningen och foten värker efteråt. Nu har jag vilat en stund efter förra passet och ska köra ett när mannen går med hundarna. Sjukgymnasten sade att jag skulle prioritera träningen framför allt annat, så jag har tagit henne på orden. Nu hoppas jag på resultat om några dagar och faktiskt har tusen nålar sticken inte infunnit sig idag. Har jag fått nervtrådarna på plats?
För igår frågade jag om dessa stick och läkaren på kryckor sade att det var nervtrådar som letade sig fram i foten. Det var skönt att höra och sedan jag börjat med nya övningar har det inte stuckit på samma sätt. Känns lite som ”kontakt” har uppnåtts.
Efter denna helg ska jag kunna gå hjälpligt från köket till biblioteket utan att drunkna i svett. Det är mitt första mål. Nu går jag med hela foten i golvet och försöker lägga så mycket kroppsvikt jag kan på vänster. Är inte riktigt vid full vikt än men en vecka högs och då ska jag vara där också.
Nu kör vi!!! Ja, så är det fredag också!!! Härligt.
